Vänsterns mardröm är ett klasslöst samhälle

Den hälsosamme ekonomisten, onsdag 22 mars, 2017
Bild: 2017-03/dsc03745.jpg

Det är helt obegripligt att partier som är för en jämnare inkomstfördelning och mer jämlikhet inte väljer att först plocka de lågt hängande frukterna. Genom att satsa på att omfördela till låginkomsttagare i stället för från höginkomsttagare kan man uppnå en större social mobilitet. Genom att rätta till de mest uppenbara bristerna i bidragssystemen kan man öka arbetsutbudet och minska risken för fattigdomsfällor. Genom att satsa på bättre antagningsregler för skolor och gymnasier går det att ge barn till lågutbildade bättre möjligheter.

Men i stället för att plocka de lågt hängande frukterna väljer partier som Vänsterpartiet åtgärder som leder till större klyftor. Vilka mekanismer är det som får partier att välja medel som är kontraproduktiva?

Kanske handlar det om att åtgärder som skapar större jämlikhet skulle minska den revolutionära glöden och eliminera arbetarna som en politisk kraft? Skälet till att anslutningar av arbetare har kunnat hålla ihop och vinna inflytande är att hotet om arbetslöshet ter sig avskräckande. Om arbetsmarknaden hade varit arrangerad som marknaden för konsumentvaror skulle behovet av fackföreningar varit ungefär lika stort som behovet av konsumentvägledning. Visst, ibland behöver man juridisk hjälp och vägledning när man köpt en vara eller tjänst som inte håller måttet - men oftast räcker det med att byta varu- eller tjänsteleverantör om man är missnöjd.

Det finns arbetsmarknader som fungerar på det sättet. Marknaden för programmerare är ett exempel på att det går att köpa arbetsinsatser på många olika sätt. Somliga arbetskraftsköpare auktionerar ut arbetsuppgifter som etablerade programmerare sedan kan buda på. Har man gjort ett bra jobb tidigare och lägger ett rimligt bud finns goda chanser att vinna i anbudsprocessen.

Nackdelen är att transaktionskostnaderna kan vara höga på grund av osäkerhet om vilka jobb man ska vinna och antalet andra budgivare. Ändå verkar den här typen av arbetsmarknader bli allt vanligare. Sannolikt beror det på att ny teknik reducerar transaktionskostnaderna. Man kan dra nytta av andra arbetsgivares och arbetstagares erfarenheter från tidigare samarbeten, vilket leder till att det blir lättare och säkrare att teckna kontrakt. För den traditionella vänstern är den här typen av arbetsmarknader en mardröm. Om varje ny arbetsuppgift också är en ny anställning kommer facket att bli obsolet. Lönen blir obestämbar och arbetstid ett meninglöst begrepp. 

Dagens socialförsäkringar baseras på Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och normal dagsförtjänst. Det är begrepp som bygger på att människor är anställda och har en normalarbetstid. Den som saknar en fast anställning står i praktiken utanför trygghetssystemen. Att övergången från traditionella anställningar till flexibla kontrakt inte har gått snabbare beror till stor del på att socialförsäkringarna bestraffar den som väljer en flexibel relation till sin arbetsgivare. Vänstern och arbetarrörelsen har aktivt motverkat lösningar som likställer olika typer av kontrakt - vilket är logiskt med tanke på att alternativa modeller skulle urholka fackföreningarnas makt.

Det som är aningen mer förvånande är att etablerade nationalekonomer oftast inte heller ser något utrymme för andra tänkbara relationer på arbetsmarknaden. Vill man vara konspiratorisk skulle man kunna tro att den konsensus som råder om den svenska modellen är en social kompromiss som syftar till att bevara lugnet och terrorbalansen mellan arbetsmarknadens parter. Den nära relationen mellan de politiska partierna, akademien och särintressena gör att incitamenten att tänka nytt är små. Bevisbördan ligger på den som hävdar att ett alternativt sätt att organisera den sociala tryggheten skulle fungera bättre. Akademiker tänker ogärna i helt nya banor, de är beroende av forskningsanslag som delas ut av personer som ofta har sin inkomst från de särintressen som skulle hotas av förändringar.

Men det handlar också om att vår begreppsapparat är inlåst i den svenska modellen. Börjar man tänka på begrepp som arbetstid, socialförsäkring, utbildningsnivå och tillsvidareanställning inser man att alltihop är konstruktioner som förutsätter en typisk medborgare. Normalmedborgaren arbetar 39 timmar i veckan, blir hundra procent sjuk i exakt 34 dagar, har treårig gymnasieutbildning och är tillsvidareanställd på Ericsson i Kista.

I kontrast till normalmedborgaren kan man ställa den verkliga medborgaren Olle - som jobbar effektivt 12 timmar i veckan, trots sin svåra reumatism, är en fena på C+ trots att han aldrig läst datakunskap på universitetet och räknar med att få gå vid nästa större omorganisation. Olle är ingen normalmedborgare. Ingen människa kan sägas vara normalmedborgare. Ändå är normen att han ska tjäna som en tjänsteman, arbeta som en heltidsanställd, i princip aldrig byta jobb och vara något mindre intellektuell än en riktig akademiker.

