Är det rimligt att DNA-testa 800 personer?
Ändamålet helgar medlen, heter det ju. Men är det verkligen rimligt att polisen DNA-testar 800 personer - som egentligen inte är misstänkta - för att lösa ett mord? Det är en sak att tvinga eller uppmana en person som man verkligen misstänker för att ha begått ett grovt brott att lämna DNA-prov.
Men 800 personer kan inte rimligen ha varit misstänkta för mordet i Upplands Väsby. Det är dessutom oklart om de "misstänkta" verkligen förstod att de kunde neka. Och om de hade nekat - skulle polisen ha nöjt sig med det, eller skulle de ha betraktat nekandet som grund för misstanke?
Minns när jag var vaktchef på A9 i Kristinehamn. Formellt fick vi inte söka igenom de värnpliktigas väskor. Men om vi frågade dom de frivilligt ville öppna sina väskor - och de nekade - hade vi grund för misstanke om att dom hade något i väskorna som de inte borde ha där. Då kunde vi tvångsvisitera dem.
Alla vill vi att mördare ska åka fast och de flesta vill också hjälpa polisen. Men vi måste samtidigt ställa oss frågan om vilket samhälle vi vill leva i? Ska vi vara skyldiga att i preventivt syfte lämna in vårt DNA till polisen - så att de kan identifiera oss om vi skulle begå något brott? Eller passerar staten då en gräns? Ska det vara förbjudet att kryptera sin e-post? Ska alla webbplatsbesök registreras och katalogiseras av staten? Ska gardiner förbjudas?
Det kanske mest märkliga är att ingen reagerar över att polisen DNA-testar två procent av Upplands Väsby. Vad är nästa steg? Att polisen skickar brev till hela kommunen för att kräva in DNA? Och sedan - i enlighet med regementsmodellen - riktar skälig misstanke mot den förmodligen ringa del av befolkningen som vägrar.
Svenskarna är på många sätt ett märkligt folk. Vårt förtroende för staten och myndigheterna är extremt. Det märktes i debatten om massövervakning på Internet, där de flesta ryckte på axlarna åt avslöjandena om att USA har teknik för att läsa i princip allt vi gör på nätet.
I Tyskland blev regeringen upprörd. I Brasilien blev regeringen jätteupprörd. Men i Sverige konstaterade justitieministern att möjligheterna till avlyssning bör utökas. Försäkringskassan skrev i ett remissvar till Datalagringsutredningen att nätavlyssning är ett jättebra instrument för att komma åt bidragsfuskare. Skatteverket var inte sämre och noterade värdet av att kunna läsa privata mail för att kunna avslöja skattefusk. Den enda myndighet som höjde ett varningens finger var den enda som har expertkunskap om hur Internet fungerar - nämligen Post- och telestyrelsen.
Alla svenskar borde tvingas leva något år i Nordkorea, eller annat totalitärt land, för att lära sig hur ett angiverisamhälle fungerar och varför det är bra med en personlig sfär som skyddar det privata från offentliga myndigheter. Den naivitet som präglar vår inställning till övervakning är inte hälsosam och kommer en dag att stå oss dyrt.
Kommentarer