Pensionslöftet kräver godkännande av oppositionen

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

När Göran Persson lovade att införa en maxtaxa i barnomsorgen visste han att om Socialdemokraterna fick egen majoritet i riksdagen så skulle han kunna förverkliga löftet. Givetvis fick han inte det, men löftet kunde ändå förverkligas genom en uppgörelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

När Stefan Löfven lovar att höja pensionerna till 70 procent av slutlönen vet han att det inte bara krävs fler än 175 röster i riksdagen utan också att partierna i Pensionsgruppen är eniga om att förändra pensionssystemet. Detta är skälet till att pensionssystemet sällan är föremål för vallöften. Hur kan man lova något som i vilket fall som helst kräver politisk enighet? Socialdemokraterna kan ju inte gärna lova att Moderaterna ska gå med på att höja pensionerna.

Alternativet är att riva upp pensionsöverenskommelsen och det tror jag inte att Stefan Löfven är beredd att göra.

Löftet är ett tecken på att populismen breder ut sig och att även de stora partierna tappar i seriositet. Många väljare lär genomskåda "löftet", vilket minskar förtroendet både för statsministern och för Socialdemokraternas regeringsduglighet.

Sedan är löftet förenat med en rad andra problem. Att höja pensionsavgiften innebär bara att framtida pensionärer tjänar in fler pensionspoäng. Låter man dagens pensionärer få del av höjningen är förslaget i denna del helt ofinansierat. En höjd pensionsavgift ger inte staten större budget.

Om S vill höja pensionerna för dagens pensionärer och för dem som går i pension de närmaste 20 åren kommer inte en höjd pensionsavgift att fungera. Därmed ger utspelet mest upphov till frågetecken och osäkerhet om pensionsöverenskommelsens framtid. Själv tolkar jag det som en desperat handling från ett parti som efter nästa val kanske inte längre är Sveriges största. Eftersom populism fungerat för Sverigedemokraterna tror man att populism kommer att fungera för Socialdemokraterna. Det tror inte jag.