Diskussionen om huruvida Stockholms skolor har blivit mer eller mindre segregerade efter införandet av det fria skolvalet pågår som bäst. Skolminister Thomas Östros vill förbjuda skolor som drivs som aktiebolag och som skulle kunna dela ut vinst till sina ägare. "Skulle kunna" är nog rätt uttryck, eftersom det största av de skolföretag som drivs som aktiebolag, Kunskapsskolan AB, räknar med att göra en förlust på 100 miljoner kronor under de kommande fem åren.

Förslag om att förbjuda friskolor att gå med vinst är kontraproduktiva i flera avseenden. Enbart en filantrop skulle kunna tänka sig att satsa 100 miljoner för att sedan helt förvägras någon som helst avkastning på sin investering, kanske Percy Barnevik eller någon annan svensk med akut behov av att rentvå sig genom att göra en allmännyttig uppoffring. Det råder inget tvivel om att ett förbud för aktiebolag att driva skolor hotar förnyelsen av skolväsendet. Det finns även risk för att ett förbud mot vinstdrivande skolor ökar segregeringen mellan skolorna.

Olika typer av skolor har olika drivkrafter. En stiftelse, eller icke vinstdrivande skola, har begränsat intresse av att expandera. I själva verket kan det vara mer intressant att begränsa intagningen av elever i syfte att driva upp intagningsbetygen och därmed skolans exklusivitet. Resultatet blir ett slags inlåsningseffekt där skolor blir mer olika och där olika utbildningskoncept inte sprids utanför de enskilda skolorna.

En vinstdrivande skola har i ett system där eleverna med hjälp av skolpeng fritt kan välja mellan olika skolor alltid intresse av att ta in fler elever, precis som en hamburgerrestaurang har intresse av att sälja så många hamburgare som möjligt. Dessutom, vilket vi kan se i fallet Kunskapsskolan, finns det för vinstdrivande skolor en drivkraft att sprida utbildningskoncepten vidare. McDonalds nöjer sig inte med att sälja exklusiva hamburgare till en liten elit. De tjänar mer på att betjäna den stora kundkretsen och att sprida kunskapen om hur en hamburgerrestaurang bör drivas vidare till allt fler egna företagare och franschisetagare.

På samma sätt förhåller det sig med vinstdrivande friskolor. När ett nytt utbildningskoncept sprids och skolorna expanderar, blir resultatet att intagningsbetygen successivt sjunker. En skola som har lagt ned stora pengar på att utveckla ett nytt undervisningskoncept kan rimligen inte enbart leva på att betjäna eliten, lika lite som en hamburgerrestaurang kan överleva genom att bara sälja till höginkomsttagare. Precis som konkurrensen på den fria marknaden pressar priserna på varor och tjänster skulle konkurrensen på en fri skolmarknad med fri etableringsrätt för alla typer av skolor jämna ut skillnaderna mellan elever som har höga betyg och alla andra elever.

Visst kan eliten alltid skicka sina barn till exklusiva privatskolor, precis som höginkomsttagare alltjämt kan äta ostron och rysk kaviar. Men för majoriteten leder marknadsmekanismen till utjämning och ger oss möjlighet att köpa bra produkter till ett lågt pris. Det verkar inte Thomas Östros ha insett när han föreslår att friskolor inte ska tillåtas att gå med vinst. Om man ställer upp hinder för nya skolor att etablera sig, ställer man också upp hinder för de elever som skulle ha kunnat gå i dessa skolor. Betygen blir då mer avgörande och skillnaderna mellan eleverna ökar.

Tänk om hamburgerrestauranger hade förbjudits att gå med vinst. Då kanske McDonalds hade varit en exklusiv herrklubb på Stureplan där de brackiga nyrika, under intagandet av sin BigMac, skulle se ned på den stora massan som tvingades hålla till godo med Festis och en halv special? Fast det kanske är fel att jämföra hamburgare med skolor. Samma marknadsmekanismer som gäller hamburgare kan väl inte gälla skolor. Eller?

Mattias Lundbäck


DN SvD