Den hälsosamme ekonomisten

Andelen S-sympatisörer nere på 39 procent

Enligt SCB:s senaste mätning är det 39 procent av LO-medlemmarna som röstar på Socialdemokraterna. Det rapporteras som en katastrofsiffra, men själv tycker jag inte att det verkar speciellt lågt. År 1968 hade S visserligen 82 procent av alla LO-väljare (och resten var nog kommunister). Men det är helt klart en förändring.

Sverige klassröstar inte längre, utan har blivit mer likt USA. Det är i stället värderingar som styr och skiljelinjen går mellan GAL å ena sidan och TAN å den andra. Individualism behöver inte längre förknippas med låga skatter och kollektivism behöver inte längre förknippas med höga skatter. Vi har landat i något slags konsensus om statens storlek och diskuterar helt andra saker.

Inte så konstigt att LO-väljarna känner sig vilsna. Socialdemokraterna splittras mellan den intellektuella identitetsvänstern och de konservativa arbetarna. Arbetarna vill inte längre låta sig ledas av den intellektuella vänstern och har väl egentligen aldrig varit trakterade av tanken på att låta sig uppfostras av klassförrädarna i den socialdemokratiska ekonomklubben.

Men det har aldrig blivit något fullfjädrat uppror. Den intellektuella vänstern har levt i ett symbiotiskt förhållande med arbetarklassen, men vänstern har med tiden alltmer antagit rollen som parasit. Så börjar värddjuret att skaka på sig och parasiten får problem. Kapitalet framstår inte längre som ett hot och gränsen mellan arbetare och tjänstemän suddas ut. En framgång för arbetarrörelsen, men också ett hot mot den symbiotiska relation som är kärnan i arbetarrörelsen.

Hur ska värddjuret förhålla sig till världen när det skakat av sig parasiten som så länge styrt dess agerande? Det mest naturliga blir att försöka hitta sig själv.

Vilka värderingar präglar arbetarklassen - i den mån det finns en arbetarklass? Ja, inte är det jämställdhet. Inte är det identitära rörelser. Inte är det solidaritet med tredje världen. Inte är det HBTQ. Nej, det är samma värderingar som präglar arbetare i andra delar av världen - en konservativ grundsyn där familjen, arbetsmoralen och motståndet mot förändringar och främmande kulturer förenar. Sverigedemokraterna kan vara ett svar, men man kan också söka sig till andra konservativa rörelser.

Ni undrar säkert vad som kommer att hända med de vänsterintellektuella som utnämnt sig själva till arbetsklassens företrädare - nu när arbetarklassen inte längre vill veta av dem? Min hypotes är att de tvingas kompromissa med libertarianer, socialliberaler och gröna för att skapa en ny koalition - vars gemensamma nämnare är allt det som arbetarna föraktar.

Vi kommer att få en politisk situation som mer liknar den som länge rått i USA. Konservativa arbetare, liberala intellektuella. Socialdemokraterna kommer dock inte att överleva denna process, utan kommer att implodera för att sedan återuppstå i två fraktioner - en på respektive sida. Arbetarna har tagit den politiska makten i sina egna händer och det kommer att bli slutet för arbetarrörelsen.

Kommentarer