A facking invitation
De tre största fackliga organisationerna i Sverige har bjudit in Barack Obama till en fruktstund i LO-borgen. För detta hånas de i tidningar och sociala medier.
Men inte är det något fel med att bjuda in presidenten på fika. Funderar själv på att göra det. Skulle då försöka få Obama på andra tankar när det gäller massavlyssningen av världen. För även om vi fångar nästa Osama bin Laden - är det värt det? Hur högt värderar vi privatlivet - möjligheten att skicka brev till varandra som ingen annan, inte ens NSA, kan ta del av?
Skulle också fråga honom hur det känns att inte vara en riktig människa, utan bara en propagandamaskin. Att låna ut sin kropp och själ till Vita Husets partistrateger.
För att gå med på ett så utpräglat faustiskt avtal måste man antingen vara utpräglad narcissist eller helt sakna personlighet. Och får man tillbaka sin själ när man slutar? Glömde han fråga det?
Nej, det är nog ingen slump att många toppolitiker har svårt med mänskliga relationer. I någon mening är det en konkurrensfördel att helt kunna gå upp i sin roll - utan att behöva tänka på att man är en människa.
Och som Sjätte Mannen konstaterar är det därför ont om genuina politiker. Narcissisterna har en konkurrensfördel, då väljarna aldrig riktigt hinner lära känna dem. Det tar åtminstone en åtta år eller så, och när väljarna inser att psykopaten de valt verkligen är en psykopat är mandatperioden redan över.
Kommentarer