20 Dec 2014

Anders Borg är - jämfört med nästan alla andra politiker - ett under av tydlighet. Svaren är genomtänkta, ofta in i minsta detalj. Men det finns en punkt där det finns ett spår av motsägelse och det är tanken om att förändra budgetreglerna för att förhindra att Sverigedemokraterna spelar ut partierna mot varandra. 

Det är ett förslag som jag inte förstår poängen med. Majoriteten i befolkningen kommer alltid att bestämma, om vi inte övergår till enhensvalkretsar. Menar politikerna allvar med att förändra budgetreglerna måste de löpa linan ut och införa något som liknar det brittiska systemet.

Men då blir frågan: Är det brittiska systemet bättre på att mota bort partier som en majoritet av befolkningen tycker illa om? Det är lite som talar för det. UKIP är ett populistiskt parti som har en del gemensamt med Sverigedemokraterna. Man ska inte utesluta att det partiet på sikt tar över den roll som Tories traditionellt haft i landet. Inte heller ter det sig som en bra tanke att laborera med spärrar för småpartier. Om den kritiska massan finns där så finns den. 

Den otrevliga slutsats som politikerna måste dra är att det är deras eget fel att de utmanas. Genom att minska insatserna och placera politiken nära medianväljaren ger de näring till utmanarna. Svaret på utmaningen från populisterna är tydlighet och konsekvens. Att stå för sina ideer - trots att det kanske inte ger omedelbar utdelning i väljarstöd.

Anders Borg har i praktisk handling agerat konsekvent under sina år som finansminister. Mycket av detta arbete syns inte utåt, men kan räknas hem i förbättrad sysselsättning och ökat arbetsutbud. Men jag tror att han och Fredrik Reinfeldt ibland underskattade väljarna och var väl snabba med att anpassa budskapet till det de trodde väljarna ville höra. För väljarna är inte bara den där skaran som varje år röstar på det parti som är i ropet - det är också alla de väljare som aldrig har röstat på något annat parti än Moderaterna.

Kommentarer till detta inlägg







Fler inlägg ...