Vi bör försvara principerna om åsikts- och yttrandefrihet

Wednesday 14 March, 2018

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Bonniermediernas koordinerade kampanj mot Google och Youtube tar sig allt mer absurda uttryck. Nu skriver Expressen att det går att ladda ner propagandafilmer från tredje riket på Youtube.

Jo, det gör det säkert. Det går också att låna Hitlers Mein Kampf på flera svenska bibliotek. Och det finns en poäng med att det är möjligt att göra det. För att vi ska kunna diskutera fascism, nazism och andra ismer på ett informerat sätt krävs det källmaterial. Utan källorna skulle det vara svårt att bilda sig en uppfattning om innehållet i ideologierna.

Tveklöst kan propaganda även i dessa dagar sporra till illdåd. IS propagandafilmer bidrog under lång tid till att skapa ett flöde av terrorresenärer till Syrien och Irak. Facebook och Twitter släckte småningom ned den kanalen. Inte i första hand för att staten krävde det, utan för att det var dåligt för företagen att förknippas med terrorpropaganda. Av samma skäl censurerar de amerikanska företagen pornografi, de vill inte uppfattas som "porrmedier".

Detta hindrar inte att terrorpropaganda sprids i andra kanaler på nätet. Borde sådan propaganda också förbjudas - och då menar jag ett effektivt internationellt FN-sanktionerat förbud?

Vi kan tänka oss en situation där konflikten mellan väst och Ryssland eskalerar. I Ryssland kan den som ifrågasätter Putin drabbas av olika svårigheter, kanske ställas inför domstol. Ska vi göra samma sak i väst - förbjuda information som är prorysk och som ifrågasätter vår verklighetsuppfattning?

Om vi inte tror att våra medborgare förstår värdet av demokrati, om vi är rädda för att de skulle kunna övertygas av fascistisk propaganda, om vi måste skydda dem från informationskrigföring från främmande makt - vad säger det om vår tilltro till demokratin?

Naturligtvis är det viktigt att vi är vaksamma och inser att det öppna samhället kan hotas. Ibland kommer hotet från korrupta makthavare som vill skydda sina egna intressen, som Vladimir Putin och Karl XIV Johan. Ibland kommer hotet från antidemokratiska ideologier.

Den verkliga utmaningen för demokratin är dock att försvara sig mot makthavare som har anammat fascistiska idéer. Det är när fascismen tagit sig in i maktens korridorer som vi på allvar kommer att sakna yttrandefriheten - om vi nu skulle begränsa den. Skillnaden mellan Sverige 1840 och Sverige 2018 är att vi numera har en någorlunda korruptionsfri statsförvaltning och lagstyre. När de antidemokratiska ideologierna får fäste bland makthavarna är informationsfriheten det instrument som folket kan använda för att rensa i en korrupt elit.

Det behövs därför starkare skäl för att censurera propagandafilmer än att några blir upprörda över att dessa kan ses på Youtube. Den censur som i dag kanske bara skulle drabba några extremister kan i framtiden bli makthavarnas vapen mot dem som säger sanningar. Principen om yttrandefrihet bör därför inte rubbas bara för att någon tycker att vissa yttranden är olämpliga.

Jag är förvånad över att en svensk kvällstidning går i bräschen för censur. Kvällstidningskollegan Aftonbladet startades en gång i protest mot statens censur av medierna. Det handlade om rätten att kritisera korruption i statsförvaltningen. Och tack vare utgivarnas principfasthet fick Sverige till slut äkta pressfrihet.

Man kan tycka att propagandafilmerna från tredje riket är av ringa värde för eftervärlden och att de lika gärna skulle kunna raderas från mänsklighetens minne. Men det man då gör är att radera kunskapen om de argument som användes för att sprida nazismen. Om det endast kvarstår suddiga minnen av nazismen - kanske också snedvridna sådana - blir det svårt att känna igen den när varianter återuppstår.

Det starkaste argumentet mot censur är dock det principiella. Om vi inte försvarar åsikts- och yttrandefriheten i dag - när det är riskfritt att göra det - kommer vi då att kunna göra det i framtiden om och när det behövs?