Den hälsosamme ekonomisten

Jorå, historien går igen

Ambrose Evans-Pritchard har väl av många betraktats som avvikare när det gäller euron - tillhörande en minoritet av pessimister. Jag har ofta citerat hans blogginlägg och krönikor i The Telegraph. Nu är han inte motströms längre. Han behöver bara beskriva händelsförloppet som det utspelar sig. Han har fått rätt i alla sina farhågor.

Men varför var det så få svenska nationalekonomer som förutsåg problemen med euron och på ett mer kraftfullt sätt varnade för ett system med fasta växelkurser i Europa? Själv tror jag det beror på en närsynthet - att man helt enkelt inte haft tillräcklig kunskap om exakt hur tidigare penningpolitiska system i Europa brutit samman.

Som Evans-Pritchard skriver i The Telegraph:

"The crisis is replicating the pattern of fixed-exchange ruptures through history. Britain was forced off the Gold Standard in 1931 after pay-cut protests in the navy triggered capital flight."

Valutasystem brukar inte bryta samman på ett kontrollerat sätt. Varken i fallet med guldmyntfoten eller ERM var det politikerna som ledde processen - de reagerade på händelser och flöden på marknaden. Vad talar därför för att det kommer att gå annorlunda till när euron bryts upp? Inte historien i alla fall.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 SR GP

Kommentarer