teknik

Den nya världen skrämmer alltid

Bild: 2016-03/dsc02088.jpg

Många är de som hävdar att vi tillbringar för mycket tid framför skärmen. Att vi borde begränsa antalet timmar och sluta använda sociala medier efter klockan 22. I olika TV-program får barn som ersatt lek och stoj med tid framför datorn rehabilitering - genom att komma ut i skogen och genom att få råd om fysisk träning.

Skärmtid är något negativt. Improduktiv tid som kunde ha använts till något annat. Så vill de konservativa beskriva livet i cyberrymden.

Verkligheten är något helt annat. Visst är fysisk träning bra, men den klarar man av på drygt en timme i gymmet. Sanningen är att om alla tränade en timme om dagen vore vi ett land av personliga tränare. Så lite krävs det för att vara i toppform.

Sedan är frågan om vad vi ska göra av vår övriga tid? Ska vi sitta på café och prata med vänner? Ska vi sitta på långa och innehållslösa föreläsningar på universitetet? Ska vi gå ut på krogen och ta en öl och kanske ha ont i huvudet dagen därpå?

Det "bästa" vi kan göra, enligt de konservativa, är att läsa en bok. Men vill vi lära oss något är det inget som går upp mot den aktiva kunskapsinhämtning som sker på nätet. Linjär läsning kan vara avkopplande, men är inte ett effektivt sätt att ladda hjärnan med kunskap - det vet alla som har tentapluggat. Då handlar det om att skapa associationer mellan olika begrepp - länkar mellan kunskapen och den verkliga världen. Och här är nätet överlägset - med bilder, associationer och variation. Nätet är en veritabel mindmap där ny kunskap länkas till gammal.

Men grundträningen då? Förmågan att formulera begriplig text - måste man inte läsa spaltkilometer för att lära sig förstå hur bokstäver ska sättas ihop till ord och ord till meningar? Jovisst, att läsa bra texter är effektivt för att pränta in en känsla för hur språket ska se ut. Men praktiken då? Hur många bokläsare har prövat att skriva en bok? På nätet får man möjlighet att själv skriva texter och man får ofta feedback på om läsarna förstått det man har skrivit.

Varför är det ingen som klagar över att många bara läser böcker, utan att någonsin få en möjlighet att själva pröva på att skriva? Oförmågan att skriva begriplig text är det kanske största handikappet på dagens arbetsmarknad. Och hur blir det på morgondagens arbetsmarknad?

Ok då. Läsa och skriva kanske man lär sig på nätet. Men att räkna är väl en förutsättning för att klara sig i ett modernt samhälle? Plus och minus och derivata och sånt. Och visst är det så. En grundläggande förmåga att räkna är viktig. Men det finns ett glapp mellan den traditionella matematiken och den matematik som krävs för dagens arbetsliv.

Ska man göra en hemsida måste man lära sig att räkna med olika talbaser. Binärt, hexadecimalt och decimalt. Man måste lära sig tänka abstrakt - förstå att en siffra kan representeras av en bokstav. Man måste kunna tänka sig variabler i flera dimensioner - vektorer och matriser.

Har svårt att tänka mig något bättre sätt att lära sig dessa begrepp än genom att programmera. Återigen är det skärmtid det handlar om.

Har under påskhelgen snickrat på en webbsida. Datornörd, säger någon kanske. Fast nej, det kan lika gärna betraktas som en kurs i logik. Programkoden som gör det möjligt att visa webbsidan är uppbyggd med abstrakta element - och en dator accepterar bara logiska resonemang. Matematik med en praktisk tillämpning - mängdlära som mängdläran egentligen borde ha lärts ut. Och med inslag av vanlig matematik.

Den som väljer skärmtiden framför annan tid har ett försprång i dagens samhälle. Ursäkter som att "... måste träna också" håller inte. Det hinner man. Och det bästa av allt är att inlärningen drivs av lust - inte av tvång och plikt. Det innebär att kunskapen lättare fastnar.

Konstruktionen med en lärare och ett klassrum har inte uppstått därför att det är ett effektivt sätt att lära ut - det är en konstruktion som syftar till att skapa den motivation som krävs för att inhämta kunskap. Människan är ett flockdjur och behöver social feedback. Utan adrenalintillskott fastnar inte informationen.

På nätet är den sociala återkopplingen gratis. Facebook, Twitter och andra sociala medier är bara början. Snart kan vi interagera med vänner och bekanta i virtuella världar. Därmed sluts gapet mellan skärmtiden och den vanliga tiden. Föreläsningar ersätts med spel för kunskapsinhämtande - med omedelbar social feedback. I stället för att spela tennis tar vi en match i matematik - den som först lär sig derivera vinner.

Debatten om skärmtid bygger på den felaktiga premissen att vi i dag använder vår tid på ett effektivt sätt. Men det gör vi i regel inte. Åttio procent av vår tid är - i intellektuell mening - bortslösad. Med nya verktyg för inlärning - som kombinerar social interaktion med informationsbearbetning - kommer vi att kunna lära oss betydligt snabbare än i dag. Och få mer tid över till att träna eller vad vi nu vill göra.

Den nya världen skrämmer. Precis som böcker och kunskap en gång skrämde arbetarklassen. Barn som läste för mycket riskerade att bli tokiga. Läsandet sågs som något onaturligt i ett samhälle där kroppsarbete var normen. Kunskap var farligt och inget för den arbetande klassen - man kunde bli konstig av att läsa för mycket.

Så underhållande att läsa Fredrik Virtanens krönika om barn och skärmtid. Precis på samma sätt som böckerna utgjorde ett hot mot barnens hälsa betraktas Ipadarna numera som något av ett medicinskt problem. Denna gång för att de ersätter det linjära läsandet - som en gång betraktades som så farligt.

Hur ska det då gå när VR-glasögonen slår igenom på riktigt - när barnen släpper sina Ipads för att söka upp lekkamraterna i cyberrymden? Kommer dagens Ipadbarn att peka på riskerna för att det uppväxande släktet inte får möjlighet att utveckla sin förmåga att följa länkar och att söka information på nätet.

"Framväxten av VR gör att barnen i allt större utsträckning väljer verkligheten i stället för att förkovra sig med sina Ipads. Det här riskerar att skapa en generation unga med behov av 'instant gratification'. Fallen av DAMP riskerar att mångdubblas."

Ja, så har vi gått hela varvet runt. Först var det läsande som var farligt, sedan blev det TV, sedan blev det Ipad och snart är det verkligheten (den virtuella) som utmålas som det stora hotet. Barnen själva förstår nog inte den här diskussionen. Dom har ju bara använt sig av olika redskap för att lära sig och förbereda sig för vuxenlivet - i alla tider.

comments powered by Disqus


submit to reddit

« Zaventem stängd till på tisdag - Kinas avhoppare inte längre säkra utomlands »