Varken kapital eller arbetskraft
Aktiemarknadens höga värdering är på samma gång rationell och irrationell. Rationell, därför att den kan förklaras av historiska vinster. Irrationell, därför att värderingen utgår från att vinstandelen kommer att bestå.
För även om löneandelen aldrig skulle återhämta sig innebär detta inte med automatik att framtidens vinster kommer att tillfalla dagens börsbolag. Tvärtom, innovationscykeln kan mycket väl komma att gå snabbare i framtiden - vilket innebär att varken kapitalet eller arbetskraften kan tillgodogöra sig produktivitetsvinsterna som kommer med AI.
Men om vinsterna varken tillfaller arbetskraft eller kapital - var hamnar de då?
Svaret är: I nya företag. Inkomster från företag som startas av entreprenörer som har humankapital som huvudsakliga tillgång kommer att bokföras som kapitalvinster. Men eftersom de inte ägs av det befintliga kapitalet kan avkastningen inte bokföras som kapitalavkastning - i alla fall inte på befintligt kapital.
Paradoxen är att konkurrensen kan pressa ner vinstandelen och kapitalandelen på samma gång. Detta eftersom kunskap - den primära produktionsfaktorn i AI-ekonomin - varken betraktas som kapital eller arbetskraft.
Seth G. Benzell, Erik Brynjolfsson och Guillaume Saint-Jacques utvecklar den här tanken i en uppsats från 2022: "Digital Abundance Meets Scarce Architects". Lösningen på paradoxen i modellerna kan vara att införa en tredje produktionsfaktor som författarna kallar "architecture". På svenska skulle vi kanske säga "skaparförmåga" eller entreprenörskap.
Om denna tredje produktionsfaktor endast finns i begränsad mängd kommer man inte att kunna köpa kapitalavkastning, man måste skapa den. Detta förklarar i så fall att räntan förefaller låg, medan produktiviteten ökar snabbt.
Ett sätt att approximera avkastningen på entreprenörskap är intressant nog att mäta den andel av inkomsterna som tillfaller den procent individer som har högst inkomster. I många - men inte alla - fall handlar detta om individer som byggt upp stora företag på mycket kort tid. Grundarna av Google, Jeff Bezos, Elon Musk, Steve Jobs, Mark Zuckerberg och många andra har byggt sina förmögenheter på, i grunden enkla, men unika ideer.
Man kan tycka att deras inkomster borde räknas som kapitalinkomster. Men det intressanta är att ingen befintlig kapitalägare nödvändigtvis dragit speciellt stor nytta den enorma värdetillväxt entreprenörerna skapat. I den meningen är avkastningen på deras skapelser varken kapitalavkastning eller ersättning för utfört arbete. Snarare kan man se det som en helt extraordinär avkastning på en förmåga som tillkommer ett litet fåtal individer.
Ökningen av entreprenörskapet kan förklara att en allt större andel av samhällets inkomster tillfaller de 1% rikaste. Det har inte att göra med att kapitalets makt ökar - tvärtom beror det på att kapitalets makt minskar. För kapitalet av i dag är i stor utsträckning pensionsfonder och försäkringsbolag som aldrig kan tillgodogöra sig avkastningen på äkta entreprenörskap.
AI sänker kostnaden för att omvandla entreprenöriellt kunnande till skalbara företag. Om detta minskar behovet av externt ägarkapital och stora personalorganisationer kan nya grundare få en större andel av verksamhetens värde. Samtidigt kan snabbare nyetablering förkorta livslängden på befintliga företags vinster. Därmed kan den uppmätta kapitalandelen vara hög, samtidigt som dagens kapitalägare får svagare anspråk på framtida inkomster.
Fem viktiga observationer stödjer tanken om en tredje produktionsfaktor:
1) Lönegapet mellan medianinkomsttagaren och den procent som har högst inkomster fördubblades från 1980-2015.
Detta tyder på att en begränsad grupp snabbt går från normala inkomster till extrem rikedom, utan att ha investerat motsvarande kapital.
2) Realräntan föll samtidigt som löneandelen minskade.
Ökande inkomster för kapitalet borde normalt resultera i högre avkastning (ränta) för kapitalägare.
3) Investeringsvarorna föll kraftigt i pris, men utan att i sin tur orsaka någon investeringsboom.
Tyder på att investering i maskiner och byggnader inte är det som skapar rikedom.
4) Hög IT-intensitet sammanfaller med höga ersättningar till företagsledare.
IT är det uppenbara exemplet på skalbara verksamheter beroende av nya ideer.
5) Startupföretag som lyckades attrahera rätt personer från utlandet lyckades mycket bättre än de som misslyckades.
En studie av visumansökningar antyder att entreprenöriella kunskaper har ett värde långt större än individernas initiala lönekompensation.
Effekterna av den nya kunskapsekonomin är redan betydande och kommer att bli allt större när AI slår igenom på bred front. I en värld där varken arbetskraft eller kapital är den trånga sektorn kommer entreprenörerna (eller superentreprenörerna) att bli allt viktigare.
Men det får också en viktig implikation för värderingen av dagens aktieportföljer. Den är att morgondagens stora vinster kanske varken tillfaller dagens aktieägare eller morgondagens löntagare. Några få kommer att bli rika, utan att vi andra nödvändigtvis får möjlighet att dela på frukterna av deras framgång - ens om vi äger aktier. Det kan bli fröet till en klassisk konflikt mellan de som har (eller får) och de som inte har.
Kommentarer