Q är Gud

Thursday 21 January, 2021

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Det finns ett religiöst drag över Donald Trumps presidentskap. Lite ironiskt, då han är en av de mest ogudaktiga presidenterna någonsin - möjligen i konkurrens med Bill Clinton. Trump är mer av en profet än av en politiker. Trumps följare är mer troende än väljare.

I centrum för rörelsen QAnon - som var central vid stormningen i Kapitolium - står en idé om att det finns ett mystiskt väsen - Q - som genom märkliga meddelanden på Internet kommunicerar med sina följare.

Har vi hört den här historien förut? Ja, på något märkligt sätt är myten om Trump väldigt lik de stora världsreligionerna. Byt ut Q mot Gud och nätforumen mot Moses vandring uppför berget SinaiIsraeliterna kan med fördel bytas ut mot Trumpisterna. Herodes barnamord ersätts med pedofilorgier i källaren under en pizzeria i Brooklyn - orgier som involverar ledande demokratiska politiker.

Eller för att ta ett närmare exempel - sekten i Knutby. Religiösa berättelser är inte statiska fenomen nedskrivna för tusentals år sedan, utan kan uppstå mitt framför våra ögon. När Sara Svensson sköt ihjäl pastor Helge Fossmos fru gjorde hon det i tron att Gud hade beordrat henne att göra det.

Moral spelar en viktig roll i dessa processer. Man kan vara rätt eller fel. Det finns ett högre väsen som kan skilja mellan rätt och fel - eller till och med definiera vad som är rätt eller fel. För QAnons följare är myten om motståndarens ondska central. Det är samma slags mytbildning som man ser i krig - där fienden avhumaniseras. I något läge blir det för sektmedlemmarna viktigare att vara rätt än att göra rätt.

När medlemmarna i Knutbysekten intervjuas i dag är de genuint fascinerade över hur de kunde tänka då. De förstår sina tidigare jag - men ändå inte. Kanske kommer människorna som stormade Kapitolium en dag att förundrat betrakta sina tidigare jag: Är det jag som går omkring med spjut och hornförsedd hjälm på de där bilderna? Vad höll jag egentligen på med?

Om vi ska förklara Trumpismen i dess mest utrerade form handlar det därför inte om att förklara hur religioner uppstår. Det vet vi. Det handlar om att förklara att en valrörelse helt plötsligt ändrar skepnad och blir ett religionskrig. Säkert finns det länder som pendlar mellan de olika tillstånden - men det handlar oftast om etablerade religioner. Hur förklarar vi att en ny religion - med myter, mystiska budskap och högre väsen - uppstår mitt i en valrörelse?

Människan skulle förmodligen ha svårt att leva utan moral. För tänk om alla beslut vore resultatet av en renodlad nyttokalkyl? Hur många komplicerade överväganden skulle vi då inte behöva göra vid de allra enklaste beslut. Men som filosofen Max Stirner elegant illustrerar i verket Den enda och hans egendom är moral och auktoritetstro bara två namn för människans självpåtagna ofrihet och underkastelse.

Skillnaden mellan att - som sektmedlemmarna i Knutby uttryckte saken - att göra rätt och att vara rätt kan vara hårfin. Helt fri är endast den som tänker själv och agerar i eget intresse. Stirner menar att man bör göra världen till sin egendom, men förespråkar för den sakens skull inte att man bör bryta mot moralregler av ren princip. Det handlar om att göra sig av med tankespöken som fjättrar mänskligheten. Som Kent Lindqvist konstaterar i en recension av boken:

"Max Stirner formulerar en individualistisk kritik av kristendomen, nationalismen och den traditionella moralen, och samtidigt av humanismen, utilitarismen, liberalismen och den socialistiska rörelsen. För Stirner vilar alla religioner och ideologier på tomma abstraktioner. Detsamma gäller de samhälleliga institutioner som hävdar auktoritet över den enskilde, om det så är staten, domstolsväsendet, kyrkan eller utbildningssystemet.

Stirners antiauktoritära kritik påminner om nödvändigheten av filosofin som exorcism: ett utdrivande av de spöklika fenomen som vi kallar Gud, mänskligheten, nationalstaten, äganderätten, man, kvinna, tysk, kines, svart eller vit och som bereder plats för den enskildes verkliga frigörelse sprungen ur ett skapande intet."

Det som behövs i USA är kanske inte så mycket att hitta en politisk medelväg som att driva ut auktoritetstron - ett slags exorcism. Med reservation för att skolan är en av de institutioner som hävdar auktoritet över den enskilde är det kanske i skolan som de onda andarna måste bekämpas. Och möjligen är det ett sådant projekt vi bedrivit sedan folkskolans tillblivelse - fastän vi själva inte är medvetna om det och mest ser skolan som en kunskapsfabrik. Det öppna samhället och undervisning baserad på vetenskap är förmodligen det enda sättet att i någon mån befria mänskligheten från myterna. En kollektiv indoktrinering som syftar till att göra oss fria.

Förmågan att tänka långsamt är ett skydd mot desinformation. Att alltid söka intensivare efter information som kullkastar det man tror på än efter information som bekräftar ens förutfattade meningar. Att inte söka efter bekräftelse och mening i en kaotisk värld, utan att acceptera kaoset som ett faktum. Att alltid försöka sätta sig in i meningsmotståndarnas resonemang och bevekelsegrunder i stället för att demonisera och avhumanisera.