Äntligen en sanningssägare - Kimberley Strassel på Wall Street Journal
När inga medier vill tala om en nyhet kan det vara som om det aldrig har hänt. Det är min känsla när det gäller skandalen i Demokratiska partiet i USA. Att inga svenska medier skriver om den är en sak - men faktum är att vi ser väldigt lite i amerikanska medier. Men det finns enstaka personer som skriver om det onämnbara. Kimberley Strassel sammanfattar i Wall Street Journal det som vi kunnat läsa om i sociala medier och på vissa bloggar, men i princip ingen annanstans.
"For years, Democrats have steadfastly portrayed Republicans as elitist fat cats who buy elections, as backroom bosses who rig the laws in their favor, as brass-knuckle lobbyists and operators who get special access. It turns out that this is the precise description of the Democratic Party. They know of what they speak."
Det finns så mycket i alla dessa mail. Riggade primärval, programvara för systematiskt valfusk, prislistor på politiska poster, formuleringar om att rika personer "... betalar för att leka" (pay for play), Colin Powells avslöjande om att Hillary Clinton hatar Barack Obama.
Den bottenlösa omoralen i Demokraterna är det vi kommer att komma ihåg från presidentvalrörelsen 2016. Att det finns en enda person som kan tänka sig att rösta "... på det där partiet" och "... den där kandidaten" är helt otroligt. Låt vara att det är lika otroligt att någon kan tänka sig att rösta på "... den där andra kandidaten".
Jag kan förstå att många röstar på Clinton för att Trump inte ska vinna och vice versa. Men seriöst - låt säga att Stalin och Hitler återuppstod från de döda och på något sätt lyckades bli populära. Inte skulle vi väl rösta på den ene för att den andre inte ska ta hem segern? Vi skulle rösta på Winston Churchill i stället, även om han för tillfället låg något sämre till i opinionsmätningarna.
Kommentarer