Den hälsosamme ekonomisten

År 2030 går Indien om Kina

Det finns två jättelika länder i Sydostasien - Indien och Kina - den ena en demokrati och den andra en diktatur. Märkligt nog tar vi för givet att det är Kina som kommer att dominera och utöva störst inflytande över våra liv.

Statistiken talar för något annat. Indien är redan integrerat i Europa och den kulturella barriären är låg. Har själv varit och förhandlat om Sveriges utstationeringsavtal på Ministry of Overseas Affairs och kan intyga att tjänstemännen där talar perfekt Oxfordengelska.

Indien är en demokrati och landets underrättelsetjänst bryter sig inte in i Vismas redovisningssystem för att sno affärshemligheter. I alla fall inte vad jag vet.

Indien kommer 2030 att nå dagens BNP-nivåer i Kina - per capita. Redan nästa år går Indiens tillväxt per capita om den kinesiska. Men per capita kommer att vara långt många fler än i dag. Indien kommer 2050 att bestå av 1 650 miljoner människor, medan Kina kommer att ha färre medborgare än i dag. Och kanske ännu viktigare - kineserna kommer att vara betydligt äldre.

Samtidigt rankas Indien högre på viktiga områden som "Rule of Law" enligt World Governance Indicators och World Justice Project. Enligt Global Competitiveness Report rankas Indien högre än Kina när det gäller domstolarnas oberoende och ser vi till pressfriheten är Indien föga överraskande överlägsen vinnare.

Hur mycket längre kan Kina ta sig, utan att låta offentliga beslut genomlysas och kritiseras av oberoende granskare? Landets snabba ekonomiska utveckling har gjort oss blinda för att Kina trots allt inte har en högre BNP per person än Irak. Och Irak känns inte som någon förebild för resten av världen.

Under åren som kommer kan Indien arbeta med att rensa ut korruption och att bejaka den fria pressen och möjligheten för visselblåsare att kritisera maktfullkomliga tjänstemän. Under tiden kommer kinesiska kritiker att sättas i fängelse eller till och med avrättas. Gör detta någon skillnad? Ja, var vi inte så fast i våra föreställningar om Kinas överlägsna ekonomi skulle vi kanske se att det bland världens rikaste länder nästan enbart finns demokratier och länder med stora naturresurser - i det senare fallet framför allt olja. Och bland de övriga rika länderna tillämpas åtminstone yttrandefrihet.

Borde inte detta säga oss något? Kan det vara så att det är svårt att bygga en fungerande ekonomi förutan just yttrandefrihet och demokrati? Är det möjligen så att vi underskattar demokratins och yttrandefrihetens betydelse, eftersom vi råkar bo i ett land där dessa saker tas för självklara?

Men även om nu Kina fortsätter att utvecklas ekonomiskt har vi den demografiska utmaningen. Indien kommer 2050 att ha 17 procent fler invånare än Kina. Och kineserna kommer som sagt att vara gamla. Den största åldersgruppen kommer 2060 att vara 70-74 åringar, att jämföra med att det i Indiens fall är 35-39 åringar.

Jag tror vi ska prata lite mer Indien och lite mindre Kina. Och kanske ännu mer om den största kontinenten befolkningsmässigt 2060 - Afrika med tre miljarder människor.

Kommentarer