Objektorientering handlar om oberoende

Den hälsosamme ekonomisten, Wednesday 11 September, 2019
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Funderar på om samhället rent generellt kan lära sig av programmerare. När jag jobbade på Socialdepartementet slog det mig att lagstiftningen i väldigt stor utsträckning liknar ett datorprogram som måste hänga ihop logiskt. Den enda stora skillnaden är att det är jurister som tolkar lagen och kiselchip som tolkar datorprogrammen. Vissa skulle säga att skillnaden inte är så stor.

Till vardags arbetar jag ofta med ett datorprogram som imiterar de ekonomiska konsekvenserna av alla regler och lagar som påverkar svenska medborgares ekonomi. Det är som att ha Svea Rikes lag komprimerad till 15 000 rader programkod. I alla fall den del som direkt påverkar enskilda individers och hushålls ekonomi.

Just nu läser jag boken "Practical Object-Oriented Design: An Agile Primer Using Ruby". Förutom många praktiska exempel innehåller den principer om hur datorprogram ska byggas för att inte med tiden bli omöjliga att förändra och förstå. Kärnan är att alltid utgå från begränsade objekt som endast har en uppgift. Det är också viktigt att objekten är öppna för nya uppgifter, alltså att de kan återanvändas.

Vad är motsatsen till objektorientering i samhället? Ekonomiskt sett ligger termen specialisering nära till hands. Ett mått på hur objektorienterat ett företag är kan vara hur många andra företag som har nytta av företagets produkter. Man kan säkert hitta exempel från bilindustrin - att tillverkare av krockkuddar exempelvis kan sälja till många olika biltillverkare. För att göra detta möjligt måste krockkuddetillverkaren standardisera och göra sina produkter flexibla.

Marknadsekonomin belönar företag som skapar flexibla produkter. Bättre flexibilitet innebär större försäljning. Detsamma gäller inte nödvändigtvis byråkratin, där alla som interagerar med tjänstemannen förväntas anpassa *sina* produkter och *sitt* beteende till byråkratins önskemål. 

Att det förhåller sig så beror på att det inte är gratis för varje objekt att anpassa sig till en föränderlig omgivning. För tjänstemannen på centralbyrån ter sig den enklaste utvägen som att låta omgivningen anpassa sig till byråkratin snarare än tvärtom. Men det som är enkelt för stunden kan bli jobbigt i längden. En dag förändras lagarna som styr tjänstemannens jobb och alla objekt som tjänstemannen brukar interagera med kommer då att behöva förändra *sina* rutiner. I stället för att bara ändra på ett objekt (tjänstemannens agerande) måste alla andra - kanske miljontals - objekt som tjänstemannen interagerar med också förändras.

Det slutar inte där. Tjänstemannens ovilja att vara flexibel kan få följdeffekter - i och med att de objekt som interagerar direkt med vederbörande också har interaktioner med helt andra objekt. Beroenden som initierats i ett objekt kan följa med till objekt som ursprungligen inte hade något med tjänstemannen att göra.

Det är väl känt bland programmerare att strukturer med många så kallade "dependencies" (beroenden) kan fungera väl så länge inget behöver förändras. Det är först när det uppstår en störning någonstans i systemet och man behöver ändra en detalj om hur ett objekt fungerar som det blir jobbigt. Helt plötsligt kan det visa sig att samma - eller liknande - förändringar måste göras på tusentals ställen.

Min tes är således att marknadsekonomin skapar incitament för att göra ingående objekt flexibla och möjliga att använda på många olika ställen. Flexibiliteten minskar i sin tur risken för att enskilda objekt blir alltför beroende andra objekt. Sovjetunionen fungerade relativt väl under många år, men det planekonomiska bygget halkade med tiden efter de kapitalistiska länderna. Venezuela sågs länge som en ekonomisk förebild, men drabbades till slut av något slags systemsammanbrott.

Ska vi se på samhällen som datorprogram och på individer, företag och myndigheter som objekt i ett jättelikt datorprogram som ska skapa välfärd på effektivast möjliga sätt? 

Intressant nog har socialister alltid drömt om superdatorn som ska imitera den kapitalistiska ekonomin. Den polske ekonomen Oscar Lange tänkte sig en superhjärna som kunde sätta alla priser på samma sätt som marknaderna gör och därmed kombinera socialismens omfördelning med marknadsekonomins effektivitet - ett slags kapitalism utan kapitalister.

Socialisterna har dock aldrig fått till programmet som ska lösa våra ekonomiska problem. Sist på bollen var Hugo Chavez - som lyckades föra Venezuela från plats fyra i den globala välståndsligan till plats 168.

Det är svårt att veta om det handlar om samma processer i datorprogram som i mänskliga samhällen. Konstruktionen av datorprogram uppfattas i allmänhet som en centralt kontrollerad process - ett slags planekonomi. Men stora datorprogram - som operativsystemet Linux - har ofta tusentals programmerare som samarbetar om att lösa en bestämd uppgift. Ska samarbetet fungera väl måste de olika objekt som programmerarna bidrar med vara tillräckligt flexibla för att återanvändas och tillräckligt oberoende för att de ska kunna förbli beständiga när andra delar av programmet förändras.

