politik

I Sverige söker vi inte efter sanningen

Bild: 2017-03/pc300039.jpg

Ann Törnkvist skriver på Sveriges Radios webbsida "Medieormen" en artikel som handlar om den amerikanske journalisten Tim Pools besök i Sverige. Pools bestående intryck av Sverige blev - som jag uppfattar det - att det är ett relativt välordnat land utan större sociala problem. Visst, han hotades av maskerade hen i Rinkeby - men i övrigt förlöpte besöket bra.

Ändå var hans sista ord innan han lämnade landet att han var rätt glad att få åka. Inte på grund av människor varit otrevliga, utan därför att diskussionsklimatet var så repressivt. Människor tenderar att vara rädda - kanske framför allt därför att andra svenskar angriper individerna som framför åsikterna, inte deras åsikter

Det har i svenska medier uppmärksammats att Donald Trump går till angrepp mot journalister. CNN och en rad andra medier utestängdes till exempel från Vita Husets presskonferenser. "Fake media" är Trumps begrepp för journalister som inte speglar verkligheten på det sätt som han skulle önska.

Att angripa budbäraren är emellertid inget nytt - ens i en svensk kontext. När någon påtalar integrationsproblem är det vanligare att motargumentet fokuserar på avsändarens (förment) grundläggande värderingar än på sakförhållandena.

Den som argumenterar på detta sätt bär ett ansvar för att debattklimatet urartar. Det är inte förvånande att högern till slut svarar med samma mynt. 

Eftersom vänsterns grundläggande värderingar är finare än högerns är det betydligt svårare för högerkrafterna att angripa budbäraren. Det värsta högern kan använda är ord som "lögnare" eller "fake media" eller att journalisterna är i allians med storfinansen. Det senare fungerar inte lika bra i Sverige, då vår vänster - till skillnad från demokraterna i USA - hatar företag och kapitalism. Det förekommer även grandiosa konspirationsteorier, där George Soros inte sällan har en betydelsefull roll.

Visst kan man skratta åt eländet. Men skrattet fastnar i halsen när man inser varifrån argumentationstekniken kommer. Högern brukade sätta en ära i att argumentera utifrån vetenskap och fakta. Men för några år sedan gick någonting sönder, som det brukar heta.

Törnkvists artikel är intressant, då den i likhet med Trump och den nya högern fokuserar på budbäraren - journalisten. Tim Pool har kanske inte fel, men han är en utlänning som inte har den fullständiga bilden av det svenska samhället. Därför är han ett demokratiskt problem. 

Artikeln avslutas med följande mening:

"Erik Helmerson har rätt: Tim Pool ska kunna slänga på sig fallskärmen och dimpa ner i Rinkeby utan att känna sig hotad, men den sortens journalistik han representerar är ett större hot mot Sverige och demokratin än män som maskerar sig för att slippa filmas."

Törnkvist angriper inte Tim Pool för att vara högerextrem. Eftersom Pool bevisligen tillhör en kategori journalister som brukar kallas "... bleeding heart liberals" fungerar det inte riktigt. Hon angriper Pool för att han inte tillför något värdefullt till debatten.

Hela intervjuserien finns på Youtube så ni får döma själva.

The Harlem of Malmö

Inside a "no-go-zone" in Malmö Sweden

Getting "escorted" out of the "no go zone"

"No go zone" return to Rinkeby

AK47:s, arson and journalism in the Sweden "no go zone"

Fear of being politically incorrect

When social justice leads to censorship

Skewing crime statistisct in Sweden

The city that sees the most migrants

Swedish cop talks about refugees in Sweden

Sweden has real problems

Skulle påstå att detta är en av de mer ingående analyserna av svenska utanförskapsområden som gjorts så här långt. Tror också den ligger rätt nära sanningen. Om det nu är helikopterjournalistik har ingen svensk journalist tidigare ens vågat sig på helikopteravstånd från Rinkeby. Vilket är märkligt, då det finns mycket att skildra.

Tendensen att bemöta fakta med ifrågasättanden av budbäraren är typisk för vänstern. Det är ett enkelt sätt att hantera obekväma fakta. Men högern brukade trots det alltid vinna på slutet, eftersom vänstern förr eller senare konfronterades med den verklighet de länge förnekat.

Problemet för samhället, när varken högern eller vänstern tar till sig fakta om hur världen ser ut, är att det inte kommer att finnas några färdigtänkta förslag om hur man ska förbättra samhället. Det blir som en bilfärd där två personer slåss om kontrollen över ratten och bilen successivt hamnar i än det högra, än det vänstra diket. Dagens USA är förebilden för den färden.

Vänstern är van vid att inta positionen som faktaförnekande - men välmenande - idealist, men ser nu med fasa att även den nya högern fokuserar på känsloargument. I Facebookflödet delas "nyheter" om hur svenska kvinnor blivit gruppvåldtagna av "utlänningar". Allt för att trigga känslor som blockerar alla former av rationell faktabearbetning.

Men hur skiljer sig detta slags propaganda från vänsterns vädjande till medkänsla och empati och så kallade enskilda fall? Vänstern tycker att högerns generaliseringar och enskilda exempel är osmakliga och rasistiska. Men syftet med att lyfta fram enskilda fall är alltid att stimulera människor att tänka snabbt och att inte resonera logiskt. Det är något som vänstern gjort i alla tider.

I ett läge då medier och politiker grävt ner sig i sina skyttegravar kan det vara bra att en helikopterjournalist landar och försöker beskriva verkligheten för oss andra - vi som i regel redan har tagit ställning för den ena eller den andra sidan.

Det Tim Pool upptäckt är att efterfrågan på sanning i det svenska samhället är väldigt liten. De allra flesta söker bekräftelse på att deras egna förutfattade meningar om världen stämmer. Pools stora insats är därför att han avslöjat att svenskarna i gemen inte söker sanningen, utan snarare bekräftelse från den grupp de råkar tillhöra. Detta oavsett om gruppen är sverigedemokrater i Bengtsfors eller latteliberaler i Hammarby Sjöstad

comments powered by Disqus


submit to reddit

« Moderaterna kollapsar i opinionen - Möte med Power Rangers i VR »