Varför kategoriserar vi människor på detta sätt? Förklaringen tror jag är att man för att styra samhället effektivt måste ha tillräckligt stora byggklossar. Om kategorierna försvinner finns bara enskilda individer som representerar sig själva. Utan klasser och kategorier behövs det inga ledare för dessa och utan ledare finns inga representanter för särintressen - bara för allmänintressen. Särintressena måste bejaka kategorierna för att överleva som särintressen och politikerna baserar sin makt på goda relationer med dessa intressen.

Om den energi som vi använder för att försvara eller bekämpa kategorier i stället användes för att öka vårt eget humankapital skulle samhället vinna mycket. Om vi arbetade för att göra nytta i stället för att uppnå åtta "timmar". Om vi utbildade oss för att bli kunniga i stället för att bli "högskoleutbildade". Om vi slapp försvara oss när Försäkringskassan försöker omkategorisera oss från "sjuka" till "friska".

Alla dessa onödiga kategorier eller klasser stjäl så mycket av vår tid. Kunde vi mäta det värde som vi skapar för andra människor skulle kategorierna bli onödiga. Vi skulle gå från ett samhälle där vi definieras av vilka grupper vi tillhör till ett samhälle där endast våra handlingar eller prestationer betyder något. Det skulle bli ett klasslöst samhälle i begreppets egentliga bemärkelse.

Plötsligt inser jag att detta är Vänsterns värsta mardröm. Utan klasser eller kategorier finns ingen möjlighet att göra revolution. Det klasslösa samhället är inte vänsterns drömsamhälle. Vänstern kommer därför aldrig att försöka utplåna klasserna på riktigt. Det vore att rycka undan grunden för sin egen existens - motviljan mot människor som tillhör andra och mer privilegierade kategorier.

comments powered by Disqus

Det handlar om individen

Den hälsosamme ekonomisten
Principen om att människor ansvarar för sina handlingar är viktig att upprätthålla om vi vill att samhället ska fungera. Begår man ett brott är det rimligt att man får ett straff som överensstämmer … Läs mer!

Våra IT-system läcker som såll

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg
Datasäkerhet handlar om att göra systemen näst intill helt säkra, inte om att stoppa 99,9 procent av alla intrångsförsök. Problemet är att när man börjar närma sig den absoluta säkerheten stiger … Läs mer!

Intressanta förslag från Timbro

Den hälsosamme ekonomisten
Timbros nya rapport om tänkbara förändringar i relationen mellan staten och kommunerna är väldigt intressant läsning. Tanken att man skulle kunna växla inkomstutjämning mot kostnadsutjämning har aldrig fallit mig in, men så är det givetvis. Utjämningen är i dag uppdelad i en mellankommunal kostnadsutjämning och en inkomstutjämning. Precisionen … Läs mer!

Vilken intjäning?

Den hälsosamme ekonomisten
Läser att Moodys tror att bankerna i de länder som har haft den största uppgången av bopriserna kommer att kunna absorbera eventuella förluster inom ramen för intjäningen . Jo, det var just det - intjäningen. Tänk om det händer något med intjäningen samtidigt som bomarknaden går ner som en sufflé? Det som talar för ett sådant scenario är … Läs mer!
I den nationalekonomiska teorin kan man i analytiskt avseende behandla människor på olika sätt. Å ena sidan kan man betrakta dem som subjekt som agerar givet vissa ekonomiska incitament, å andra sidan kan man betrakta dem som objekt som man kan investera i. Det slår mig att teorin om mänskligt beslutsfattande behöver båda dessa element för att bli … Läs mer!

Med C9 kan man läsa datakunskap på Harvard

Den hälsosamme ekonomisten
Som vanligt på helgen kör jag igång C9. Vet inte hur många som använder detta verktyg för att skriva program, men jag börjar alltid där. C9, som finns på adressen www.c9.io är en molntjänst som gör det möjligt att skriva program i Ruby , PHP , Javascript , Python , C++ och många andra språk. C9 är ett sätt att starta en virtuell dator … Läs mer!

Snart lanserar Avanza bolån

Den hälsosamme ekonomisten
Läser att Avanza står i begrepp att lansera bolån . Räntan ska bli 1,29 procent för tre månader, vilket får sägas vara konkurrenskraftigt. Tror konkurrensen på bolånemarknaden kommer att intensifieras betydligt de kommande åren. Man ska inte utesluta att bankerna med tiden förlorar hela den här marknaden, eftersom de inte kan hålla lika … Läs mer!

Varför Apple Music låter bättre

Den hälsosamme ekonomisten
En artikel om ljudkvaliteten för några olika streamningtjänster fick mig att göra lite research. Chad Woodford hade lyssnat på tre olika stremingtjänster; Tidal , Spotify och Apple Music . Även om man ska ta alla slutsatser om ljud med en smula salt skulle det kunna ligga något i hans något märkliga slutsats - att Apple Music är den tjänst … Läs mer!

Myten om den säkra investeringen

Den hälsosamme ekonomisten
Bostadsmarknaden omgärdas av många myter. Den största myten är att priserna för bostäder alltid kommer att stiga. Vem har inte hört bekanta tala om att en bostadsrätt i Stockholm är en säker investering. Sanningen är att bostäder, precis som andra varor och tjänster, över tid sjunker i pris. Kanske inte i nominella termer, men åtminstone i … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Minds

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Gå med i Minds.com - ett alternativ till Facebook som bygger på Open Source.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism