Maktmänniskorna - inte som i Fablernas värld
På onsdag besöker Barack Obama Sverige. Då kommer vi att få se devota hyllningar till makten och makthavaren. Journalister kommer att skriva om det mod och den intelligens som krävs för att leda världens enda supermakt.
Men krävs det intelligens? Jag kan gå med på att det krävs förmåga att delegera, en dum president som tror sig veta allt är förmodligen rätt farlig. Men intelligens? Nja, förmodligen räcker det med att vara normalbegåvad. Det stora testet är nog kampen för att bli president.
Och mod? Visserligen har ett försvarligt antal presidenter blivit skjutna. Men det är trots allt betydligt mer sannolikt att en amerikansk president dör av hjärtinfarkt, stroke eller cancer. Till och med jag skulle våga vara president för en dag - om jag fick åka i presidentens Cadillac och ta del av alla säkerhetsarrangemang.
Visst, det går säkert att ta död på presidenten om man lägger manken till, men vilken idiot som helst klarar inte av det. Och detta är väl syftet med säkerhetsarrangemangen - att förhindra attentat av förvirrade människor.
Nej, den enda egenskap hos stora ledare som jag tycker är beundransvärd är deras arbetskapacitet. Att vara aktiva 16 timmar om dygnet och att ständigt vara trevliga, receptiva och beslutsfäiga. Att de pallar!
Men det är å andra sidan inte säkert att de egenskaper som gör någon lämplig som ledare är samma egenskaper som gör någon lämplig som vän.
Så de som suktar efter att få röra presidentens mantel och kanske utbyta några trivialiteter på en middag kanske hellre bör ägna tiden till att skaffa riktiga vänner? Drömmen om att vara nära makten blir lätt ett västgötaklimax om den uppfylls. Den store gode ledaren visar sig vara en antropomorfisk kontruktion - en tom kuliss. Lite som när barn upptäcker att djuren inte riktigt är som i Fablernas Värld.
Kommentarer