Quantitative easing (QE) borde kallas skuldavskrivning

Den hälsosamme ekonomisten, Wednesday 13 February, 2019
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Quantitative easing (QE) har blivit ett viktigt instrument sedan finanskrisen 2008. Men är QE ett nytt djur, eller ett gammalt instrument med nytt namn?

Det som händer när centralbanker utövar QE är att man tar över skulder som staten har till utländska eller inhemska fordringsägare. Dock låtsas man att skulderna består - bara det att centralbanken numera har en fordran på finansdepartementet. 

Detta är givetvis nonsens. En stat kan inte vara skyldig sig själv pengar, lika lite som en privatperson kan låna ut pengar till sig själv. QE innebär att skulden försvinner - it has ceased to be, it is no more.

Som mest hade Federal reserve 2 100 miljarder i tillgångar, vilket motsvarar 25 procent av BNP. Japans centralbank äger tillgångar motsvarande landets BNP.

USA har en bruttoskuld på 107 procent av BNP och Japan har en bruttoskuld på 237 procent av BNP. Men tar vi hänsyn till att respektive centralbank äger delar av skulden blir siffrorna 82 respektive 110 procent av BNP.

Genast ser det betydligt bättre ut. Det som i verkligheten hänt är att centralbanken har avskrivit skulderna som USA och Japan har till inhemska och externa långivare. Detta är nivåer som är långsiktigt hållbara - till skillnad från bruttoskulderna.

Men eftersom ursprunget till skulderna ofta är privata skulder som staten tvingats ta över kan vi även se QE som en avskrivning av privata skulder, fast på ett tillkrånglat sätt.

Sedan till frågan om vad som sker när QE upphör? Själv menar jag att det bara är ett förvirrande språkbruk att tala om att QE upphör. Det är rimligare att se QE och avskaffandet av QE som två helt olika processer. QE är en skuldavskrivning och avskaffandet av QE är en skulduppbyggnad.

Centralbanken har - så länge den äger statsobligationer - två möjligheter om den vill strama åt penningpolitiken. Man kan sälja statsobligationer till institutioner för att krympa penningmängden eller också kan man öka priset på ekonomiska reserver för affärsbankerna. Det senare gör att bankerna måste dra in på sin utlåning, vilket krymper penningmängden indirekt. Att sälja statsobligationer till institutioner påverkar däremot den utestående penningmängden direkt. Det blir en åtstramande effekt.

Det är en stor skillnad mellan centralbankens intervention och finansdepartementets. Centralbanken drar in pengarna för gott, medan regeringen säljer statsobligationer för att kunna öka de offentliga utgifterna. Förväntningar om att pengarna inte ska stanna i staten kassa leder till helt andra effekter på ekonomin än när de ekonomiska aktörerna förväntar sig att pengarna är borta för gott.

Att det över huvud taget uppstår en balans beror på att Federal reserve styrs av regler som avser att spegla regeringens finanspolitik. QE innebär att dikotomin mellan finanspolitik och penningpolitik upphört. Det finns numera bara två olika typer av finanspolitik. En politiskt styrd finanspolitik som bedrivs av regeringen och en antifinanspolitik som bedrivs av Federal reserve. Den ena parten skickar ut obligationerna på marknaden och den andra parten drar in dom igen.

QE ger FED tillgång till två instrument i stället för ett, vilket möjligen också ger större utrymme för att påverka inflationen på kort sikt. Detta skulle kunna förklara att det sedan finanskrisen finns en tydlig bias nedåt vad gäller inflationen. Det är ett större beslut att börja utöva QE än att sluta. Centralbankerna har samtidigt via QE fått kontroll över inflationen på ett sätt som man inte haft under detta århundrade.

Själv är jag ingen expert på penningpolitiska operationer. Jag vet att transmissionsmekanismen för QE är högst komplicerad. Detsamma gäller för ordinär finans- och penningpolitik. Men jag tror man kan se vissa saker tydligare genom att ändra tankeram. I stället för att se QE som ett övergående fenomen kan man betrakta det som ett normalt tillstånd och i ekonomiska termer ensa statens operationer. Den rätt artificiella distinktionen mellan penning- och finanspolitik gör att vi inte ser skogen för alla träd.

Ser vi i stället QE som FED:s metod för att balansera regeringens finanspolitiska spelet kan ett ökat utbud av statobligationer från finansdepartementet mötas på två sätt: Antingen höjer FED styrräntan eller också säljer man egna statsobligationer. Men eftersom FED enbart har ett mål (sanning med modifikation i USA) - inflationen - avgörs valet av vilken åtgärd som har de mest fördelaktiga sekundära effekterna. 

Teoretiskt torde FED kunna välja att enbart använda obligationsinstrumentet och behålla räntan på nollnivå. Man kan också avstå från att sälja obligationer och enbart höja styrräntan.  Samma val har Japan - sannolikt under överskådlig tid.

Situationen är lite annorlunda för den svenska Riksbanken, som bara äger statsobligationer för 350 miljarder kronor. Enligt plan ska man sälja för 50 miljarder per år och kommer då inte att ha några obligationer kvar år 2030. Frågan är dock varför det är så viktigt att bli av med obligationerna? Om det nu är bra för en centralbank att ha fler än ett instrument torde det vara olämpligt att - i ett läge där styrräntan ligger på -0,25 procent - göra sig av med det instrumentet. Banken skulle till och med kunna köpa på sig mer statsobligationer - för att i stället höja styrräntan snabbare. Problemet är bara att Sveriges statsskuld är så låg att det inte finns så många obligationer kvar att köpa. Vi skulle riskera att få en ytterst illikvid obligationsmarknad.

