Löfven och RAH

Wednesday 17 March, 2021

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Reductio ad Hitlerum (RAH) är att påpeka att motståndarens åsikt delades av Adolf Hitler och alltså är olämplig. Argumentationstekniken kan dock kritiseras. Eftersom Hitler kan ha haft många rimliga uppfattningar finns risk för att argumentet blir missvisande. Om Hitler tyckte om falukorv följer det inte automatiskt av detta att man är nazist om man gillar falukorv.

Stefan Löfven och Socialdemokraterna befinner sig ofta nära en punkt där diskussionen får anses ha urartat till RAH. Allt samarbete med Sverigedemokraterna kommer enligt Löfven med nödvändighet att leda till att Sverige blir ett nazistiskt land.

Det finns flera led i argumentationskedjan.

1) Sverigedemokraterna är nazister.

2) All samverkan och förhandling med SD innebär att man sakta men säkert anammar hela deras partiprogram.

Både dessa postulat kan dock ifrågasättas. Socialdemokraterna delar ju uppenbart väldigt många grundläggande värderingar med Sverigedemokraterna. Man är i grunden kritiska till invandring - Sverigedemokraterna mer till flyktinginvandring och Socialdemokraterna mer till arbetskraftsinvandring. Bevekelsegrunderna behöver dock inte vara så olika. I båda fallen skulle jag säga att det rör sig om en kombination av kulturella och ekonomiska motståndsfaktorer.

Ytterst få medlemmar i respektive parti är utrerade rasister, men båda partierna har en försvarlig andel aktiva som uttrycker främlingsfientliga uppfattningar. Det var inte Sverigedemokratiska valarbetare som Janne Josefsson intervjuade i sitt beryktade valstugereportage.

Argumentation enligt principen Reductio ad Hitlerum slår lätt tillbaka genom att ord börjar förlora sin betydelse. När allt fler slutar ta Socialdemokraternas argument på allvar öppnar sig möjligheten för deras politiska motståndare att svara med samma mynt. Då följer tu quoque misstaget - exempelvis pekar Moderaterna på att Socialdemokraterna under 50 år minsann samarbetade med ett parti som i grunden inte strävar efter ett liberalt demokratiskt samhälle.

Även här finns flera led i argumentationskedjan - mer eller mindre underförstådda.

1) Vänsterpartiet består av stalinister.

2) All samverkan och förhandling med V innebär att man sakta men säkert anammar hela deras partiprogram.

Några väljare kanske köper båda argumenten - och får för sig att de måste välja mellan nazism och stalinism. 

Löfvens teknik är förstås inte ny och inte heller särskilt unik. Ta kosackvalet från 1928, när Socialdemokraterna samarbetade med Sveriges kommunistiska parti. "En var som röstar på 'Arbetarepartiet' röstar för Moskva" stod det på en affisch från Sveriges nationella ungdomsförbund.

Det bästa man kan göra för att ta loven av denna debatteknik - om man nu inte tror att det verkligen finns en risk att Sverige ska bli nazistiskt/stalinistiskt - är att nyansera bilden och tänka långsamt. Vilket är det troliga utfallet om S samarbetar med V eller M samarbetar med SD? Är det ett stalinistiskt/nazistiskt Sverige? Eller är det mer troligt att Sverige kommer att fortsätta vara ett demokratiskt land med liberala värderingar?