ekonomi

Välfärden och lönearbetet

Bild: 2017-08/dsc01141.jpg

Mycket energi har lagts ner på att utforska sambandet mellan arbetslöshet och brottslighet. Mycket energi har också lagts ner på att forska om sambandet mellan straff och brottslighet.

Jag tycker att man ofta går över ån efter vatten. Sätter man sig in i brottslingens situation handlar det om att maximera en nyttofunktion givet vissa restriktioner.

De flesta samhällen beskattar hederligt samarbete hårt, vilket leder till att det ohederliga samarbetet blir relativt sett mer lönsamt. Marginaleffekten för vitt arbete blir därmed indirekt en subvention av svart arbete. Samtidigt beskattar samhället brott genom fängelse och andra straff. Detta minskar å andra sidan lönsamheten för brott.

Samtidigt är arbete och brott två aktiviteter som människor utövar för att få tillräckligt med inkomst för att leva ett gott liv. De faktorer som påverkar arbetsutbudet positivt kan därmed även påverka brottsutbudet positivt.

Detta är ett kontroversiellt konstaterande, då arbete och brott brukar betraktas som substitut och inte komplement. Den som arbetar avhåller sig från brott och den som begår brott ägnar sig inte åt hederligt arbete.

Orsaken till att arbete och brott betraktas som substitut är emellertid inte att de är substitut i ekonomisk mening, utan att det är förenat med höga fasta kostnader att höja sin produktivitet på endera området. Människor specialiserar sig därför antingen på hederligt arbete eller på att begå brott.

Vissa åtgärder som minskar utbudet av arbete i ekonomin kan med det synsättet även minska brottsligheten. Om marginalnyttan av inkomst sjunker kommer både arbetsutbudet och brottsligheten att minska.

En generell höjning av inkomsterna i ett samhälle lär därför ha samma effekt på både brottsligheten och arbetsutbudet - alltså leda till en minskning av båda. En ökning av marginaleffekten för hederligt arbete lär däremot göra det relativt sett mer lönsamt att begå brott - givet att andra variabler hålls konstanta. Och en ökning av beskattningen av brott - via hårdare straff och större upptäcktsrisk - lär göra det relativt sett mer lönsamt att arbeta.

Redan drar vi flera intressanta slutsatser om sådant som jag inte tror att politikerna ofta tänker på:

1) Insatser för att bekämpa brott kan ha en påtaglig och positiv effekt på arbetsutbudet.

2) Det kan ha betydelse för brottsligheten hur snabbt bidrag trappas av mot inkomster och hur hårt inkomster beskattas. En hård beskattning av arbetsinkomster ökar den relativa lönsamheten för brott.

3) Valet av grundnivå i ett välfärdssystem handlar om en avvägning mellan arbetsutbud och brottslighet. Att försöka maximera arbetsutbudet genom att höja marginalnyttan av inkomst kan öka brottsligheten.

4) Vill man hålla nere brottsligheten kan det vara bra att minimera marginaleffekterna i de inkomstlägen där brottslingarna befinner sig.

5) Att kriminalisera marknader där det finns efterfrågan, till exempel knarkförsäljning och prostitution, ökar lönsamheten för brott och leder till att fler väljer brottets bana.

Ska vi översätta dessa postulat till policyslutsatser tror jag att vi med ganska stor säkerhet kan säga följande:

1) Jobbavdrag är bra både för arbetsutbudet och för att minska brottsligheten.

2) Barnbidrag och andra generella bidrag som inte skapar ökade marginaleffekter kan leda till negativa inkomsteffekter, men också till att brottsligheten minskar.

3) Höga trösklar till arbetsmarknaden är ett sätt att göra det lönsamt för ungdomar att ägna sig åt småbrott, som knarkförsäljning. Därför är det viktigt att unga kan få inkomst genom att ägna sig åt att tillhandahålla (hederliga) tjänster som är till nytta för andra människor.

4) Höga skatter för låginkomsttagare kan på grund av effekten på brottsbenägenheten vara ett större problem än höga skatter för höginkomsttagare. Detta kan till exempel innebära att höjda jobbavdrag bör prioriteras framför sänkt statlig skatt.

Det går också att diskutera kontroversiella metoder, som att ge alla unga som *inte* begår brott några tusen kronor i månaden. Bidraget dras däremot in om den unge kommer i klammeri med rättvisan. Man kan likna det vid en deposition. I dag agerar socialtjänsten ofta tvärtom - genom att sätta in insatser först när den unge kvalificerat sig för hjälp genom att begå brott.

Även för vuxna kan man tänka sig att ekonomiska incitament kan fungera. Indragna bidrag kan vara en påföljd för mindre allvarliga brott.

Poängen med att resonera om dessa frågor är att komma bort från de moraliska postulat som styr dagens socialpolitik. När vi låter den lilla världens principer styra policyformuleringen i den stora världen är det lätt att hamna fel. Man kan inte hantera samhällsproblem på samma sätt som man hanterar familjeproblem.

Se frågan ur brottslingens perspektiv i stället. Varför väljer hen brottets bana? Vad skulle få hen att sluta begå brott? 

comments powered by Disqus


submit to reddit

« Förbjud manuella bilar - Ubuntu 17.10 Artful Aardvark är ett riktigt operativsystem »