Alliansen och tyranniet
"The Tyranny of Status Quo" är en läsvärd bok av ekonomerna Milton och Rose Friedman. Skälet till att de politiska partierna tenderar att lägga sig nära varandra är flera. För det första maximerar de antalet röster enligt medianväljarteoremet, för det andra tenderar väljare att uppfatta det befintliga som mer naturligt än det okända och nya. I frågan om jobbskatteavdragen blev det senare uppenbart. Socialdemokraterna accepterade jobbavdraget ett efter ett - trots att de i samtliga fall var motståndare till dessa. Man gjorde det trots att acceptansen gav upphov till en svekdebatt. Men för S var det viktigare att inte framstå som revolutionärer. I valet mellan att försvara (det nya) status quo och att stå för sin politik valde man det förra.
Nu är det ombytta roller. Alliansen kommer i höstens budget att tvingas acceptera regeringens skattehöjningar för unga. Det är ett enkelt beslut att fatta, eftersom det parti som inte accepterar höjningen kommer att ha femton miljarder mindre att använda till reformer. Då tvingas man säga nej till välfärdssatsningar av motsvarande storleksordning.
För partifunktionärerna kan det inte vara helt enkelt att under våren kritisera S för att höja skatterna och under hösten samma år förespråka dessa skattehöjningar. För vad har egentligen hänt? Ekonomin är densamma och det som var dumt våren 2015 bör rimligen vara dumt även hösten 2015. Det här lär ge upphov till ett trovärdighetsproblem, men om Alliansen inte accepterar skattehöjningarna kommer S att kunna räkna upp satsning efter satsning som borgarna säger nej till. Som i dagens Aftonbladet.
"Aftonbladet kan avslöja att statsminister Stefan Löfven (S) och Åsa Romson (MP) kommer att gå till stenhård attack – utifrån en lista man menar visar Alliansens omfattande skattesänkningar och nedskärningar de närmaste åren. Listan har tagits fram inom regeringskansliet och ses som ett strategidokument inför partiledardebatten."
Vi lär få se en försmak av denna taktik i kväll.
De borgerliga partierna skulle kunna kontra med att det saknas tre miljarder i regeringens budget för innevarande år. Försäkringskassan har begärt tillskott med drygt tre miljarder, men inte fått dessa pengar. Alliansen kan fråga sig hur ansvarsfullt det är att inte hantera problemet, trots att man visste om att pengarna saknades redan när vårbudgeten lades.
Den svaga punkten för regeringen är alltså sjukpenningkostnaderna, den svaga punkten för oppositionen är att man ännu inte fullt ut gått med på regeringens skattehöjningar. Vi får se hur de båda sidorna spelar sina kort i kväll.
Kommentarer