Fi och finanserna
Det finns en del kostnadskrävande löften i Feministiskt initiativs valmanifest. Och normalt brukar politiska partier vara försiktiga med sådant som kan beräknas.
En hel del kan skalas upp och ner. Ofta brukar storslagna satsningar sluta med några hundra miljoner i bidrag.
Men det finns några löften som är svåra att förklara bort och som helt saknar finansiering. Dessa är följande:
1) Sex timmars arbetsdag. Minskar den offentliga konsumtionen med uppskattningsvis 68 miljarder på årsbasis.
2) Gratis kollektivtrafik i storstäderna. Ingen dum idé, men det måste förstås finansieras. Ungefär 15 miljarder kostar det.
3) Att ta bort undantagen i diskrimineringslagstiftningen kostar 130 miljarder på årsbasis - det dyrbaraste förslaget.
4) Att avskaffa momsen på buss- och tågresor kostar 4,4 miljarder.
Sedan sådana småsaker som att renovera miljonprogrammet, införa mindre barngrupper och en jämställdhetsfond. Ett parti som menar allvar måste ha avsatt åtminstone 30 miljarder för dessa förslag. Annars är det bara varmluft.
Så åtminstone 250 miljarder i ökade utgifter har Fi lovat ut. De talar mindre om vilka skatter som måste höjas för att finansiera förslagen. Men finansieras måste de, och det handlar om en summa som motsvarar den totala kostnaden för sjukvård och äldreomsorg i Sverige under ett år.
Kommentarer