Quantitative easing (QE) borde kallas skuldavskrivning

Den hälsosamme ekonomisten, Wednesday 13 February, 2019
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Quantitative easing (QE) har blivit ett viktigt instrument sedan finanskrisen 2008. Men är QE ett nytt djur, eller ett gammalt instrument med nytt namn?

Det som händer när centralbanker utövar QE är att man tar över skulder som staten har till utländska eller inhemska fordringsägare. Dock låtsas man att skulderna består - bara det att centralbanken numera har en fordran på finansdepartementet. 

Detta är givetvis nonsens. En stat kan inte vara skyldig sig själv pengar, lika lite som en privatperson kan låna ut pengar till sig själv. QE innebär att skulden försvinner - it has ceased to be, it is no more.

Som mest hade Federal reserve 2 100 miljarder i tillgångar, vilket motsvarar 25 procent av BNP. Japans centralbank äger tillgångar motsvarande landets BNP.

USA har en bruttoskuld på 107 procent av BNP och Japan har en bruttoskuld på 237 procent av BNP. Men tar vi hänsyn till att respektive centralbank äger delar av skulden blir siffrorna 82 respektive 110 procent av BNP.

Genast ser det betydligt bättre ut. Det som i verkligheten hänt är att centralbanken har avskrivit skulderna som USA och Japan har till inhemska och externa långivare. Detta är nivåer som är långsiktigt hållbara - till skillnad från bruttoskulderna.

Men eftersom ursprunget till skulderna ofta är privata skulder som staten tvingats ta över kan vi även se QE som en avskrivning av privata skulder, fast på ett tillkrånglat sätt.

Sedan till frågan om vad som sker när QE upphör? Själv menar jag att det bara är ett förvirrande språkbruk att tala om att QE upphör. Det är rimligare att se QE och avskaffandet av QE som två helt olika processer. QE är en skuldavskrivning och avskaffandet av QE är en skulduppbyggnad.

Centralbanken har - så länge den äger statsobligationer - två möjligheter om den vill strama åt penningpolitiken. Man kan sälja statsobligationer till institutioner för att krympa penningmängden eller också kan man öka priset på ekonomiska reserver för affärsbankerna. Det senare gör att bankerna måste dra in på sin utlåning, vilket krymper penningmängden indirekt. Att sälja statsobligationer till institutioner påverkar däremot den utestående penningmängden direkt. Det blir en åtstramande effekt.

Det är en stor skillnad mellan centralbankens intervention och finansdepartementets. Centralbanken drar in pengarna för gott, medan regeringen säljer statsobligationer för att kunna öka de offentliga utgifterna. Förväntningar om att pengarna inte ska stanna i staten kassa leder till helt andra effekter på ekonomin än när de ekonomiska aktörerna förväntar sig att pengarna är borta för gott.

Att det över huvud taget uppstår en balans beror på att Federal reserve styrs av regler som avser att spegla regeringens finanspolitik. QE innebär att dikotomin mellan finanspolitik och penningpolitik upphört. Det finns numera bara två olika typer av finanspolitik. En politiskt styrd finanspolitik som bedrivs av regeringen och en antifinanspolitik som bedrivs av Federal reserve. Den ena parten skickar ut obligationerna på marknaden och den andra parten drar in dom igen.

QE ger FED tillgång till två instrument i stället för ett, vilket möjligen också ger större utrymme för att påverka inflationen på kort sikt. Detta skulle kunna förklara att det sedan finanskrisen finns en tydlig bias nedåt vad gäller inflationen. Det är ett större beslut att börja utöva QE än att sluta. Centralbankerna har samtidigt via QE fått kontroll över inflationen på ett sätt som man inte haft under detta århundrade.

Själv är jag ingen expert på penningpolitiska operationer. Jag vet att transmissionsmekanismen för QE är högst komplicerad. Detsamma gäller för ordinär finans- och penningpolitik. Men jag tror man kan se vissa saker tydligare genom att ändra tankeram. I stället för att se QE som ett övergående fenomen kan man betrakta det som ett normalt tillstånd och i ekonomiska termer ensa statens operationer. Den rätt artificiella distinktionen mellan penning- och finanspolitik gör att vi inte ser skogen för alla träd.

Ser vi i stället QE som FED:s metod för att balansera regeringens finanspolitiska spelet kan ett ökat utbud av statobligationer från finansdepartementet mötas på två sätt: Antingen höjer FED styrräntan eller också säljer man egna statsobligationer. Men eftersom FED enbart har ett mål (sanning med modifikation i USA) - inflationen - avgörs valet av vilken åtgärd som har de mest fördelaktiga sekundära effekterna. 

Teoretiskt torde FED kunna välja att enbart använda obligationsinstrumentet och behålla räntan på nollnivå. Man kan också avstå från att sälja obligationer och enbart höja styrräntan.  Samma val har Japan - sannolikt under överskådlig tid.

Situationen är lite annorlunda för den svenska Riksbanken, som bara äger statsobligationer för 350 miljarder kronor. Enligt plan ska man sälja för 50 miljarder per år och kommer då inte att ha några obligationer kvar år 2030. Frågan är dock varför det är så viktigt att bli av med obligationerna? Om det nu är bra för en centralbank att ha fler än ett instrument torde det vara olämpligt att - i ett läge där styrräntan ligger på -0,25 procent - göra sig av med det instrumentet. Banken skulle till och med kunna köpa på sig mer statsobligationer - för att i stället höja styrräntan snabbare. Problemet är bara att Sveriges statsskuld är så låg att det inte finns så många obligationer kvar att köpa. Vi skulle riskera att få en ytterst illikvid obligationsmarknad.