Att likna planekonomier med datorprogram är därför möjligen fel. Stora datorprogram har kanske mer gemensamt med våra västliga marknadsekonomier än med Sovjetunionen eller Venezuela. Planekonomierna ger inte de ingående objekten tillräckligt starka drivkrafter för att anpassa sig till omgivningen och göra sig användbara. Det är i socialistiska strukturer som individerna beter sig som de själva vill och kräver att omgivningen ska anpassa sig till dem - i marknadsekonomin råder disciplin och varje enskilt objekt tvingas anpassa sig till helheten för att nå framgång.

Månne är planekonomins akilleshäl därför inte kontrollen över individerna, utan snarare bristen på kontroll. Kraven från centralkommitten kan aldrig ersätta de horisontella påtryckningar som vi varje dag utsätts för i marknadsekonomin. I brist på korrekta incitament väljer varje enskilt objekt att ställa krav på omgivningen i stället för att utveckla sin egen förmåga att uppfylla omgivningens förväntningar. Med tiden leder kravlösheten till ömsesidiga beroenden och till att samhället kollapsar i en ständig strävan efter att korrigera systemfel som sprids ohämmat - på grund av att alla objekt över tid blir beroende av alla andra.

Två tester - två syften

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Moderaterna föreslår att masstestning för Covid-19 införs i Sverige . Det tycker jag är ett bra förslag, brist på testkapacitet är den kanske viktigaste förklaringen till att USA ser ut att bli det land i världen som drabbas hårdast av viruset. Men det är viktigt att tänka på att det finns två typer av tester och två olika syften med dessa tester. För det första kan man testa om människor har en pågående virusinfektion och alltså kan riskera att smitta ner andra människor. De som får …

Läs mer!

En modell för endogen smittspridning

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

De epidemiologiska modeller som vanligen används för att beskriva smittspridning utgår från att enskilda individer är korkade och inte anpassar sitt beteende till upplevda risker - om de inte får order om att göra det. Men det kan finnas en annan och mer effektiv väg att bekämpa virus. Tänk om vi kunde utnyttja medborgarnas vilja att förbli friska som ett vapen mot virusspridningen? Antagandet om att individuella ansträngningar för att undvika smitta är en funktion av risken för att bli …

Läs mer!

Bergamo är sannolikt det värsta scenariet

Den hälsosamme ekonomisten

Det finns bara ett litet antal uppgifter om hur Covid-19 påverkat dödligheten i norra Italien . Det finns dock tidningsuppgifter som kan bekräftas av att antalet dödsannonser i lokala tidningar är avsevärt högre än normalt. Mycket talar för att både antalet registerade fall av Covid-19 och antalet dödsfall är underskattade i de värst drabbade … Läs mer!

Lån eller bidrag?

Den hälsosamme ekonomisten

Möjligen är detta ett trivialt påpekande, men många företag är "nödvändighetsföretag" som startats av personer som hellre skulle vilja ha ett vanligt arbete. De är med andra ord föga lönsamma. Sedan finns det företag som är mer lönsamma och företag som har stora fasta tillgångar som redan är avskrivna. Somliga företag har inget annat val än … Läs mer!

Viruset och det individuellt rationella

Den hälsosamme ekonomisten

Det pågår en diskussion om huruvida en minskning av restriktionerna med anledning av Covid-19 i Sverige skulle få ekonomin att flyta på bättre. Jag tror det är feltänkt och jag ska utveckla skälen nedan. Själv arbetar jag för närvarande hemifrån eftersom jag kan göra det, men jag skulle inte tveka att gå till jobbet om jag behövde. Skälet … Läs mer!

Medverkar i ledarpodden om Corona igen

Den hälsosamme ekonomisten

Medverkade i Ledarpodden igen om det eviga ämnet Coronaviruset . Ni kan höra mer på länken nedan. https://www.svd.se/corona--ekonomin-och-sjukvarden Läs mer!

Social distancing måste minska kontakterna med 75 procent

Den hälsosamme ekonomisten

Känns som om öppenheten vad gäller olika scenarier för smittskyddsstrategier är betydligt större utanför Sverige . I Storbritannien ledde en rapport från Imperial college nyligen till att den brittiska regeringen tvingades lägga om strategin för sin hantering av Covid-19 .  Nu har några svenska forskare gjort en liknande analys på … Läs mer!

Stängda gränser och Corona

Den hälsosamme ekonomisten

Nästan som ett mantra har det upprepats att stängda gränser inte förhindrar smittspridning. När USA tidigt började med reserestriktioner var kritiken hård. "Symbolpolitik som inte har någon effekt." Naturligtvis ligger det en del i kritiken. Restriktionerna var inte tillräckliga för att hålla smittan ute ur USA. Och naturligtvis fanns det … Läs mer!

Om exponentialfunktioner, testning och smittspridning

Den hälsosamme ekonomisten

Exponentialfunktioner är konstiga saker. Serien 1, 2, 4, 8, 16, 32 är exempel på en exponentialfunktion. Serien 1 000 000, 2 000 000, 4 000 000, 8 000 000, 16 000 000, 32 000 000 är också det. Man kan tycka att skillnaden mellan 1 och 32 är betydligt mindre än skillnaden mellan en miljon och 32 miljoner. Men i smittspridningssammanhang tar … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck.

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Niclas Berggren Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist


Creative Commons-licens
Den hälsosamme ekonomisten av Mattias Lundbäck är licensierad under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell licens.
Based on a work at https://www.ekonomism.us.

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism