Tankar om optimala bidragssystem

Den hälsosamme ekonomisten, torsdag 18 maj, 2017
Bild: 2017-05/img-20170518-085422.jpg

Efter en dag på kurs hos SCB var jag tvungen att pröva några saker och blev sittande framför datorn i ytterligare fyra timmar.

Funderar på varför man blandar in politikerna i processen med att konstruera välfärdssystemen - det blir ju bara pannkaka av alltihop. Det är väl det där med demokratin förstås - en ganska besvärlig väg för att uppnå en paretooptimal lösning på ett ekonomiskt problem. Om vi någonsin gör det.

Ta bidragssystemen. Tänk om man bara kunde formulera bidragssystemen som en optimering med ett antal restriktioner? Vilka skulle i så fall restriktionerna vara?

Kan tänka mig att en sådan restriktion skulle kunna vara att inget hushåll ska ha en sämre ekonomisk situation än Socialstyrelsens så kallade riksnorm.

Målen skulle kunna vara att maximera samhällsnyttan, utan hänsyn tagen till hur välfärden fördelas över medborgarkollektivet. Det problemet liknar det klassiska optimal control-problem som utgör kärnan i teorin om optimal beskattning.

Men jag tänkte snarare att vi borde göra samma sak för bidragssystemen, vilket diskuteras mer sällan. Hur skulle marginaleffekterna i så fall fördelas? Rimligen har vi också en budgetrestriktion. Skuggpriset på skattepengar motsvarar marginal social cost of public funds.

En tänkbar lösning vore att ge alla hushåll en summa som motsvarar riksnormen kontant och sedan inte räkna av stödet alls om hushållen tjänar pengar. Skulle gissa att det kostar runt hundratusen kronor per person och år. Totalkostnaden hamnar då på runt 1 000 miljarder kronor.

Detta förfarande skulle innebära att skattetrycket höjs med 20 procentenheter. Visserligen handlar det i mycket om en ren rundgång, men jag tror att en så hög beskattning på konsumtion eller arbete som då blir följden skulle orsaka problem för samhällsekonomin.

Man skulle också kunna räkna av bidragen omedelbart. Då blir marginaleffekten hundra procent, vilket tyvärr innebär att inget hushåll som har en intjänandeförmåga som understiger riksnormen finner det lönt att arbeta. Det tror jag heller inte är någon bra lösning, eftersom det låser fast människor i utanförskap. 

James Mirrlees närmade sig 1971 detta problem och tänkte sig att den optimala beskattningen är en optimering som börjar med de högsta inkomsterna och successivt går nedåt i inkomstskalan. I matematiska termer är detta något som kan lösas med den matematiska tekniken optimal control.

De flesta empiriska studier tyder på att toppen för marginaleffekterna bör placeras vid inkomstnivåer runt 100 000 - översatt till svenska förhållanden. För inkomster där många individer befinner sig bör marginaleffekten vara betydligt lägre och för högre inkomster tycks optimum ligga mittemellan dessa nivåer - även om det råder delade meningar om hur progressiv beskattningen bör vara. Mirrlees själv noterade att det är svårare att beräkna den optimala skattesatsen vid låga inkomster, då den beror på optimeringen ända från de högsta inkomsterna ner till de allra lägsta.

I skattelitteraturen finns riksnormen av naturliga skäl sällan med. Men givet att den optimala beskattningen av individens inkomster i någon utsträckning kan separeras från den grundläggande inkomstnivån för familjeenheten får vi konstatera att en full avräkning av hela den garanterade inkomsten (riksnormen) för en ensamstående fembarnsmamma sannolikt skulle leda till väldigt höga genomsnittliga marginaleffekter.

Vi får därför konstatera att det är bättre att låta inkomsterna följa med hela vägen och att helt avstå från att avräkna delar av den garanterade inkomsten. Att avräkna inkomsterna kostar nämligen mer i termer av minskat arbetsutbud än vad man vinner i termer av minskade statliga utgifter.

För att rekapitulera - vi har en teori som leder oss till slutsatsen att marginaleffekterna bör vara låga vid låga inkomster, att de bör stiga upp till ett maximum på 80 procent vid inkomster runt 100 000 kronor, för att därefter vara ganska låga i intervallet 200 000 till 300 000. Däröver kan man tänka sig en viss progressivitet i skatteskalan.

Så hur skapar man ett skatte- och bidragssystem som i största möjliga mån efterliknar det som forskarna tror vara det optimala sättet att fördela skattebördan?

Till att börja med handlar det om att se till att alla individer har ungefär samma förutsättningar för att få de beskrivna marginaleffekterna över hela skatteskalan. Det innebär att man antagligen måste använda något klumpsummebidrag för att lyfta familjer som har rätt till hög ersättning enligt riksnormen. Varje barn berättigar i riksnormen till ytterligare ungefär 3 500 kronor i ekonomiskt stöd för en familj. Genom att höja barnbidraget till denna nivå kan man jämna ut förutsättningarna så att ett individbaserat stöd i kombination med barnbidraget kan lyfta alla familjer till en nivå som motsvarar riksnormen.

