En paus säger så mycket

Pausen som uppstår när Jimmy Åkesson i Agenda får frågan om hur integrationen ska förbättras är rätt talande. Det verkar som om partiet har tänkt ganska mycket på hur man ska minska antalet personer som kommer till landet, men väldigt lite om hur man ska integrera dem som redan är här.

Inte för att de övriga partierna har så mycket bättre svar. Malmö får i dag 3 054 kronor per invånare därför att man har ett oproportionellt antal personer som är beroende av socialbidrag. Vad detta betyder för kommunens politik vet jag inte, men det kan inte vara bra att kommuner tjänar pengar på att dela ut socialbidrag.

Även på individnivå blir incitamenten felriktade. För den som är beroende av försörjningsstöd är marginaleffekten 100 procent. Ändå finns det bland de nuvarande riksdagspartierna ingen plan för hur beroendet av socialbidrag ska hållas nere. Med tanke på det stora flyktingmottagandet förra året bör den frågan besvaras.

Jag har tidigare lyft marginaleffekterna i föräldraförsäkringen. Alla bidrag som är villkorade av att mottagaren inte arbetar har negativa effekter på arbetsutbudet. Det finns inget riksdagsparti som i grunden ifrågasätter föräldraförsäkringen. Det finns bara förslag om att justera systemet på marginalen.

På punkt efter punkt kan man gå igenom de olika riksdagspartiernas program - utan att hitta bra svar på frågan om hur integrationen ska förbättras. Alltid dessa justeringar på marginalen. Orsaken är att partierna inte vill utmana medianväljaren. Men ibland måste man våga utmana. Alternativet är att acceptera att utanförskapet ökar och att integrationsfrågan förblir olöst.

Kommentarer till detta inlägg