Lån eller bidrag?

Wednesday 25 March, 2020

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Möjligen är detta ett trivialt påpekande, men många företag är "nödvändighetsföretag" som startats av personer som hellre skulle vilja ha ett vanligt arbete. De är med andra ord föga lönsamma. Sedan finns det företag som är mer lönsamma och företag som har stora fasta tillgångar som redan är avskrivna.

Somliga företag har inget annat val än att driva verksamheten vidare - även om man drabbas av en ekonomisk smäll- Andra företag står ständigt på ruinens brant och behöver bara en liten knuff för att gå under.

En tillfällig inkomstförlust - som exempelvis orsakas av Covid-19 - vållar förhållandevis få konkurser om den är liten. En betydande förlust, däremot, ändrar i grunden lönsamheten för etablerade företag och då framför allt för nödvändighetsföretagen - vars enda substansiella tillgång är de anställda. Den här typen av företag är speciellt vanliga inom sektorer som drabbas hårt av virusets effekter, exempelvis restaurang och besöksnäring.

Vi kan jämföra två företag A och B. Företag A är verksamt i dag och drabbas av ett tre månader långt inkomstbortfall under tiden som viruset bekämpas medelst social distansering. Företag B startar sin verksamhet efter denna period och behöver därför inte betala lokalhyror och andra fasta kostnader under en period då intäkterna är obefintliga.

Om staten erbjuder lån till företag A för att överbrygga den intäktslösa perioden kan företaget kortsiktigt överleva. Detta hjälper dock föga eftersom företaget inte i längden kan konkurrera med företag B, som slipper betala de räntor och amorteringar som företag A får dras med.

Lån kan rädda företag på kort sikt, men när andra konkurrerande företag kan undkomma den ekonomiska belastning som lånen medför - genom att välja en mer förmånlig tid för att etablera verksamheten - blir lånen ingen räddning. För ägaren till företag A är det mer ekonomiskt förmånligt att försätta företaget i konkurs än att driva verksamheten vidare.

Syftet med att erbjuda lån till företag är att undvika de samhällskostnader som är förknippade med att verksamheterna måste omstruktureras. Men om verksamheten ändå måste omstruktureras förvandlas lånen till en kreditförlust och en belastning för staten eller den bank som, med statligt understöd, lånat ut pengarna.

Ska man rädda företag är det därför antagligen både billigare och effektivare att göra det med bidrag. Bidrag medför visserligen en kostnad då pengarna måste finansieras med skatter - man brukar tala om att kostnaden är "marginal social cost of public funds" - men å andra sidan är risken mycket mindre att företaget försätts i konkurs.

Det är det senare - konkursen och de kostnader som denna orsakar - som staten bör försöka undvika. Det åstadkommer man dock inte genom att erbjuda lån, eftersom en mycket stor del av företagen som räddas nu i ett senare skede ändå kommer att tvingas lägga ner sin verksamhet därför att de utsätts för konkurrens från nya företag som saknar skatteskulder.

Sanningen är att Covid-19 inte orsakar likviditetsproblem i första hand, utan soliditetsproblem. Sådana problem löser man inte med lån - de kan bara lösas med bidrag eller genom att helt efterskänka skatter.