Sedan kommer vi till individstödet. Min gissning är att vi då hamnar på en nivå som motsvarar 7 000 kronor efter skatt eller kanske 9 500 kronor före skatt. Detta bidrag ska då täcka boendekostnaden och personliga utgifter. För att de låga marginaleffekterna ska bibehållas i botten av inkomstfördelningen - låga tröskeleffekter - är det viktigt att summan av barnbidrag och individstöd i regel hamnar högre än riksnormens garanterade nivå.

Stödet måste också vara noll vid nivån för en normal heltidslön, eftersom vi vill att marginaleffekterna ska vara låga vid inkomstnivåer där många individer befinner sig. Individstödet bör därför vara helt avräknat vid 200 000 kronor i arbetsinkomst. Det innebär att avräkningen i intervallet 20 000 till 180 000 måste ligga på cirka 70 procent - detta följer också av att det krävs en såpass stor avräkning för att helt avräkna ett stöd på 9 500 kronor före skatt.

Egentligen behövs inte så mycket mer än detta för att efterlikna den optimala beskattningen som den antagligen ser ut. Bruttokostnaden för ett barnbidrag på 3 000 kronor per barn är ungefär 80 miljarder kronor och ett beskattat individbidrag, som räknas av mot arbetsinkomster med 50 procent brutto (vilket blir 65 procent netto), kostar ungefär 150 miljarder kronor brutto.

För att hålla nere tröskeleffekten längst ner i inkomstskalan kan man även förstärka jobbavdraget och avskaffa grundavdraget för personer under 65. Det hela finansieras lämpligen med att arbetslöshetsersättning, föräldraförsäkring och studiemedel avskaffas.

Så blev det inte endast sex timmar på SCB och fyra timmars datakörning, utan också två timmars bloggande om marginaleffekter och det optimala bidrags- och skattesystemet. Får tydligen aldrig nog.

comments powered by Disqus

Framtidens tandvård för barn och unga

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg
Precis tillbaka från presentationen av rapporten Framtidens tandvård för barn och unga . Privattandläkarna har anlitat mig för att göra en analys av landstingens ersättningssystem inom barn- och … Läs mer!
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg
I dag publicerades ny statistik om brottsligheten bland första och andra generationens invandrare . Inte i Sverige , förstås, här kommer den senaste undersökningen från 2005 och Brottsförebyggande … Läs mer!
Läser att polisens nya giv är att inleda brottsförebyggande samtal med brottslingarna . Det låter som en utmärkt idé och är faktiskt något som prövats tidigare med gott resultat - om än i filmens värld. Men varför skulle det inte kunna fungera i verkligheten? Ett exempel är när polisen Harry Callahan konfronterar en brottsling som … Läs mer!

När ska offentlig sektor Uberiseras?

Den hälsosamme ekonomisten
Booking.com har funnits en längre tid. På en central position vid varje hotell eller boende finns en indikator som visar vilket betyg andra gäster har gett boendet. Detta är den kanske viktigaste variabeln på vilken kunderna baserar sitt beslut, därför är det också den mest centrala. Man kan givetvis alltid diskutera om de deltagande enheterna … Läs mer!

Tre års uppsägningstid på EU-medlemskapet

Den hälsosamme ekonomisten
Mycket diskussion om Storbritanniens enorma kostnader för att lämna EU. Det ser ut som om man måste betala 45 miljarder euro för att lämna unionen. Bara det är en förnedring - landet är ju inte ens med i euron. Å andra sidan slipper Storbritannien betala medlemsavgiften på 15 miljarder euro varje år. Man kan likna det vid bindningstiden på … Läs mer!
En av de mindre uppmärksammade aspekterna av RUT - avdraget för hushållsnära tjänster - är att 5 000 av de 10 000 kvinnliga företagare som använder RUT är födda utomlands . Detta är intressant, då sysselsättningsgraden för kvinnor födda utomlands i övrigt är låg. Var tredje anställd inom RUT-företag är dessutom också född utomlands, så det finns … Läs mer!

Flir behöver fler programmerare

Den hälsosamme ekonomisten
Var tidigare i dag på Flir för att tillsammans med min chef presentera Svenskt Näringslivs konjunkturrapport. Eftersom Flir i regel inte säljer direkt till konsumenter är företaget kanske inte så känt som det skulle kunna vara. Ni som följer den här bloggen har måhända sett Flir-bilder, eftersom jag har en mobiltelefon (kanske den enda modellen) … Läs mer!

Paketpelaren löser uthämtningskaoset

Den hälsosamme ekonomisten
På sätt och vis märkligt att vi gått över till e-handel utan att ha en förberedd infrastruktur för e-handel. Köpte i dag fyra svarta skjortor på Zalando . Första gången jag köper skjortor på nätet, men säkert inte den sista. Flaskhalsen är dock den sista biten - uthämtningen av paketet. Det skulle kunna vara så enkelt. En lucka i väggen som … Läs mer!

Varför två år för alla?

Den hälsosamme ekonomisten
Jag tillhör den minoritet som är mer intresserad av hur man hjälper flyktingar till jobb när de väl är här snarare än frågan om hur många som bör komma hit. Den senare frågan är nämligen rätt ointressant om man sysslar med socialpolitik - det handlar bara om vad man ska göra vid gränsen. Har fått anledning att tänka på dagens etableringsersät… Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism