Myten om socialförsäkringarna

Den hälsosamme ekonomisten, Wednesday 28 October, 2015

Här i Sverige matas vi med tesen om att våra socialförsäkringar är nödvändiga för att hålla nere marginaleffekterna. Jämför vi med de marginaleffekter som låginkomsttagare drabbas av i USA kan argumentet te sig bestickande. Men samtidigt är vårt system bara ett sätt att lösa ett optimeringsproblem som har många olika tänkbara lösningar. Och jag är övertygad om att det finns många andra sätt att organisera en välfärdsstat - som är både billigare, mindre paternalistiska och mer rättvisa än dagens.

Låt oss börja med en tabell över de viktigaste sociala utgifterna för att skapa inkomsttrygghet.

Sociala utgifter
Migration och integration (UO 7 och 13) 40 mdr
Studiestöd 22 mdr
Pensioner m m (via statsbudgeten) 36 mdr
Ekonomiskt bistånd 15 mdr
Sjukpenning o sjukersättning 110 mdr
Barnbidrag 26 mdr
Föräldraförsäkring 41 mdr
Arbetslöshetsersättning m m 80 mdr
Studiemedel 22 mdr
Summa 392 mdr

Detta är en tabell som omfattar de viktigaste trygghetssystemen, förutom pensionerna som jag för tillfället lämnar utanför diskussionen då det är ett autonomt system utanför statsbudgeten. Å andra sidan plockar jag in utgifterna för försörjningsstöd som är ett kommunalt ansvar.

Utmaningen blir att omfördela utgifterna på ett sätt som gör att ett adekvat skyddsnät kan bibehållas samtidigt som marginaleffekterna är acceptabla.

De faktiska marginaleffekterna varierar mellan de olika systemen. Från försörjningsstödets marginaleffekter på 100 procent till sjukersättningens 60 procent. Men eftersom det förekommer tak i de flesta ersättningarna är de faktiska marginaleffekterna ofta betydligt lägre i socialförsäkringarna än i exempelvis försörjningsstödet eller för garantipensionen - speciellt när den senare kombineras med bostadstillägg.

Som jag påpekat tidigare skulle ett basinkomstsystem kunna komplettera dagens socialförsäkringssystem. Detta skulle emellertid medföra en merkostnad på uppskattningsvis 35 miljarder kronor årligen. Därför kan det även vara intressant att se hur man skulle kunna utforma en välfärdsstat från grunden och helt utan socialförsäkringar - med basinkomsten som stomme.

För att bedöma vilken minimal standard som alla människor ska ha rätt till kan vi utgå från den så kallade riksnormen och återskapa densamma i en modell som till skillnad från dagens är generell och i normalfallet inte förutsätter individuella bedömningar. Grundregeln är alltså att det ekonomiska skyddet ska vara så bra att ingen familj ska behöva ansöka om socialbidrag.

Riksnormen för ensamstående är 2 950 kronor plus 1 000 kronor för gemensamma hushållskostnader, alltså runt 4 000 kronor efter skatt. I normen ingår inte kostnader för boende som i Sverige - till skillnad från många andra länder - utbetalas separat. Utöver den individbaserade ersättningen utgår ungefär 2 500 kronor per barn.

Vi tänker oss nu att ekonomiskt bistånd ersätts med en generell basinkomst på 9 000 kronor före skatt. Det motsvarar ett belopp på 7 000 kronor i månaden efter skatt, vilket ska täcka både levnadsomkostnader och boende. En ensamstående person har då 3 000 kronor att lägga på boende. Vi antar att basinkomsten avräknas med 50 procent mot förvärvsinkomster.

Problemet med basinkomstsystemet är emellertid att barnfamiljer hamnar långt under den nivå som i dag betraktas som skälig. Det hjälper inte att två personer slår ihop sina respektive basinkomster för att hamna över nivån som en barnfamilj har rätt till enligt riksnormen. Så hur löser vi det problemet på enklaste sätt?

Som framgår av tabellen ovan kostar barnbidraget endast 26 miljarder per år. Detta är en förhållandevis låg summa. Dessutom har barnbidraget en rad positiva egenskaper, bland annat obefintliga marginaleffekter. Om basinkomsten till exempel räknas av med 50 procent mot förvärvsinkomster ökar marginaleffekten inte på grund av barnbidraget, utan förblir lägre än 65 procent efter skatt. Detta kan jämföras med att dagens försörjningsstöd ger upphov till hundraprocentiga marginaleffekter - och gör att det inte lönar sig att arbeta alls.

Vi tänker oss därför att basinkomsten på 9 000 kronor per individ och månad kombineras med ett barnbidrag som är tre gånger så stort som dagens. Bidraget per barn och månad blir då 3 000 kronor. Vi antar också att samtliga socialförsäkringar avskaffas, vilket inkluderar föräldrapenning, sjukförsäkring, arbetslöshetsersättning och garantipension.

Tabellen ovan skulle då se ut som följer:

Basinkomst 200 mdr
Barnbidrag 75 mdr
Summa 275 mdr

Det intressanta med detta förenklade system för social trygghet är att marginaleffekterna för låginkomstagare blir avsevärt lägre än i dagens modell, trots att vi faktiskt fokuserar stödet just till låginkomstagare. Vilket visar att myten om att vi behöver socialförsäkringar för att hålla nere marginaleffekterna inte är något annat än en myt. Konsekvensen av dagens modell är att massor med pengar cirkulerar genom statens budget helt i onödan.

Tesen att basinkomst skulle leda till överutnyttjande av våra trygghetssystem är i grunden felaktig. Med ovanstående konstruktion ger basinkomstmodellen högre arbetsutbud och lägre marginaleffekter än dagens för samtliga inkomstnivåer.

Men en fråga återstår ändå - hur löser man behovet av extra inkomsttrygghet vid föräldraskap, sjukdom och arbetslöshet? Svaret på den frågan är helt enkelt personligt sparande. För att detta ska fungera riktigt bra bör vi överväga en annan förändring som rör skattesystemet - en övergång från beskattning av inkomster till beskattning av utgifter.

Detta kan tyckas som en lek med ord, men är i själva verket mycket mer än så. Modellen, som utarbetades av ekonomen Nicholas Kaldor på 1950-talet, innebär att man beskattar inkomster först när de blir utgifter. Detta gör att hushållen lättare kan spara pengar för förutsedda och oförutsedda utgifter. Inkomster avräknas inte från basinkomsten när de uppstår, utan först när man konsumerar pengarna. Det går då att jämna ut konsumtionen över livscykeln med hjälp av personligt sparande.

Några exempel på hur den grundläggande levnadsstandarden för några typhushåll skulle kunna se ut följer nedan:

Typhushåll Dagens modell Basinkomst
Ensamstående 2950+930+3000 (boende)=6880 9000-2000(skatt)=7000
Sammanboende 5320+1040+5000 (boende)=11360 9000+9000-4000 (skatt)=14000
Par med tre barn 5320+1040+3*2500 (barn)+7000 (boende)=20860 9000+9000+3*3000-4000 (skatt)=23000
Ensamstående med tre barn 2950+1490+3*2500 (barn)+5000 (boende)=16940 9000+3*3000-2000 (skatt)=16000

Utöver siffrorna ovan kan underhållsstöd tillkomma.

Som synes är grundnivåerna i respektive system väldigt snarlika. Den stora poängen med basinkomstmodellen är att marginaleffekterna sällan överstiger 65 procent. I dagens modell blir marginaleffekterna för samtliga dessa hushåll - som antas vara beroende av försörjningsstöd - hundra procent. I basinkomstmodellen sjunker marginaleffekten till 65 procent, vilket gör att det lönar sig betydligt bättre för hushållsmedlemmarna att arbeta.

Vad händer då när en eller flera hushållsmedlemmar går från att vara helt beroende av försörjningsstöd till att arbeta heltid (partnern antas övergå till att arbeta deltid)? Låt oss anta att deras månadsinkomst uppgår till 18 000 kronor (heltid).

Typhushåll Dagens modell Basinkomst
Ensamstående 18000-4000 (skatt)=14000 18000-4000 (skatt)=14000
Sammanboende 18000+9000-6000 (skatt)=21000 18000+9000+4500 (basinkomst)-6000 (skatt)=24500
Par med tre barn 18000+9000+3000 (barnbidrag)-6000 (skatt)=21000 18000+9000+9000 (barnbidrag)-6000 (skatt)=30000
Ensamstående med tre barn 18000+3000 (barnbidrag)-4000 (skatt)=17000 18000+9000 (barnbidrag)-4000 (skatt)=23000

Det riktigt intressanta är att jämföra marginaleffekterna i de två modellerna.

