Andreas Bergh talade om basinkomst på ABF
Lyssnade i går på Andreas Bergh som talade om basinkomst på Basinkomst Stockholms seminarium på ABF-huset. Det är sällan man betalar inträde för föreläsningar av detta slag, men på ABF gör man faktiskt det. Tycker det är bra med marknadsekonomi - men visst är det lite lustigt att det är just på ABF man får betala?
Den högst blygsamma avgiften tycktes dock inte ha avskräckt. Salen var fullsatt med åhörare. Basinkomst är en fråga som väcker stort intresse och som har ett starkt stöd i delar av befolkningen.
Så varför är det så ovanligt med basinkomstbaserade trygghetssystem? Bergh menade i sitt föredrag att basinkomstreformer ofta målas upp som utopiska visioner. I verkligheten handlar politik mycket mer om att traggla sig fram och att förändra med små steg. Om basinkomst ska kunna införas gäller det att skapa konsensus kring små steg.
Några exempel på små steg är att försörjningsstödet inte längre räknas av med 100 procent från arbetsinkomster. En annan möjlig reform vore att byta riktade stöd mot mer generella bidrag. Att erbjuda ett schablonbelopp i stället för ersättning för faktiska boendekostnader.
Man kan också låta arbetslösa välja mellan Fas 3 och en något lägre ersättning, men utan sysselsättningkrav. Det skulle ge ett mått på hur uppskattade dessa åtgärder är. Dessutom skulle det spara pengar för staten.
Ett förslag som jag själv tror skulle kunna vinna stöd är att unga med aktivitetsersättning får möjlighet att arbeta med steglös avräkning mot arbetsinkomster. Det finns redan en sådan modell utarbetad för personer som före 2008 hade beviljats permanent sjukersättning. Denna kan tillämpas på unga som i dag får aktivitetsersättning från Försäkringskassan.
Det finns gott om förslag som kan ta oss närmare basinkomstmodellen, utan att det kräver någon revolution. Många av dessa förslag är dessutom billiga för staten och möjliga att skapa majoritet för - om vi bara släpper lite på det lutherska arv som tycks vara ett genomgående drag i svensk socialpolitik. I dag arbetar vi bara 12 procent av våra liv och de flesta har det ändå ganska bra. Det vore väl konstigt om vi inte skulle kunna fördela dessa 12 procent så att vi alla får möjlighet att utvecklas till något bättre än statare hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Kommentarer