Ett raffinerat krav ...

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Noterar att Miljöpartiet hotar att avgå om Preems tänkta raffinaderi i Lysekil godkänns av regeringen. Det är en bra fråga för partiet att avgå på och vi är nog många som hoppas att regeringen splittras. Det skulle göra samarbetet mellan L, C och S betydligt lättare, och politiken mer förutsägbar. Miljöpartiet hamnar i så fall på samma plan som Centern och Liberalerna - rent förhandlingsmässigt. Det blir också intressant att se om Miljöpartiet - likt Vänsterpartiet - i så fall försöker bygga allianser med Moderaterna och Kristdemokraterna i frågor där man inte förväntar sig allianser.

Ändå tror jag inte att partiet tar detta steg. Man ser nog större påverkansmöjligheter i regeringen och det tycks vara något slags ledarskifte på gång. Det blir lite för många bollar att hålla i luften samtidigt. 

Miljöpartiet har, som jag noterat tidigare, fått igenom lite för mycket för sitt eget bästa. Dessutom lite för många symbolfrågor som egentligen inte gör miljön bättre - men som ändå retar upp stora väljargrupper. Man tycks sakna det där sunda förnuftet som präglar andra partier - förmågan att kompromissa med sin ideologiska övertygelse och välja sina strider.

Deras kompromisslösa hållning passar utmärkt för oppositionspartier som Vänsterpartiet, men kan vara förödande för regeringspartier. Det är inte en slump att regeringsunderlag ofta hämtas i mitten - inte från ytterkanterna. C och L och S passar egentligen utmärkt ihop. Miljöpartiet blir då det femte hjulet under vagnen, ett parti som egentligen inte behövs för att skapa en stabil mittenkoalition - men som mycket väl skulle kunna vara ett stödparti för en mittenregering.