Vänsterns mardröm är ett klasslöst samhälle

Den hälsosamme ekonomisten, onsdag 22 mars, 2017

Det är helt obegripligt att partier som är för en jämnare inkomstfördelning och mer jämlikhet inte väljer att först plocka de lågt hängande frukterna. Genom att satsa på att omfördela till låginkomsttagare i stället för från höginkomsttagare kan man uppnå en större social mobilitet. Genom att rätta till de mest uppenbara bristerna i bidragssystemen kan man öka arbetsutbudet och minska risken för fattigdomsfällor. Genom att satsa på bättre antagningsregler för skolor och gymnasier går det att ge barn till lågutbildade bättre möjligheter.

Men i stället för att plocka de lågt hängande frukterna väljer partier som Vänsterpartiet åtgärder som leder till större klyftor. Vilka mekanismer är det som får partier att välja medel som är kontraproduktiva?

Kanske handlar det om att åtgärder som skapar större jämlikhet skulle minska den revolutionära glöden och eliminera arbetarna som en politisk kraft? Skälet till att anslutningar av arbetare har kunnat hålla ihop och vinna inflytande är att hotet om arbetslöshet ter sig avskräckande. Om arbetsmarknaden hade varit arrangerad som marknaden för konsumentvaror skulle behovet av fackföreningar varit ungefär lika stort som behovet av konsumentvägledning. Visst, ibland behöver man juridisk hjälp och vägledning när man köpt en vara eller tjänst som inte håller måttet - men oftast räcker det med att byta varu- eller tjänsteleverantör om man är missnöjd.

Det finns arbetsmarknader som fungerar på det sättet. Marknaden för programmerare är ett exempel på att det går att köpa arbetsinsatser på många olika sätt. Somliga arbetskraftsköpare auktionerar ut arbetsuppgifter som etablerade programmerare sedan kan buda på. Har man gjort ett bra jobb tidigare och lägger ett rimligt bud finns goda chanser att vinna i anbudsprocessen.

Nackdelen är att transaktionskostnaderna kan vara höga på grund av osäkerhet om vilka jobb man ska vinna och antalet andra budgivare. Ändå verkar den här typen av arbetsmarknader bli allt vanligare. Sannolikt beror det på att ny teknik reducerar transaktionskostnaderna. Man kan dra nytta av andra arbetsgivares och arbetstagares erfarenheter från tidigare samarbeten, vilket leder till att det blir lättare och säkrare att teckna kontrakt. För den traditionella vänstern är den här typen av arbetsmarknader en mardröm. Om varje ny arbetsuppgift också är en ny anställning kommer facket att bli obsolet. Lönen blir obestämbar och arbetstid ett meninglöst begrepp. 

Dagens socialförsäkringar baseras på Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och normal dagsförtjänst. Det är begrepp som bygger på att människor är anställda och har en normalarbetstid. Den som saknar en fast anställning står i praktiken utanför trygghetssystemen. Att övergången från traditionella anställningar till flexibla kontrakt inte har gått snabbare beror till stor del på att socialförsäkringarna bestraffar den som väljer en flexibel relation till sin arbetsgivare. Vänstern och arbetarrörelsen har aktivt motverkat lösningar som likställer olika typer av kontrakt - vilket är logiskt med tanke på att alternativa modeller skulle urholka fackföreningarnas makt.

Det som är aningen mer förvånande är att etablerade nationalekonomer oftast inte heller ser något utrymme för andra tänkbara relationer på arbetsmarknaden. Vill man vara konspiratorisk skulle man kunna tro att den konsensus som råder om den svenska modellen är en social kompromiss som syftar till att bevara lugnet och terrorbalansen mellan arbetsmarknadens parter. Den nära relationen mellan de politiska partierna, akademien och särintressena gör att incitamenten att tänka nytt är små. Bevisbördan ligger på den som hävdar att ett alternativt sätt att organisera den sociala tryggheten skulle fungera bättre. Akademiker tänker ogärna i helt nya banor, de är beroende av forskningsanslag som delas ut av personer som ofta har sin inkomst från de särintressen som skulle hotas av förändringar.

Men det handlar också om att vår begreppsapparat är inlåst i den svenska modellen. Börjar man tänka på begrepp som arbetstid, socialförsäkring, utbildningsnivå och tillsvidareanställning inser man att alltihop är konstruktioner som förutsätter en typisk medborgare. Normalmedborgaren arbetar 39 timmar i veckan, blir hundra procent sjuk i exakt 34 dagar, har treårig gymnasieutbildning och är tillsvidareanställd på Ericsson i Kista.

I kontrast till normalmedborgaren kan man ställa den verkliga medborgaren Olle - som jobbar effektivt 12 timmar i veckan, trots sin svåra reumatism, är en fena på C+ trots att han aldrig läst datakunskap på universitetet och räknar med att få gå vid nästa större omorganisation. Olle är ingen normalmedborgare. Ingen människa kan sägas vara normalmedborgare. Ändå är normen att han ska tjäna som en tjänsteman, arbeta som en heltidsanställd, i princip aldrig byta jobb och vara något mindre intellektuell än en riktig akademiker.

Varför kategoriserar vi människor på detta sätt? Förklaringen tror jag är att man för att styra samhället effektivt måste ha tillräckligt stora byggklossar. Om kategorierna försvinner finns bara enskilda individer som representerar sig själva. Utan klasser och kategorier behövs det inga ledare för dessa och utan ledare finns inga representanter för särintressen - bara för allmänintressen. Särintressena måste bejaka kategorierna för att överleva som särintressen och politikerna baserar sin makt på goda relationer med dessa intressen.

