S:t Görans och Nya Karolinska - lyckad och misslyckad upphandling

Den hälsosamme ekonomisten, tisdag 19 september, 2017
Bild: 2017-09/1505830806_dsc00330.jpg

Det slår mig att ett av de områden där offentlig sektors misslyckanden ter sig som mest påtagliga handlar om investeringar. Inte sällan handlar det om att man försätter sig i ett bilateralt förhållande med en privat aktör - där den privata aktören med tiden får en allt starkare ställning. Avregleringen av elmarknaden ledde till att det etablerades lokala monopol på marknaden för elnät. Bygget av Nya Karolinska ledde till att landstinget gav bort allt sitt förhandlingsutrymme till ett privat konsortium och därför tvingas köpa dyra dörrar. Bygget av tunneln genom Hallandsås blev ett haveri därför att beställaren inte förstod hur riskabelt det kan vara att bygga tunnel i en rullstensås.

Hur kan man undvika denna typ av investeringar - där beställarens bristande kompetens i kombination med upphandlingsreglerna leder till att den offentliga aktören sitter med Svarte Petter? Vänsterns svar skulle vara att undvika privata leverantörer. Genom att bedriva verksamheten i förvaltningsform uppnår beställaren den kontroll som man avhänder sig vid en upphandling.

Det finns dock en svaghet med det synsättet. Att bygga sjukhus, borra tunnlar eller driva elnät i förvaltningsform är inte heller det en optimal lösning. Sannolikt blir effektivitetsförlusterna - om man driver den tanken till sin spets - betydligt större än det man förlorar på misslyckade upphandlingar. Det finns ett skäl till att offentliga aktörer försöker undvika att göra allt i egen regi.

Jag tror att lösningen är en helt annan - nämligen att man privatiserar upphandlingen. Antag att landstinget från början hade fastställt att man betalar 50 000 kronor per producerat DRG-poäng (ett mått på vad som utförs på ett sjukhus) - hur skulle de privata aktörerna i så fall ha agerat? Dom skulle i alla fall inte ha börjat med att ordna en arkitekttävling för att utse det snyggaste sjukhuset, för att därefter fundera över vem som kan bygga det, för att därefter fundera över vad som ska göras på sjukhuset, för att därefter anta anbudet från den enda aktör som var villig att lägga ett anbud på projektet.

I stället skulle man funderat över hur man på bästa sätt åstadkommer det som ett sjukhus rimligen ska göra - alltså att behandla patienter. Med ett pris på 50 000 kronor per DRG-poäng skulle aktörerna ha diskonterat framtida förväntade intäkter för att se om det är möjligt att motivera byggandet av ett nytt sjukhus. Landstinget hade inte behövt teckna några avtal med privata konsortier - man hade bara behövt utfästa sig att betala 50 000 kronor per producerat DRG-poäng och att räkna upp priset med lönekostnaderna.

Det är inte säkert att det hade blivit något nytt sjukhus - man kanske hade hittat lösningar som byggde på utbyggnad och ombyggnad av andra faciliteter. Problemet med att börja i fel ände är att man utesluter alla andra möjligheter för att lösa ett problem. Genom att upphandla vården i stället för byggnaden utför landstinget det som brukar kallas en "funktionsupphandling".

Detta är ett modeord som inte betyder något annat än att politikerna överlåter åt anbudsgivarna att lösa problemet. Vissa saker kan politikerna behöva besluta om, men andra saker behöver dom inte besluta om. Särskilt inte som deras beslut ofta leder till att de målar in sig i ett hörn och blir beroende av en privat aktör.

Nackdelen med att betala privata aktörer för att utföra prestationer är att de kan gå i konkurs om priset blir för lågt. I skolvärlden är John Bauer-koncernens konkurs ett exempel. Men frågan är om det inte är bättre för alla parter att ekonomiska problem löses den vägen? Trots allt det som skrivits om skolkonkursen sköttes den under ordnade former och utan att några barn blev utan undervisning.

Jämför det med att beställaren försätter sig i en utpressningssituation där utföraren kan skicka räkningar utan att beställaren kan protestera. Visst, avtalet kan sägas upp - men bara med stor prestigeförlust och stora skadestånd som följd. Hade ansvaret i stället legat på utföraren skulle resultaten i värsta fall blivit en konkurs och en del praktiska problem. Däremot hade man inte tvingats skicka in miljard efter miljard i en verksamhet som blöder.

