Läckan från DNC kan sänka Hillary Clinton för gott

Wednesday 14 September, 2016

Den nya mailläckan från Demokraternas mailserver trendar på Twitter. Den visar sig om möjligt ännu skadligare för Hillary Clinton, då den visar att administrationen i partiet inte ens försöker dölja att man säljer ambassadörsposter. Faktum är att man i Demokraterna själva använder uttrycket "pay to play" och för upp donationerna i prydliga Excelblad.

Att bli ambassadör i Tjeckien kostar till exempel 1,26 miljoner dollar, medan den attraktiva posten som ambassadör för Storbritannien går på 3,5 miljoner dollar. Vill man komma undan billigt är posten som ambassadör i Österrike tillgänglig för bara 950 718 dollar.

Men det finns mer. I ett brev till förre utrikesministern Colin Powell avslöjar en av demokraternas viktigaste donatorer att Hillary Clinton i själva verket hatar Barack Obama för att han snöt presidentposten framför näsan på henne 2008. Allt gullegull på Demokraternas partikonvent var alltså bara teater. Visst, många har säkert misstänkt att så var fallet - men nu finns det svart på vitt.

Men det är inte bara ambassadörsposter som säljs. En av de mer attraktiva posterna i statsförvaltningen är som chef för FCC - Federal Communications Commission. Julius Genachowski betalade 3,49 miljoner dollar för förmånen att reglera telekommunikationerna i USA. 

Detta är givetvis småsummor, om man betänker att Genachowski efter att ha tjänat olika företags intressen på posten säkert kommer att belönas med välbetalda styrelseposter i dessa företag. Han får se det som en investering.

Många kommer säkert att invända att det inte är okänt att ambassadörsposter och andra positioner säljs på detta sätt. Och det är förvisso känt - i USA - även om de exakta beloppen inte brukar anges. Men man bör mot bakgrund av den utbredda korruptionen i så fall heller inte vara förvånad över att amerikanerna röstar på Donald Trump - i förhoppningen om att han ska förändra något. 

Det kommer han givetvis inte att göra, men hoppet är det sista som överger väljarna. De vill rösta bort korruptionen och svågerväldet - något som svenska medier verkar ha svårt att förstå, för de tror att politiken i USA är som politiken i Sverige. Och förstår man inte missnöjet med de korrupta politikerna är det svårt att förstå fenomenet Trump eller för den delen att socialisten Bernie Sanders kunde bli så populär.

Som jag tidigare nämnt innehåller läckan information om samarbete med datorföretag som arbetar med att förändra valdistrikt på ett sätt som garanterar Demokraterna seger. Detta förfarande kallas "gerrymandering" och är ett slags institutionaliserat valfusk. Läckan innehåller också börsinformation som kan vara tecken på att insiderhandel bedrivs. Det återstår att se vad analysen av dessa filer ger.

Till märkligheterna hör att Skatteverket och Postverket också tycks ha donerat till Demokraterna. Ingen kan riktigt förstå hur detta är möjligt - det borde var uteslutet i en demokrati. Det finns också mail som visar att Demokraterna i praktiken regisserar stora nyhetsorganisationer, som CNN och MSNBC. Redan av den förra omgången mail framgick att nyhetsmedierna ofta sitter i knät på partiet.

Rapporteringen av innehållet i mailen från de stora nyhetsorganisationerna är sparsam. Det är lätt att förstå, då de har svårt att hantera en skandal där de själva ingår. Det beror också på att medierna ogärna vill hjälpa Donald Trump som står för allt som den liberala medievärlden hatar. Men det går givetvis inte att tiga ihjäl nyheten - på sociala medier sprids mailen som en löpeld. Colin Powell konstaterar lakoniskt att det kommer mer. Han är en av dem som vet vad som kan dölja sig i läckan.

Men räkna inte med att få läsa något om detta i svenska medier. Nyheter som är negativa till Hillary Clinton filtreras först av amerikanska medier, som har en liberal bias. Sedan filtreras dom av de svenska medierna, som också har en liberal bias. Det enda sättet på vilket vi svenskar kommer att märka skandalen är att vi den 9 november vaknar upp med ett USA som har valt Donald Trump till president. Vad som händer sedan vill jag helst inte tänka på.