Vad kan världen lära av exemplet Sverige?

Monday 14 September, 2020

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Noterar att Sverige lyfts fram som exempel på ett land som stoppat Covid-19 med relativt milda åtgärder. Spridningen av viruset ebbade ut, trots att man inte låste in befolkningen eller vidtog någon drastisk lockdown.

Men vad borde vi ha förväntat oss - givet det vi nu vet om viruset? Jag skulle påstå att vi givet vår befolkningstäthet och luftfuktighet under sommarhalvåret inte borde förvänta oss någon spridning över huvud taget. 

Det är kanske ett kontroversiellt påstående, men ser vi till världen i stort har en miljon människor registrerats som döda på grund av Covid-19. Om hela världen hade drabbats av en våg liknande New York City - där 25 procent blev smittade och tre promille av befolkningen avled - skulle antalet dödsfall ha varit långt större än en miljon - sannolikt fler än tio miljoner.

I Europa är 18 procent av befolkningen över 65 år - i hela världen är det nio procent som är över 65. Skulle 25 procent av världens befolkning bli smittad av Covid-19 kan vi räkna med att 1,5 promille, eller 10,5 miljoner, avlider. Så varför är det verkliga registrerade antalet döda endast en miljon?

Svaret är att viruset normalt inte är speciellt smittsamt. Det finns ingen naturlag som säger att alla kommer att bli smittade - det beror helt enkelt på om man råkar träffa någon som är smittad eller om man råkar vistas i en miljö där viruset sprids via aerosoler.

Mer än nittio procent av världens befolkning har så här långt undvikit att bli smittade - trots att en majoritet antagligen är mottagliga för viruset. Somliga ifrågasätter om alla i princip är mottagliga. Men hur förklarar man annars att 70-80 procent av avgränsade populationer exempelvis amerikanska fängelser blir smittade och får antikroppar?

Nödlägena i New York City, Wuhan, Lombardiet och Madrid beror alltså inte på att Covid-19 är en extremt smittsam sjukdom. Problemen beror på att viruset under vissa speciella omständigheter är väldigt smittsamt. Normalläget är att viruset inte sprider sig alls.

Det som krävs för att viruset ska spridas är enligt forskningen stor befolkningstäthet och en låg luftfuktighet. En policy som syftar till att begränsa virusets spridning bör rikta in sig på situationer som uppfyller dessa kriterier. Hela världen behöver inte befinna sig i lockdown för att eliminera dessa situationer, men myndigheterna måste ha koll på om viruset sprids och ha beredskap att vidta riktade insatser när utbrott sker.

Det är många som tänker konstiga tankar om flockimmunitet och mentalt ser framför sig en situation där vi alla är förutbestämda att smittas av Covid-19. Jo, om viruset fortsätter att cirkulera världen över och inget vaccin tas fram kommer nästan all mottagliga individer säkert att ha hunnit smittas om 30 år. Med tanke på hur långsamt spridningen sker i Indien bör man heller inte utesluta att det kommer att finnas kvar ett tag.

Mer sannolikt ter det sig att Covid-19 kan utrotas helt när ett vaccin börjar distribueras. SARS och MERS fick en kort tid på jorden. Med ett fungerande vaccin kan räkningen sannolikt även göras upp med det något mer smittsamma Sars Cov 2.

Mentalt är det kanske tilltalande att tänka sig att Sveriges investering i flockimmunitet hade ett värde - att 6 000 personer inte dog förgäves. Tyvärr hyser jag vissa tvivel om att immunitet hos åtta procent av landets befolkning kan rädda oss. Enligt den vanligaste epidemiologiska modellen SIR avtar smittan och upphör helt när en tillräckligt stor andel blivit smittade.

Men om 60 procent är mottagliga elimineras då bara 20 procent av de möjliga överföringarna. Om vi tar baren i Ischgl - där viruset spreds via luften - hur mycket hjälpta hade vi varit av att en av åtta inte varit mottagliga för viruset? För att mässlingen ska sluta sprida sig krävs att 95 procent vaccineras - alltså nitton av tjugo - och Covid-19 kan i vissa olyckliga situationer spridas med en effektivitet som påminner om riktigt smittosamma sjukdomar.

Åtta procent immuna är sannolikt ingen gamechanger. Så även om bilden av att Sverige "investerat" i immunitet är tilltalande backas teorin inte upp av fakta och matematik.

Det man kan göra för att stoppa spridningen är för det första att ta reda på om någon spridning pågår, för det andra vara speciellt uppmärksam på situationer som enligt forskningen leder till stor risk för spridning. Eventuell immunitet efter tidigare infektion har bara betydelse på marginalen och om förutsättningarna för spridning i övrigt är uppfyllda.

Så vad kan världen lära av Sverige? Man kan lära sig att det under vissa förutsättningar räcker med relativt milda åtgärder för att stoppa epidemin. Men samtidigt - innan dessa åtgärder vidtogs spreds viruset ganska mycket, så det räcker inte med inga åtgärder. Det som sedan hände under sommaren är ungefär samma sak som hänt i 90 procent av världen - alltså ingenting. Viruset spreds inte längre exponentiellt - vilket dels kan bero på ökad luftfuktighet, dels på ökad social distansering.

Men ingen vet om de milda svenska åtgärderna hade fungerat i London eller Belgien - där befolkningstätheten är långt mycket större än här. De svenska erfarenheterna är applicerbara på situationer som liknar den som rådde i Sverige när virusepidemin småningom ebbade ut. Vi vet inte ens vad som kommer att hända i höst och vinter när luftfuktigheten åter sjunker under 6 gram per kubikmeter.

Det vi kan göra är att vidta åtgärder som förbättrar förutsättningarna för att begränsa och bekämpa lokala utbrott. Testa, testa, testa. Risken är inte över förrän vi får ett fungerande vaccin, men det går att fördröja förloppet tills vi har en chans att med vaccinets hjälp skapa verklig flockimmunitet.