Piratpartiet går i Hayeks fotspår

Tuesday 19 August, 2014

Piratpartiet har i dag officiellt lanserat tanken på medborgarlön som ett förslag i valrörelsen. Det är modigt, men också nödvändigt för att bredda politiken. Tanken på basinkomst eller medborgarlön är dock kontroversiell, framför allt i borgerliga kretsar.

Ni som följer den här bloggen har kanske noterat att även jag landat i att våra trygghetssystem måste förändras. Samhället har med tiden utvecklats från att bestå av små och påtvingade gemenskaper till öppna och i stor utsträckning frivilliga nätverk. Våra trygghetssystem har emellertid inte hängt med. De bygger alltjämt på existensen av en personlig kontrollapparat.

Jag förhåller mig skeptisk till tanken att staten ska kunna uppfostra medborgarna på samma sätt som prästen i byn förr höll husförhör och såg till att lokalsamhällets moralregler efterlevdes. Jag har utvecklat detta tidigare i inlägget med rubriken Arbetslinjen vid vägs ände.

Det kommer alltjämt att behövas kontrollfunktioner. Vi kommer att behöva ett skattesystem och vi kommer att behöva åtala och döma personer som bryter mot skatteobligatoriet. Vi kommer att behöva ett polisväsende och vi kommer att behöva någon form av försäkringar som gör att vi kan hantera perioder då vi har svårt att försörja oss.

Det jag ifrågasätter är om staten utöver detta behöver villkora temporära insatser med att vi beter oss på ett visst sätt? Är det statens sak att kontrollera att vi verkligen sökt arbete? Är det statens sak att kontrollera att vi verkligen är sjuka?

Motargumentet skulle kunna vara att dom som arbetar inte ska behöva betala för dom som inte arbetar. Bidragen ska bara gå till dom som gör sitt bästa för att försörja sig och som har godtagbara skäl för att inte arbeta.

Problemet med det resonemanget är att det i dag utgår mängder av bidrag som inte förutsätter någon motprestation. Föräldraförsäkringen, barnbidraget, kulturstöd, bostadstillägg. Det är inte precis så att vi lever i en utrerad nattväktarstat.

Därför uppkommer frågan: Om man genom att justera lite i befintliga trygghetssystem skulle kunna avskaffa stora delar av den kontrollapparat som i huvudsak motiveras med moralargument - borde vi då inte göra det? Om vi på samma gång kan öka både tryggheten och friheten till en begränsad ekonomisk kostnad.

Min bedömning är att tiden är mogen för att myndigförklara medborgarna. Varför inte införa ett försäkringssystem där vi tar ut pengar om vi för tillfället har låg inkomst och betalar in om vi för tillfället har lite högre inkomst? Varför ska staten behöva fråga varför vi inte arbetar - räcker det inte med att notera att vi inte gör det och att låta oss ta de ekonomiska konsekvenserna av att vi inte gör det?

För även i ett basinkomstsystem kommer det löna sig att arbeta. Det tilkommande arbetsutbud som uppstår om man villkorar basinkomsten med att man även visar upp ett sjukintyg eller en jobbansökan torde vara högst begränsat. Och i värsta fall leder denna typ av kontrollmekanismer till inlåsningseffekter - när man tvingar bidragstagarna att leva upp till kraven för att få bidrag kommer de att göra just det.

Den här typen av krav får nämligen samma effekt som andra ekonomiska incitament - exempelvis skatter. Skatt på koldioxid ger mindre koldioxidutsläpp, skatt på arbete ger mindre arbete, skatt på hälsa ger större ohälsa och skatt på arbetsförmåga ger arbetsoförmåga.

I takt med att vi rör oss från klansamhället till det öppna samhället blir det allt svårare för de styrande att peka med hela handen och tala om för människor hur de ska leva sina liv. Försöken att använda staten som lokalsamhällets förlängda arm slår fel. Som Carl-Johan Westholm noterar i förordet till Hayeks bok Det stora misstaget.

Det stora misstaget är att tro att mänsklig civilisation kan centralstyras, att det ligger inom det mänskliga förnuftets gränser att förstå och planera allt viktigt i detalj - ja, till och med i stora drag, om man med det menar att vilket politiskt värde som helst skulle vara möjligt att förverkliga, om bara viljan finns.

Det som många liberaler vägrar att inse är att Hayeks resonemang inte bara är tillämpliga för statens försök att lägga samhället till rätta. Det är precis lika svårt att lägga enskilda människors liv till rätta. Men ironiskt nog verkar många liberaler hysa lika stor tilltro till statens förmåga att ställa krav på enskilda individer som de hyser misstro till statens förmåga att lägga samhället till rätta. De menar att staten inte bör betala ut pengar kravlöst, utan först se till att människor gör rätt för sig. Om de kan.

Friedrich Hayek själv hade inte någon större tilltro till statens förmåga till styrning av vare sig individer eller samhällen. Han förespråkade i tredje volymen av Law, legislation and liberty ett system med basinkomst. Och jag skulle tro att han kom fram till den slutsatsen efter att ha övervägt och förkastat alternativen.

PP BHL AT Co N24 ND Ca TJ