Egentligen finns det inget sätt att komma undan detta problem - utom genom att staten bedriver en mer expansiv penningpolitik. Hemska tanke - problemet är kanske överskottsmålet snarare än inflationsmålet. Keynes hade kanske rätt - ett land som vill få upp inflationen måste kanske ytterst förlita sig på finanspolitik.

Österrikarna hade rätt - penningpolitiken är inte neutral

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Lawrence Summers , tidigare finansminister och numera professor vid Harvard , säger det som de flesta ekonomer hittills vägrat erkänna - penningpolitiken är inte neutral. Det här är en position som den österrikiska skolan haft alltsedan Ludwig von Mises skrev sitt magnum opus Human Action: A Treatise on Economics . Somliga hävdar att den österrikiska konjunkturcykelteorin bättre beskriver vissa makroekonomiska skeenden än mainstreammakro. Kanske är det så - men precis som mainstreamteo…

Läs mer!

Myndigheterna borde kräva öppen källkod

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Ytterligare en IT-skandal. Möjligen var det undertecknad som vidarebefordrade skandalen så att den träffade fläkten i TV4:s tiosändning i går.  För er som missade det hela lekte en förälder med de utvecklarverktyg som finns i webbläsaren  Chrome . Vem som helst kan använda dessa genom att klicka på de tre punkterna längst till höger i webbläsaren och välja "fler verktyg" och sedan "verktyg för programmerare". Då kan man se vilka program som körs i webbläsaren och man kan göra förändringar …

Läs mer!

Oetiska robotfilmer

Den hälsosamme ekonomisten

Youtube har tagit ner en mängd filmer där robotar slåss mot varandra med hänvisning till att det strider mot reglerna mot djurplågeri på plattformen. Att Youtubes artificiella intelligens vill utvidga begreppet djurplågeri till att även omfatta robotar är givetvis inte konstigt. Om Youtubes censurrobotar gör jobbet med att rensa kanalen får vi … Läs mer!

Högt i tak är inte eftersträvansvärt

Den hälsosamme ekonomisten

Hör ofta politiska tyckare säga att "... det ska vara högt i tak i partiet". Samma tyckare kan ögonblicket efteråt kräva åtgärder mot partister som agerar som om det vore högt i tak. I realiteten är takhöjden avgörande för om det är personer eller partier som intar politiska positioner. Om varje aktiv medlem i ett parti kan inta precis … Läs mer!

Den penningpolitiska dualiteten och den svarta svanen

Den hälsosamme ekonomisten

Följer med intresse de långa marknadsräntornas fall. Fram till för ett år sedan trodde jag att ekonomin skulle ta en naturlig vändning uppåt och att räntorna skulle stiga. Det var ett jättemisstag - jag hade fel, fel, fel. I stället har räntorna fortsatt falla och vi står nu inför anomalier som svårligen kan hanteras inom ramen för befintliga … Läs mer!

Trump har fått det här med korruption om bakfoten

Den hälsosamme ekonomisten

Donald Trump anklagar Google för att snedvrida sökningar i syfte att gynna Hillary Clinton . Så vi måste kanske påminna om hur korruption och valfusk går till. Korruption är när politiker tar betalt av privata företag för att leverera politik. Denna företeelse är institutionaliserad i USA. Republikaner och demokrater tar direkt och … Läs mer!

Varför behöver vi importera indiska programmerare?

Den hälsosamme ekonomisten

Läser Svenskt Näringslivs rapport "Det samhällsekonomiska värdet av arbetskraftsinvandringen till Sverige under 2018" och noterar att de yrkesgrupper som ger upphov till störst förädlingsvärde är "IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare m fl". Hos SCB slår jag upp kategorin och konstaterar att 119 000 personer arbetar där. Då arbetskrafte… Läs mer!

Gillamarkeringarna är början till singulariteten

Den hälsosamme ekonomisten

Det kan vara svårt att förstå varför nätjättarna ägnar så stor energi åt att samla in våra känslor om man inte sätter det i perspektiv. Ytterst handlar insamlingen faktiskt om att skapa en länk mellan människan och datorerna. Skälet till att denna länk behövs är att datorer i grunden saknar känslor. Och även om de hade haft känslor - som … Läs mer!

Pumpa inte upp konspirationsteorier

Den hälsosamme ekonomisten

Lars Åberg uttrycker det väl i GP . Debatten om invandring i Sverige är inte resultatet av en rysk påverksansobservation. Enbart, bör kanske tilläggas. Ryssarna har ett program för att påverka opinionen i EU och förstärka splittringar. Men man ska heller inte överdriva ryssarnas effektivitet. Något säger mig att det vi inte ser är betydligt … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck.

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

”Jag

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Niclas Berggren Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist


Creative Commons-licens
Den hälsosamme ekonomisten av Mattias Lundbäck är licensierad under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell licens.
Based on a work at https://www.ekonomism.us.

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism