Den hälsosamme ekonomisten

Är svartmålning ett nytt inslag i svensk politik?

Med anledning av att sverigedemokratiska Samtiden släppt en film om Socialdemokraternas historia intervjuar Expressen en forskare i politisk kommunikation.

"Det är ett inslag i den svenska valkampanjen som vi inte sett tidigare. Här brukar partier presentera sin egen politik, vad de vill göra", säger Kajsa Falasca, forskare i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall.

Låt oss till att börja med konstatera att SD-filmen är vinklad. Men den visar ändå att S inte alltid har stått för samma värderingar som man gör i dag. Vilket parti har i och för sig gjort det? Det kan vara bekvämt att glömma sin egen historia när åsiktskorridoren smalnar av.

Det förvånar mig dock något att en forskare i politisk kommunikation tror att svenska partier i allmänhet går till val på sin egen politik. Vad hade exempelvis Socialdemokraterna varit utan den klassbaserade avskyn för konkurrenten - Moderaterna?

LO har varit en bärande del av Socialdemokraternas valrörelser och ofta stått för de mer brutala greppen. Ta valrörelsen 2010, då LO valde att publicera affischer där partiledarna för de borgerliga partierna vändes upp och ner. Inte bara det. De skrev "Megafel" och "Dunderdumt" över deras ansikten. Men partiet var inte sämre. I Expressen kunde vi läsa om "... Mona Sahlins hemliga attackplan mot statsminister Fredrik Reinfeldt." I en annonskampanj skulle Socialdemokraterna förnedra Reinfeldt och hans familj - genom att angripa deras privatekonomi. Syftet var att störa statsministerns medverkan i SVT:s utfrågning.

I valdebatten 2002 berättade Göran Persson för svenska folket att moderatledaren Bo Lundgren köpt en exklusiv villa för sex miljoner kronor. "Hur kan du - som köpt en villa för sex miljoner - veta hur vanligt folk har det", sade den dåvarande statsministern. Syftet kan inte ha varit något annat än att peka på klasskillnaden mellan de båda. Sedan köpte Göran Persson själv en herrgård för 18,5 miljoner, men då var valet sedan länge över.

I valrörelsen 1985 målade regissören Roy Andersson på uppdrag av S upp ett hårt och kallt samhälle där de svaga lämnas i sticket. Underförstått var att samhället skulle utvecklas i denna riktning om det blev en borgerlig regering. I filmen kan vi se hur gamla och sjuka hänsynslöst och nochalant rullas in på ett överfullt vårdhem. Sedan släcks ljuset. En elev (underförstått från ett mindre välbemedlat hem) uppmanas att betala för skolmaten. När han inte hittar några pengar får han en dask mot bakhuvudet och körs ut ur skolmatsalen. Underförstått - så här kommer samhället se ut om det blir en borgerlig regering. Det fördes givetvis även en sakpolitisk diskussion av S. Denna handlade primärt om vad man menade att Moderaterna skulle göra med välfärden om de fick chansen - framför allt med knattefotbollen. "Knattefotbollen i Sverige är hotad", dundrade Olof Palme i tal efter tal.

Förvisso finns det tillfällen då Socialdemokraterna gått till val på egna förslag. Men bärande i partiets argumentation har alltid varit hotet från klassfienden. Alliansbygget och Fredrik Reinfeldts triangulering 2006 avväpnade för ett ögonblick S och LO, men man har även därefter återvänt till det bärande budskapet - dom andra är inte som vi. LO:s valfilm från 2014 hade givetvis inget med Socialdemokraterna att göra eller vad de vill göra för landet. Den hette "Reinfeldts Sverige" och syftade till att visa hur mycket sämre Sverige hade blivit efter åtta år med Alliansen.

Socialdemokraterna är det negativa kampanjandets okrönta mästare och om man som forskare inom politisk kommunikation inte insett detta bör man kanske forska om något annat.

Kommentarer