Är oppositionen onödigt passiv?
Personligen tillhör jag inte dem som vill att Moderaterna ska utlösa regeringskris genom att fälla regeringens budget. Det skulle på sikt slå tillbaka och göra det omöjligt för de borgerliga partierna att någonsin överta regeringsmakten. Ska man fälla regeringen är det dessutom bättre att göra det med en misstroendeförklaring. Det finns dock vissa saker som är märkliga med de borgerliga partiernas agerande inför valet 2018.
Mikael Odenberg, som jag jobbade med i Riksdagen 2003-2006 när han var gruppledare och jag var socialpolitiskt sakkunnig för Moderaterna, skrev något intressant på Facebook i dag. Han konstaterade att borgerligheten inte ens tar tillvara de möjligheter som finns för att ändra regeringens politik.
Han om någon borde veta vilka möjligheter som finns. Och när man tänker efter har han helt rätt. Riksdagen har goda förutsättningar för att förändra regeringens politik inom ramen för de enskilda utgiftsområdenas ramar. Inget hindrar att de borgerliga partierna lägger skarpa förslag som kan få stöd av Sverigedemokraterna. Men det enda man gör är att presentera tillkännagivanden - den svagaste formen av direktiv till regeringen.
Att hota med att fälla regeringens budget utan att först ha trappat upp motståndet mot regeringen i Riksdagen förefaller onekligen märkligt.
Kan tänka mig flera olika skäl till att de borgerliga partierna är passiva i riksdagsarbetet.
1) Man vill inte bryta mot principerna bakom budgetlagen.
2) Man är inte överens om vilken politik man vill föra.
3) Man är inte överens om huruvida man bör lägga förslag som kan få stöd av Sverigedemokraterna i riksdagen.
Förklaring 1 faller på att det är ett mycket större brott mot principerna bakom budgetlagen att fälla regeringens budget. Att hota med att fälla regeringen, utan att ens lägga utskottsinitiativ, är inkonsekvent. Förklaring 2 faller på att det bevisligen finns områden där de fyra borgerliga partierna och SD står emot regeringen och vänstern. Om M presenterar ett skarpt förslag i ett utskott - ett utskottsinitiativ - ska det mycket till för att det ska röstas ner av partier som egentligen stödjer förslaget.
Uteslutningsmetoden ger oss förklaring 3 - att det inte finns någon enighet om att ens lägga enskilda förslag som kan stödjas av SD. Och om någon sådan enighet inte finns kan vi dra slutsatsen att det även är omöjligt för en borgerlig regering att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Då måste man inte bara lägga förslagen, utan även försäkra sig om stöd. Decemberöverenskommelsen finns inte längre, vilket innebär att det förr eller senare skulle komma en punkt då Socialdemokraterna spräcker en eventuell borgerlig regering på flyktingfrågan.
Förhoppningen i det borgerliga lägret - tror jag - är att det på något sätt ska uppstå en stabil borgerlig majoritet och att S kommer att försvagas. Men det kommer inte att ske så länge inte borgerligheten gör det svårt för Löfven att regera.
Vi har därför, efter Decemberöverenskommelsens frånfälle, ett läge som gör det möjligt för S att regera med väldigt litet parlamentariskt stöd. Vi kan nästan vara hundraprocentigt säkra på att Löfven sitter kvar efter valet 2018. Det enda som kan förändra detta är att han avgår på eget initiativ.
Kommentarer