Kalla det gärna funktionsupphandling. Jag föredrar att använda termen "kundval". Avtalet handlar om att vårdgivaren åtar sig att behandla de patienter som remitteras till vårdinrättningen för en summa som fastställts på förhand. Det är så avtalet med privata S:t Göran fungerar - med skillnaden att detta sjukhus inte ansvarar för fastigheten. Skulle S:t Görans sjukhus höja priset det minsta över de landstingsägda sjukhusens nivå skulle man tvingas lägga ner, eftersom politikerna då skulle välja att driva sjukhuset i egen regi.

Det är så man använder konkurrens för att driva ner kostnaderna och skapa en effektiv vård. Man gör inte som man gjort med Nya Karolinska. Vems fel det är torde numera vara sekundärt - processen började 2003 och redan i det initiala skedet valde man en väg som inte kunde leda till något annat än katastrof.

comments powered by Disqus

Framtidens tandvård för barn och unga

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg
Precis tillbaka från presentationen av rapporten Framtidens tandvård för barn och unga . Privattandläkarna har anlitat mig för att göra en analys av landstingens ersättningssystem inom barn- och … Läs mer!
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg
I dag publicerades ny statistik om brottsligheten bland första och andra generationens invandrare . Inte i Sverige , förstås, här kommer den senaste undersökningen från 2005 och Brottsförebyggande … Läs mer!
Läser att polisens nya giv är att inleda brottsförebyggande samtal med brottslingarna . Det låter som en utmärkt idé och är faktiskt något som prövats tidigare med gott resultat - om än i filmens värld. Men varför skulle det inte kunna fungera i verkligheten? Ett exempel är när polisen Harry Callahan konfronterar en brottsling som … Läs mer!

När ska offentlig sektor Uberiseras?

Den hälsosamme ekonomisten
Booking.com har funnits en längre tid. På en central position vid varje hotell eller boende finns en indikator som visar vilket betyg andra gäster har gett boendet. Detta är den kanske viktigaste variabeln på vilken kunderna baserar sitt beslut, därför är det också den mest centrala. Man kan givetvis alltid diskutera om de deltagande enheterna … Läs mer!

Tre års uppsägningstid på EU-medlemskapet

Den hälsosamme ekonomisten
Mycket diskussion om Storbritanniens enorma kostnader för att lämna EU. Det ser ut som om man måste betala 45 miljarder euro för att lämna unionen. Bara det är en förnedring - landet är ju inte ens med i euron. Å andra sidan slipper Storbritannien betala medlemsavgiften på 15 miljarder euro varje år. Man kan likna det vid bindningstiden på … Läs mer!
En av de mindre uppmärksammade aspekterna av RUT - avdraget för hushållsnära tjänster - är att 5 000 av de 10 000 kvinnliga företagare som använder RUT är födda utomlands . Detta är intressant, då sysselsättningsgraden för kvinnor födda utomlands i övrigt är låg. Var tredje anställd inom RUT-företag är dessutom också född utomlands, så det finns … Läs mer!

Flir behöver fler programmerare

Den hälsosamme ekonomisten
Var tidigare i dag på Flir för att tillsammans med min chef presentera Svenskt Näringslivs konjunkturrapport. Eftersom Flir i regel inte säljer direkt till konsumenter är företaget kanske inte så känt som det skulle kunna vara. Ni som följer den här bloggen har måhända sett Flir-bilder, eftersom jag har en mobiltelefon (kanske den enda modellen) … Läs mer!

Paketpelaren löser uthämtningskaoset

Den hälsosamme ekonomisten
På sätt och vis märkligt att vi gått över till e-handel utan att ha en förberedd infrastruktur för e-handel. Köpte i dag fyra svarta skjortor på Zalando . Första gången jag köper skjortor på nätet, men säkert inte den sista. Flaskhalsen är dock den sista biten - uthämtningen av paketet. Det skulle kunna vara så enkelt. En lucka i väggen som … Läs mer!

Varför två år för alla?

Den hälsosamme ekonomisten
Jag tillhör den minoritet som är mer intresserad av hur man hjälper flyktingar till jobb när de väl är här snarare än frågan om hur många som bör komma hit. Den senare frågan är nämligen rätt ointressant om man sysslar med socialpolitik - det handlar bara om vad man ska göra vid gränsen. Har fått anledning att tänka på dagens etableringsersät… Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism