Oron omvänt proportionell mot avståndet

Sunday 1 March, 2020

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Spridningen av Coronaviruset utgör ett intressant psykologiskt experiment. Tänker människor snabbt eller långsamt? Jag menar, väger de fakta på ett rationellt sätt eller baseras deras agerande enbart på emotionella reaktioner och omgivningens reaktioner.

Fakta i målet är: Vi har hela tiden vetat ungefär hur farlig Covid-19 är. Erfarenheterna från Wuhan har varit tillgängliga för övriga världen i snart två månader - människor som faller ihop på gatan, överfulla sjukhus och allmänt kaos.

Ändå var medieuppmärksamheten till att börja med väldigt liten. Detta trots att vi hela tiden haft siffror på smittsamhet, dödlighet och annat. Det är väldigt enkelt att lägga ihop två och två för att dra slutsatsen att detta inte kommer att gå bra. Om människor agerar rationellt bör oron dyka upp när allmänheten inser problemet, inte när oron i sig sprids som en epidemi över världen - tätt åtföljd av själva viruset.

Man kan anföra att virusepidemin är närmare i tid i dag, men sanningen är att epidemin aldrig varit speciellt långt borta. I dag har vi kanske fyra veckor kvar tills epidemin har stor omfattning i Sverige, i mitten på januari hade vi åtta veckor kvar. Är det denna skillnad som avgör att det skrivs så mycket mer om viruset i dag än för fyra veckor sedan?

Jag tror inte det. Jag tror faktiskt att oron för viruset sprids epidemiskt och att orosepidemin bara dyker upp några veckor innan själva viruset. Jag vågar inte tänka på vilket kaos och vilken febril aktivitet som kommer att råda när viruset verkligen är här i större skala.

Förvisso gör oron att vi kommer att vara beredda att göra de uppofffringar som krävs för att undvika smittan. Det är förstås bra. Det som inte är bra är att vi skulle ha kunnat påbörja våra förberedelser långt tidigare - när vi fick kunskap om att samhället står inför ett hot.

Och det är inte bara allmänheten som levt i förnekelse. I viss utsträckning tycks detta även gälla för myndigheterna. Om nu detta är kommunikationsstrategi eller att de "tänker snabbt" låter jag vara osagt. Men jag tycker att myndigheterna har en roll i att förbereda allmänheten på att det kan uppstå problem. Jag tror inte att sådan information behöver skapa oro - snarare ger det människor tid att vänja sig vid tanken på att det kan bli besvärligt. Det är ju därför man i militära och civila organisationer övar - för att man inte ska stå handfallna om det värsta inträffar.

Fortfarande talar inte myndigheterna om vad som kan bli nödvändigt om virusepidemin får fäste. Varför inte? Är det inte bättre att medborgarna har en mental beredskap för att de kan bli tvungna att isolera sig, att de kanske bör ladda upp med mat och andra konsumtionsvaror, att det kan bli nödvändigt att vidta drastiska åtgärder - precis som i Wuhan?

Nej, sådant tal skulle bara skapa onödig oro. Bättre då att låta tyckare på sociala medier gissa om hur epidemin kommer att gestalta sig - med scenarier om allt från att sextio procent av befolkningen smittas till att sjukvården bryter samman. Människor är inte dumma. Jag tror dom skulle må bra av att veta om det finns en plan och hur den planen i så fall ser ut. För en plan finns det, det är jag övertygad om.