Typhushåll Marginaleffekt i dagens modell Marginaleffekt i basinkomstmodellen
Ensamstående 6880/14000=49% 7000/14000=50%
Sammanboende 11360/21000=54% 14000/24500=57%
Par med tre barn 20860/21000=99,3% 23000/30000=70%
Ensamstående med tre barn 16940/17000=99,6% 16000/23000=69,6%

Exemplen visar att myten om det effektiva svenska socialförsäkringssystemet är just en myt. Jag skulle kunna göra om kalkylen för typhushåll med högre inkomster, men det räcker med att påpeka att marginaleffekterna är genomgående lägre även för dessa hushåll. Låt mig bara ta ett exempel på en lärare och en sjuksköterska med tre barn som tjänar 18 000 respektive 26 000 kronor i månaden.

Typhushåll Marginaleffekt i dagens modell (före skatt) Marginaleffekt i basinkomstmodellen (före skatt)
Samboende med tre barn 80% (ingen når taket i arbetslöshetsförsäkringen)

(9000+9000)/

(18000+26000)=40,9%

Innebär detta då inte att barnfamiljen i exemplet får svårt att klara sig om en eller båda försörjarna i hushållet blir sjuka?

I dagens modell får de 35200 i arbetslöshetsersättning plus barnbidrag på 3000 kronor, alltså 28200 kronor i månaden efter skatt. I basinkomstmodellen får de 18000 i basinkomst plus 9000 i barnbidrag - alltså 19 000 kronor i månaden efter skatt. Inkomstbortfallet är alltså större, men å andra sidan har hushållet större möjligheter att spara för att täcka oförutsedda utgifter. Man bör också ställa sig frågan om samhällets primära uppgift är att ordna inkomsttrygghet för medelklasshushåll? Jag tycker andra ändamål borde vara högre prioriterade.

Hur som helst råder ingen tvekan om att marginaleffekterna genomgående är lägre i basinkomstsystemet, vilket ju var det som vi ville visa.

Så, nu när vi sett hur suboptimalt dagens socialförsäkringssystem är utformade uppkommer förstås frågan om hur det kunde bli så här galet? Svaret är att politiker sällan ser till helheten, utan löpande anpassar sig till marginalväljarens preferenser. Denna anpassning är fullt rationell på kort sikt, men leder på längre sikt till så kallad "path dependence" - att man blir sittande med system som är allt annat än optimala.

Svensk socialpolitik styrs av paternalistiska myter. En sådan myt är att narkomaner kan förmås att sluta knarka om de bestraffas tillräckligt hårt när de återfaller i missbruk, en annan myt är att bidrag till låginkomsttagarhushåll måste villkoras med beteendeförändringar för att vara effektiva. Men märkligt nog klarar fattiga hushåll i andra delar av världen alldeles utmärkt att anpassa sitt liv inom de ekonomiska ramar som finns. Verkligheten fungerar normalt som en väldigt effektiv kognitiv beteendeterapi - om pengarna inte räcker till slutet av månaden blir det obehagligt och då anpassar man småningom sitt beteende.

Att ersätta denna process med välmenande byråkrater leder inte alltid till en förbättring av lärandeprocessen. Naturligtvis kan det i vissa fall vara nödvändigt att gripa in, till exempel vid missbruk och när barn far illa. Däremot bör vi ifrågasätta om det är vettigt att 200 000 hushåll får en nära relation till sitt lokala socialkontor. Speciellt tror jag det kan vara problematiskt om personalresurserna inte räcker till för att djupdyka i varje enskilt hushålls ekonomi.

När vi nu får 200 000 nya medborgare på bara ett år tror jag det är dags att ta ett helhetsgrepp på problemen. De höga marginaleffekterna kommer att göra det svårt för flyktingar att etablera sig i det svenska samhället. Med en basinkomstmodell kan bidragsfällorna undvikas och vi kan ägna samhällets knappa resurser på att integrera de flyktingar som verkligen behöver hjälp. Då är det en fördel om trygghetssystemen sköter sig själva i så stor utsträckning som möjligt och om vi kan se till att hålla nere marginaleffekterna till ett minimum. Låt oss kalla det basinkomst eller nya arbetslinjen.

Hur ska man bedriva ekonomisk politik på Nya Zeeland?

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Nu tror jag inte att Nya Zeeland verkligen har avskaffat BNP-måttet. Men om dom har gjort det - hur har finansdepartementet och centralbanken tänkt sig att bedriva ekonomisk politik? Vi kan tänka oss att finansministern går ut på torget - utanför regeringsbyggnaderna - och genom att titta sig omkring försöker bedöma hur konjunkturläget ser ut och om det är lämpligt att höja eller sänka utgifterna på olika områden. Än värre blir det för centralbanken, som inte kan mäta om penningpolitiken …

Läs mer!

Svenska kronan försvagas kraftigt

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Efter låga inflationssiffror försvagades den svenska kronan påtagligt i dag. Riksbanken måste fundera på vad den ska göra för att hjälpa upp situationen och jag har ett tips. Problemet för ECB och Riksbanken är att marknaden har förväntningar om att de extraordinära penningpolitiska åtgärderna ska upphöra. Riksbanken har till och med annonserat en plan för hur man ska suga in likviditet från marknaden. Detta tror jag är helt onödigt. En utannonserad plan gör det svårare att få utrymme …

Läs mer!

Befinner sig Sverige i recession?

Den hälsosamme ekonomisten

Tror inte vi ska utesluta att tillväxten i Sverige är mycket svag just nu. Kanske så svag att den är mindre än noll. Vi har inte hört så mycket om detta, men det beror på att siffrorna på tillväxt rapporteras med lång eftersläpning. Det finns flera indikationer på att tillväxten just nu kan vara negativ och kanske förblir så under hela … Läs mer!

Vilka skyldigheter har landstingen nu?

Den hälsosamme ekonomisten

Sedan det avslöjats att miljoner telefonsamtal till sjukvårdsrådgivningen legat oskyddade på en server i Thailand har de berörda landstingen ett ansvar att agera - enligt EU-lagstiftningen (GDPR). Det första är att rapportera händelsen till Datainspektionen . Där ska landstingen klarlägga följande: Typ av överträdelse mot personuppgifter… Läs mer!

Svenska folkets samtal till sjukvårdsupplysningen ligger på Internet

Den hälsosamme ekonomisten

Transportstyrelseskandalen i alla ära, men det här är en skandal som berör allmänheten betydligt mer. Computer Sweden har avslöjat att 2,7 miljoner samtal till sjukvårdsupplysningen ligger helt oskyddade på nätet. Det kan handla om det mest intima hemligheter, allt går naturligtvis att indexera och söka på om man väl kommit åt datafilen. … Läs mer!

Lätt historielöst av Annika Strandhäll

Den hälsosamme ekonomisten

Kanske sen på bollen här, men jag noterade att man i Ungern blev sura på socialminister Annika Strandhäll för att hon twittrat att det landets familjepolitik "... osar 30-tal". Orban vill nämligen införa en skatterabatt för att ungrarna ska skaffa fler barn. ”Det som sker i Ungern är alarmerande. Nu vill Orban att fler 'äkta' ungerska … Läs mer!

Vi behöver inte oroa oss för koldioxiden

Den hälsosamme ekonomisten

Brukar peka på en rad märkligheter i klimatdebatten. Den första är att vi fokuserar på koldioxidutsläpp och beskattar produktion i USA och Europa - när nästan alla utsläppsökningar sker i Asien . Mer än tre fjärdedelar av utsläppsökningarna sker i Asien och Stillahavsländerna - det återstående i Syd- och centralamerika , Mellanöstern och … Läs mer!

Låt inte det bästa bli det godas fiende i bostadspolitiken

Den hälsosamme ekonomisten

Tycker debatten om bostadspolitiken präglas av många konstigheter. Låt oss därför fastslå några saker. 1) Om man vill påverka utbudet av nya bostäder är det priset på nya bostäder som har betydelse för utbudet och ingenting annat. 2) Om man vill påverka utbudet av gamla bostäder - genom att ge incitament för effektivare användning av det … Läs mer!

Absolut inget skäl till panik angående Oscar Properties

Den hälsosamme ekonomisten

Det har kommit ett flertal allvarliga varningssignaler kring bostadsföretaget Oscar Properties den senaste tiden. I onsdags framkom att OP utreds av Finansinspektionen  på grund av strategin att ta ut vinster för halvfärdiga objekt - innan lägenheterna är färdigbyggda och sålda. Samma dag kom nyheten att OP sannolikt kommer att tvingas föra in … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck.

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Niclas Berggren Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist


Creative Commons-licens
Den hälsosamme ekonomisten av Mattias Lundbäck är licensierad under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell licens.
Based on a work at https://www.ekonomism.us.

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism