I dag lämnade Storbritannien EU

Saturday 1 February, 2020

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Frågan som jag inte sett någon ställa är denna: "Vill vi leva i en politisk union som det går att lämna eller i en politisk union som det inte går att lämna?"

Storbritannien har i aktiv handling visat att det går att lämna EU. Länge var det föremål för diskussion om huruvida ett land skulle kunna lämna eller inte. Helt klart går det inte för Baskien att lämna Spanien eller för Skåne att lämna Sverige. Nu har ju inte Skåne försökt ännu, men jag tror inte att ett Skåne som röstar för utträde ur Sverige verkligen skulle kunna lämna nationen.

Helt klart har nationell identitet mindre betydelse i dag än för bara 50 år sedan. Baskien får nej, men om Skottarna röstar för att lämna Storbritannien kommer de faktiskt att få gå. Det ligger inte lika mycket prestige i det nationella projektet som förr.

Att en region eller ett land kan lämna en nation eller en politisk union är på sätt och vis lika positivt som motsatsen - att nationer eller regioner kan samarbeta för att uppnå gemensamma mål.

De som sörjer Storbritanniens utträde borde kanske i stället glädjas åt att makthavarna lyssnar på folket och regionala intressen. En region kan lämna en nation och en nation kan lämna en union - om nu medborgarna upplever att nackdelarna överväger fördelarna med medlemskap.

Men hur är det då med minoriteten? 49 procent av skåningarna vill kanske stanna kvar i nationen Sverige - ska då ingen hänsyn tas till deras röster? Och hur liten kan en självständig nation vara - kan Bjurholm lämna Sverige och utropa en självständig nation?

Jag tror inte det finns några absoluta sanningar här. Men principen om nationell självständighet kan antagligen tillämpas nerifrån och upp. Arvika måste kunna tillföra något för arvikaborna, Region Värmland måste kunna tillföra något för värmlänningarna, Sverige måste kunna tillföra något för svenskarna och EU måste kunna tillföra något för européerna.

Alla dessa nivåer bör dock kunna tolereras av medlemmarna - ett mått på om de accepteras kan vara om en majoritet ger sitt passiva stöd för nivåernas existens. Om en majoritet vill bryta sig loss bör deras vilja accepteras, även om man kan tänka sig olika mekanismer för att säkerställa att folkviljan verkligen är stabil.

I demokratiska nationer fungerar det redan så. Om en tydlig majoritet i Skåne verkligen skulle vilja skapa en självständig nation tror jag inte att nationen Sverige bör hålla kvar Skåne med vapenmakt. Demokratiska länder växer underifrån - polycentriskt.

Den demokratiska legitimiteten för en politisk union som inte tillåter exit kan därför ifrågasättas. Storbritanniens utträde har gjort EU mer demokratiskt då det visar att unionen faktiskt låter ett land lämna gemenskapen. Så hoppas jag det kan fortsätta att vara, även sedan landet nu lämnat. Och inget hindrar väl att man en gång återinträder.