A beautiful firm
En av Goldmans Sachs tidigare toppchefer avlöjar att företaget betraktar sina egna kunder som idioter. Vilket skulle bevisas att de är, eftersom de anlitar Goldman Sachs och därför blir grundlurade.
Det slår mig, att om Goldman kan göra så mot sina egna kunder - vad kan de då inte göra mot vanliga småsparare som inte ens har betalat för att få deras råd? En köprekommendation från Goldman betyder med andra ord att företaget tänker dumpa just den tillgång som de rekommenderar andra att köpa.
Men om man nu vet om detta, så borde väl en köprekommendation av Goldman kunna tolkas som en mycket tydlig säljsignal?
Problemet är att om Goldman förstår att vi resonerar på detta sätt, så kommer de att göra tvärtom och rekommendera värdepapper som de inte tänker dumpa.
Blir svårt det här. Men som tur är har John Nash redan löst problemet åt oss. Jämviktslösningen är att Goldman Sachs med 50 procents sannolikhet rekommenderar köp och med 50 procents sannolikhet sälj - alldeles oavsett vad de tror egentligen.
Och vi andra tolkar med 50 procents sannolikhet rekommendationen som en rekommendation att verkligen köpa och med 50 procents sannolikhet som en rekommendation att i själva verket sälja.
Man måste väl börja vänja sig vid tanken på att göra olika saker slumpmässigt, men med vissa på förhand bestämda sannolikheter. I morgon ska jag äta frukost med 80 procents sannolikhet och sedan gå till jobbet med 75 procents sannolikhet och sedan dricka kaffe med 65 procents sannolikhet.
Blir nog jobbigt det där i längden. Kan förstå att Nash själv fick schizofreni.
Kommentarer