Hur mycket planekonomi tål marknadsekonomin?

Monday 4 November, 2019

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Företag är som öar av planekonomi i en värld av marknader. Samtidigt har ny teknik gjort det möjligt att expandera planekonomin långt utöver vad som tidigare var möjligt. Ett exempel är Amazon, som samlar all världens varor i ett distributionssystem som bygger på planekonomiska principer. 

Men öarna av planekonomi är trots allt små i förhållande till världsekonomin i stort. De allra största företagen står för en bråkdel av världen BNP. Så vilken är den största planekonomiska ö som mänskligheten har lyckats bygga i detta marknadshav?

Amazon omsätter 180 miljarder dollar - en tredjedel av Sveriges BNP. Som planekonomisk ö betraktad är Amazon oansenlig, trots sin relativa storlek. Men det finns större öar.

Kommer att tänka på marknaden för receptbelagda läkemedel, som i de flesta länder är reglerad och där prissättningen sker på basis av läkemedlens samhällsekonomiska nytta. För den som läst A-kursen i nationalekonomi kan jag påminna om det första välfärdsteoremet - att priser som sätts i perfekt konkurrens maximerar samhällsnyttan. Principerna bakom prissättningen för läkemedel ligger alltså inte så långt från den avreglerade marknadsekonomin. Lägg på en försäkringslösning ovanpå marknadspriserna och du har den marknadssocialistiska läkemedelsprissättningen.

Läkemedel står för en procent av BNP - alltså en hyfsat stor andel av den samlade ekonomin i ett land. Systemen är i regel nationella, med inslag av övernationella regler - som i EU. 

Det vore fel att påstå att läkemedel prissätts optimalt. Men inte heller marknadsekonomin lyckas anpassa alla priser så att de klarerar utbud och efterfrågan. I många fall finns det också problem som asymmetrisk information som gör att priserna hamnar långt från den välfärdsmaximerande nivån.

Det som vore värt att studera är om läkemedelspriserna i snitt ligger närmare de välfärdsmaximerande nivåerna än priserna på vanliga marknader? Kan myndigheterna sätta priserna så att de skapar korrekta incitament för utveckling av nya preparat?

Tror det är lätt att hitta exempel på att så inte är fallet. Men det finns sannolikt också exempel på att priserna ligger ganska rätt. Det svenska Tandvårds och läkemedelsförmånsverket (TLV) utgår exempelvis explicit från samhällsekonomiska principer när läkemedel införs i den offentliga läkemedelförmånen.

Frågan är om en större del av ekonomin i framtiden kommer att bli planerad - nu när datorer mycket snabbare kan använda information om varors och tjänsters praktiska effekter på människors välfärd? Och kommer dessa planekonomiska öar i så fall att växa fram till följd av offentliga beslut eller via marknadsmekanismerna?

Samtidigt kan man tänka sig en process i motsatt riktning. När konsumenter snabbare kan bedöma kvalitet för varor och tjänster via AI kanske somliga planekonomiska öar kan monteras ner. Vi ser detta på nya marknader för bostadsuthyrning och matleverans, där företag som AirBNB och Uber Eats etablerar sig.

Det känns en aning märkligt att som ekonom inte kunna förutsäga om det ekonomiska landskap som vi ser i dag är på väg mot mer av marknadsekonomi eller mer av planekonomi. Det vi emellertid kan säga är att ekonomin kommer att påverkas av informationstekniken och förändras i grunden. Frågan är bara på vilket sätt?