Den hälsosamme ekonomisten

32 år sedan socialismen stoppades

I dag är det exakt 32 år sedan socialismen stoppades i Sverige. Det var en annan tid - insikten om planekonomins underlägsenhet hade inte infunnit sig och den storskaliga samhällsplaneringen nådde sin höjdpunkt.

I dag är debattläget annorlunda. Marknadsekonomin har vunnit, men samtidigt har välfärdsstaten konsoliderat sin position. Över blockgränserna föreligger konsensus om att en stor offentlig sektor ska förenas med en fri ekonomi. Eller i alla fall en så fri ekonomi som det är möjligt att åstadkomma när skatten är betald.

De flesta verkar nöjda med status quo. Till och med frihetliga personer som jag själv har resignerat och insett att vi nog inte kommer längre - så länge vi inte förändrar medborgarnas syn på samhället och deras relation till auktoriteter. Samhällsförändring åstadkoms genom att bilda människor, inte genom att engagera sig i politiska partier.

På sätt och vis kan vi se det som en individualisering. Från påverkan via kollektiv till påverkan via sociala nätverk.

Fjärdeoktoberdemonstrationen känns väldigt avlägsen i dag. Nu är det helt andra saker som upptar vårt intresse. Flyktingar från Syrien, bland annat. Vänstern står för ökad solidaritet med människor på flykt och minskade löneskillnader. Hur nu detta går ihop i praktiken. Högern står för friare ekonomi och mer nationalism. Hur nu detta går ihop i praktiken.

Är det ideologiernas död som vi bevittnar? Nej, det tror jag inte. Men det handlar om en omgruppering som kommer att göra många vilsna. Vi som är för fri migration, fri ekonomi och fri handel blir allt mer trängda. Många hatar oss av något skäl - det är nämligen alltid något särintresse som ser sina intressen hotade av frihet.

Kommentarer