Varför jag är klimatförnekare

Friday 30 December, 2016

I den politiska debatten delas mänskligheten upp i två delar. En ansvarstagande del som omfattar merparten av alla meteorologer och politiker, samt en oansvarig del som omfattar Donald Trump och alla som inte inser att vi till varje pris måste minska utsläppen av växthusgaser. Den senare gruppen brukar även kallas "klimatförnekare".

Det är lite oklart vad en klimatförnekare egentligen är. Antingen någon som förnekar att mänskliga utsläpp av koldioxid är ett problem eller någon som anser att vi ändå inte bör göra något åt dessa utsläpp.

Själv vet jag inte riktigt vilken grupp jag tillhör. Det enda jag vet är att oproportionell stor energi ägnas åt ett problem som med all sannolikhet inte är ett problem.

Vi vet tack vare obervationer från iskärnor i bland annat Arktis att klimatet har varierat högst påtagligt de senaste 20 000 åren. De allra värsta larmscenarierna - med temperaturhöjningar på fyra grader eller mer - har redan inträffat och detta långt innan människor i stor skala började släppa ut koldioxid.

Figuren är från Andy May, som sammanställt uppgifter från vetenskapliga artiklar i bland annat Nature. Historien visar att Sahara inte alltid varit en öken. Men förklaringen till att öknen blev en öken var att klimatet blev kallare - inte global uppvärmning.

Den uppvärmning som skett sedan slutet på 1800-talet är helt enkelt marginell jämfört med vad som har varit och vad som kommer att inträffa i framtiden. Temperaturen har stigit knappt en grad, vilket kan jämföras med helt naturliga klimatförändringar på två grader eller mer under motsvarande tidsspann.

Ökenutbredning kopplas ofta samman med höga temperaturer - helt enkelt därför att öknar ofta är varma platser. Men faktum är att varm luft kan bära mer vatten och ett varmare klimat innebär därför inte ett torrare och mer människofientligt klimat. Varma perioder har inte historiskt inneburit sämre levnadsvillkor för mänskliga civilisationer.

Givetvis kan vi önska oss ett helt oförändrat klimat över årmiljonerna - det gör det enklare att planera. Men det förblir en önskedröm och liknar den tanke som ekonomerna en gång hade om att via politiska beslut eliminera konjunturcyklerna. Klimatet varierar precis som ekonomin och det är väldigt lite som vi kan göra åt detta.

Finns det någon långsiktig trend är det att klimatet blir kallare. Men det kommer att ta årmiljoner innan jorden är så kall att vi inte längre kan bo här. Vem vet förresten om vi finns kvar då? Mänskligheten kanske då är utplånad av någon meteorit eller något virus eller en teknisk landvinning som gör det möjligt att utplåna mänskligheten.

Visst kan vi lägga all energi på att få ner koldioxidutsläppen. Men det enda goda skälet för att göra det är att en minskad efterfrågan på olja skulle minska inflytandet för misslyckade statsbildningar som lever på oljeproduktion (jag tänker då inte på Norge). Risken är att vi når framgång just då klimatet, på grund av helt andra faktorer, börjar kylas ner. Och då har vi bara gjort saker och ting värre. Kan vi på något sätt se till att temperaturen inte sjunker med två grader är det mer värt än om vi kan förhindra att temperaturen ökar med lika mycket.

Givet att människans utsläpp av koldioxid orsakar en viss uppvärmning, vilket vi inte säkert vet, är det måhända säkrare för oss att gardera mot en väntad nedgång av temperaturen än att till varje pris förhindra en liten uppgång. Speciellt som det ena alternativet kostar pengar, medan det andra alternativet bara innebär att vi fortsätter som hittills.