Är sociala medier en osannolikhetsgenerator?
Funderar på varför det just nu börjar uppstå alternativa fakta. Kan inte dra någon annan slutsats än att det beror på sociala medier. Skälet är att faktaförmedlingen i sociala medier styrs av en process som ger osannolika händelser en oproportionellt stor spridning. Spridningen är dessutom inte neutral, utan påverkas av medborgarnas tendens att dela nyheter av en given art.
Antag att sannolikheten för att en nyhet delas är omvänt proportionell mot hur sannolikt det är att den har inträffat. Om en händelse är så ovanlig att den bara inträffar för en person på en miljon år kommer den nästan garanterat att delas till hela världens befolkning. Ändå kommer händelsetypen inte att dominera flödet eftersom den trots allt bara inträffat en gång.
Händelser som är väldigt sannolika delas sällan, men eftersom de händer ganska ofta delas de ändå hyfsat många gånger. Sannolikheten för att en nyhet dyker upp i flödet får därför anses vara en funktion både av sannolikheten att den inträffar och att den delas vidare. Ex post har den givetvis inträffat, vilket gör att sannolikheten för att alla sanna händelser som delas verkligen har inträffat är ett.
De händelser som kommer att spridas mest blir då händelser som är tillräckligt sannolika för att inträffa, men samtidigt tillräckligt osannolika för att delas. Vi har skapat vår osannolikhetsgenerator - som ger människor i allmänhet en helt felaktig bild av hur världen ser ut, då den överdriver sannolikheten för att osannolika händelser har inträffat. Mitt twitterflöde består till stor del av saker som man själv inte skulle få uppleva under en livstid, till exempel att en personbil tappar ett däck som sedan råkar träffa en fotgängare som i godan ro promenerar något hundratal meter från motorvägen.
Vad händer egentligen med vår verklighetsuppfattning och riskbedömning när bilden av verkligheten består av saker som egentligen inte borde kunna inträffa?
Jag tror det är precis det vi ser nu. Människor blir rädda, eftersom de ser att omgivningen drabbas av allehanda obehagliga saker. Sjukdomar, brott, olyckor.
Vi ser också motsatsen. Vi har ett oproportionellt stort antal personer som vinner hundra miljoner kronor på lotto, vilket gör att vi tro det finns en rimlig chans att bli miljonär genom att spela. Detta är förvisso inget nytt problem, utan ligger till grund för psykiatriska diagnoser som spelmissbruk.
Men har det inte alltid varit så här? Tidningarna förmedlar bara ovanliga händelser - Svenska Dagbladet skulle inte skriva om att jag gick till jobbet i morse (inte jag heller eftersom jag var ledig). Skillnaden mellan sociala medier och vanliga massmedier är att de vanliga medierna bara skriver om väldigt ovanliga händelser medan de sociala medierna fokuserar på ganska ovanliga händelser.
Psykologiskt har vi lärt oss hantera de väldigt ovanliga händelserna. Möjligen har vi svårare med de ganska ovanliga händelserna. Riktigt svårt har vi med händelser som bekräftar någons världsbild och som därför delas extra flitigt på nätet. Vi vet inte riktigt hur vi ska korrigera för vår egen vänkrets varierande benägenhet att dela nyheter av ett visst slag.
Massmedierna har sedan Gutenberg uppfann boktryckarkonsten förvanskat vår uppfattning om världen. Men vi klarar hjälpligt av att, genom att tänka långsamt, korrigera vår initiala bedömning av risken för att omkomma i till exempel en flygkrasch. Några klarar dock inte av det, utan hamnar i spelmissbruk eller drabbas av fobier.
Den stora frågan är om människor i allmänhet kommer att kunna hantera det skeva informationsflöde som de numera utsätts för? Vi har den högst fascinerande situationen att halva amerikanska folket tror att Malmö är en krigszon där man inte bör vistas utan skottsäker väst. Krigsreportrar från USA har åkt till staden för att rapportera om läget - ungefär som om det vore Irak.
I själva verket är saker och ting i princip som de alltid varit. Vi har visserligen sett en uppgång i gängrelaterat våld, men å andra sidan sker det färre väpnade bankrån än på länge. Mordfrekvensen är stabil eller något sjunkande och ingen kan förstå varför det hemska vi läser om inte återspeglas i den officiella statistiken.
Tacka sociala medier för det. Och tacka den mänskliga hjärnan för vår inneboende oförmåga att kompensera för ett obalanserat informationsflöde.
Kommentarer