Egentligen finns det inget sätt att komma undan detta problem - utom genom att staten bedriver en mer expansiv penningpolitik. Hemska tanke - problemet är kanske överskottsmålet snarare än inflationsmålet. Keynes hade kanske rätt - ett land som vill få upp inflationen måste kanske ytterst förlita sig på finanspolitik.

Varför bör man rösta på Piratpartiet?

Den hälsosamme ekonomisten

Sedan 2013 har jag varit engagerad i Piratpartiet . Jag började engagera mig ett år efter att jag lämnat Moderaterna när de inte stod upp för offentlighetsprincipen i EU. Som politisk broiler kan jag inte släppa politiken helt, men jag vill helst arbeta för något jag tror på - inte för ett parti i största allmänhet. Det viktiga för mig är att göra något för att vrida samhället i rätt riktning. Piratpartiet startade som en protest mot inskränkningar i rätten att dela filer och en upphovsrä…

Läs mer!

Britterna lär ge Brexitpartiet mer än 35 procent i dag

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

I dag röstar Storbritannien i EU-valet. Vallokalerna är öppna, men etermedierna i landet är belagda med förbud att rapportera vartåt det lutar. Tidningarna skriver en del, men förvånansvärt lite med tanke på att den ledande remain-ministern i kabinettet Andrea Leadsom har avgått, samtidigt som Theresa May väntas bli avsatt. Boris Johnson lär ta hem spelet och han kan behöva genomföra en hård Brexit för att ta tillbaka trovärdigheten för Tories . I EU-valet lär det vara kört - …

Läs mer!

Dags att återgå till verkligheten i Slussenplaneringen

Den hälsosamme ekonomisten

Läser att man vid planeringen av Nya Slussen räknat med en ökning av cykeltrafiken med två procent årligen . Och jag undrar vilken planet stadsplanerarna lever på? Har de möjligen noterat alla elcyklar och andra fordon som trafikerar cykelbanorna? Har de noterat att andelen cykelpendlare i Köpenhamn är 25 gånger så stort som i Stockholm? … Läs mer!

Svenska banker har låg bruttosoliditet

Den hälsosamme ekonomisten

Riksbanken skriver i sin stabilitetsrapport att de svenska bankerna har en mycket låg bruttosoliditet. Det kanske förvånar, då de själva brukar framhålla hur stora marginaler de har och hur väl de uppfyller kraven på riskviktsjusterat kapital. Men det är just det - riskvikterna har med tiden sjunkit, eftersom vi inte haft någon allvarlig … Läs mer!

Vänskapskorruptionen utbredd

Den hälsosamme ekonomisten

"Totalt fyra av de elva anställda på driften hos trafikkontoret har tidigare varit anställda hos de entreprenörer som nu ansvarar för snöröjningen i Stockholms stad. Två av dem ansvarar för precis de områden där de forna arbetsgivarna har kontrakt." Det här problemet är genomgående i offentlig upphandling. Ett skäl till att upphandlingen … Läs mer!

Kommer USA att bojkotta svensk vatten- och kärnkraft?

Den hälsosamme ekonomisten

Läser att USA hotar införa sanktioner med anledning av bygget av Nordstream 2 . Detta drabbar inte Sverige, tänker ni kanske. Men var inte så säkra på det. Energibolaget Fortum äger nämligen Uniper som i sin tur finansierar Nordstream 2. Fortum är visserligen finskägt, men bolaget äger även 160 vattenkraftverk i Sverige och Finland. Man … Läs mer!

Regeringen bör höja sanktionsavgifterna i stället

Den hälsosamme ekonomisten

De svenska nätmonopolen Ellevio , Vattenfall eldistribution och Eon hotar med att dra ner investeringarna i elnäten om regeringen beslutar att begränsa deras avgiftsuttag. Men verkligheten är att avgiftshöjningarna så här långt använts för att dela ut pengar till ägarna och inte för att investera i elnäten. Ser man till rörelsemarginalen … Läs mer!

Googles beslut slår hårdast mot USA

Den hälsosamme ekonomisten

I nyhetsflödet i dag noterar vi att Google har tvingats avbryta samarbetet med Huawei till följd av den amerikanska regeringens restriktioner. I första läget tror man att detta slår hårdast mot Kina , men jag skulle tro att de ekonomiska förlusterna för USA är mångdubbelt större och att den amerikanska administrationen inte riktigt förstår … Läs mer!

Ny lag om transparens på väg

Den hälsosamme ekonomisten

Enligt civilminister Ardalan Shekarabi presenterar regeringen på torsdag en lag som ska göra den offentliga upphandlingen mer transparent. I dag är problemen betydande och en kollega till mig på Svenskt Näringsliv ,  Ellen Hausel Heldahl , pekar på att svinnet kan vara så stort som 135 miljarder. Själv har jag bara dykt ner i några små … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck.

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Niclas Berggren Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist


Creative Commons-licens
Den hälsosamme ekonomisten av Mattias Lundbäck är licensierad under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell licens.
Based on a work at https://www.ekonomism.us.

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism