Den hälsosamme ekonomisten

Allt fler sekreterare - allt färre medlemmar

Minns när jag började som handläggare på moderaternas riksdagskansli i april 2003. Då var jag ensam med de fyra ledamöterna i socialkommittén. I princip arbetade jag för kommittéordföranden Cristina Husmark Pehrsson, de andra fick hjälp i mån av tid.

I dag har varje ledamot sin egen politiskt sakkunnige (jo, det går inflation i titlarna också - tidigare hette det "politisk sekreterare"). Som riksdagsledamot får man i dag hjälp med att skriva debattartiklar och ta fram underlag för politiska utspel. Och allt betalas med partistödet, som växer år från år. Dessutom finns alla opolitiska tjänstemän i Riksdagen som också hjälper ledamöterna. Samt RUT- Riksdagens utredningstjänst.

Samtidigt blir medlemmarna i partierna allt färre. Det verkar som om bristande engagemang och förmåga i de politiska partierna kompenseras med pengar från skattebetalarna.

Trots tilllskotten går det inte speciellt bra. Tycker inte att dagens ledamöter når ut bättre än gårdagens. Ser vi till Sverigedemokraternas framgångar tycks förmågan att försvara reviren snarast minska i takt med att partikassan blir större. Känslan är att riksdagspartierna blivit lata katter, som mest gör det de behöver.

Stödet till de politiska partierna är en del av de statliga utgifterna. Och det är uppenbart att vi inte får tillräcklig valuta för pengarna. Det är dags för en större reform av systemet och en drastisk neddragning. De lata katterna bör tvingas jobba lite för våra röster och våra pengar.

Kommentarer