Om den energi som vi använder för att försvara eller bekämpa kategorier i stället användes för att öka vårt eget humankapital skulle samhället vinna mycket. Om vi arbetade för att göra nytta i stället för att uppnå åtta "timmar". Om vi utbildade oss för att bli kunniga i stället för att bli "högskoleutbildade". Om vi slapp försvara oss när Försäkringskassan försöker omkategorisera oss från "sjuka" till "friska".

Alla dessa onödiga kategorier eller klasser stjäl så mycket av vår tid. Kunde vi mäta det värde som vi skapar för andra människor skulle kategorierna bli onödiga. Vi skulle gå från ett samhälle där vi definieras av vilka grupper vi tillhör till ett samhälle där endast våra handlingar eller prestationer betyder något. Det skulle bli ett klasslöst samhälle i begreppets egentliga bemärkelse.

Plötsligt inser jag att detta är Vänsterns värsta mardröm. Utan klasser eller kategorier finns ingen möjlighet att göra revolution. Det klasslösa samhället är inte vänsterns drömsamhälle. Vänstern kommer därför aldrig att försöka utplåna klasserna på riktigt. Det vore att rycka undan grunden för sin egen existens - motviljan mot människor som tillhör andra och mer privilegierade kategorier.

comments powered by Disqus

En ny typ av infrastruktur behövs

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

I Godmorgon Världen diskuterades regeringens snabbtågssatsning. Trehundratjugo miljarder kostar den och står klar 2045. Om man nu inte vill genomföra denna satsning därför att man tror det kommer att finnas andra färdmedel 2045 - vad borde man då satsa på? Mitt förslag är att man lägger några av miljarderna på att utveckla ett automatiserat flygledarsystem för trafik på lägre höjd än 2 000 meter. Som drönarägare inser jag att de privata drönarna med tiden kommer att få maka på sig …

Läs mer!

Censur kostar pengar

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Läser att de ryska myndigheterna i sina försök att stänga av meddelandeappen Telegram  blockerade två miljoner nätadresser som tillhör olika molntjänster. I dag är det ganska vanligt att applikationer på nätet placeras på virtuella servrar hos till exempel Amazon och Google . Man kan givetvis skratta åt de ryska myndigheternas agerande. Avstängningen innebär ett kraftfullt skott i foten och ett stort avbräck för alla de företag och tjänster som använder molntjänsterna i Ryssland . Och …

Läs mer!

Hur färdas vi 2045?

Den hälsosamme ekonomisten

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit överens om att bygga snabbtåg som kan färdas i 300 kilometer i timmen. Tågen ska gå mellan Stockholm och Malmö respektive  Stockholm och Göteborg och satsningen ska vara färdig att tas i bruk 2045. Frågan vi bör ställa oss är vilka andra transportmedel som kommer att finnas tillgängliga … Läs mer!

Obligationsräntan snart tre procent

Den hälsosamme ekonomisten

Avkastningen på amerikanska statsobligationer är på väg att passera en viktig psykologisk gräns. I dag uppnåddes 2,92 procent, vilket är den högsta nivån sedan finanskrisen. Både högre inflationsförväntningar och förväntningar om högre tillväxt ligger bakom uppgången. Det ska bli intressant att se vad som händer när treprocentsnivån passeras. … Läs mer!

Sveriges största aluminiumsmältverk hotas av nedläggning

Den hälsosamme ekonomisten

Till min stora förvåning noterar jag att ett större svenskt företag riskerar att drabbas hårt av sanktionerna mot Ryssland . Det rör sig om Kubal,  som ägs av det ryska företaget Rusal . Verksamheten har inte varit speciellt lönsam, men nu verkar det som om krisen slagit till på allvar. Bland oss infödingar är företaget mer känt som Gränges … Läs mer!

Oproportionellt införa ny myndighetsprövning för några tusen arbetstagare

Den hälsosamme ekonomisten

Att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring kraftigt i ett läge då det råder brist på nästan all arbetskraft är inte jättebegåvat. Många är högkvalificerade specialister som nu kommer att tvingas genomgå en tidsödande behovsprövning.  Löfven räknar säkert med att kunna göra upp med Sverigedemokraterna i riksdagen, men jag är inte … Läs mer!

De små stegen åt fel håll

Den hälsosamme ekonomisten

Det är sällan ett politiskt beslut som avgör ett lands framtid. Det tas ständigt beslut när politikerna väljer väg i små sakfrågor som kan tyckas obetydliga. Men det är de små besluten som med tiden formar ramarna för ekonomin. Det är de små besluten som avgör om det lönar sig att arbeta eller inte. Under Alliansregeringen 2006-2010 fattades … Läs mer!

Löneglidning - vänj er vid ordet

Den hälsosamme ekonomisten

Löneglidning - vänj er vid ordet. Det råder påtaglig arbetskraftsbrist inom breda sektorer och vi väntar oss en huggsexa om arbetskraften framöver. Somliga frågar sig varför det ännu inte hänt? Förklaringarna kan vara allt från demografiska förskjutningar - där personer med hög lön gått i pension i stor utsträckning och ersatts med ungdomar som … Läs mer!

Svårt att styra med dubbla budskap

Den hälsosamme ekonomisten

Annika Strandhälls insats i Agenda i går illustrerar svårigheten att styra med dubbla budskap. Strandhälls budskap till väljarna är att det ska bli lättare att få sjukpenning, ordern till Försäkringskassan är att myndigheten ska göra det  svårare  att få sjukpenning. Det fungerar ett tag. Men en dag kolliderar budskapen med varandra. … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism