Blir virus en deglomerande faktor?

Friday 10 April, 2020

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

I onsdags presenterade Svenskt Näringsliv tre scenarier för den framtida ekonomiska utvecklingen. Ni kan se seminariet i efterhand här. Det första scenariet är ganska likt regeringens, de två andra mer pessimistiska. I scenario två antas att viruset fortsätter ställa till problem i höst, i det tredje scenariet att utrikeshandeln påverkas negativt under överskådlig tid.

Men förutom dessa möjligheter - på medellång sikt - kan man fundera över om virus får mer grundläggande effekter på människors sätt att interagera. Världen har blivit allt mer global och även om man reste en del i början av 1900-talet är resandet betydligt mer omfattande i dag.

Mänskligheten har under hela sin historia levt med virus. Virus och smittsamma sjukdomar kan genom historiens gång ha bidragit till att stärka sammanhållningen i lokala gemenskaper och gjort konkurrerande gemenskaper mer fientligt inställda till varandra. Är kanske själva traditionen att skaka hand ett sätt att visa att man tillhör samma klan eller är beredd att investera långsiktigt i en ny grupp? Risktagandet blir då en signal om förtroende.

Omfattande smittspridning tvingar oss i viss mån tillbaka till stamsamhället. Men skillnaden i dag är att vi alltjämt kan umgås globalt via Internet - i den mån vi inte drabbas av datorvirus.

Problemet med tanken att nätet ska rädda globaliseringen är att vi ännu inte har tekniken för att skicka signaler till våra medmänniskor. Fördelen med det fysiska mötet är att vi kan skapa oss en bild av motpartens förmåga och vilja att uppfylla löften och att leverera enligt överenskommelse.

Vi missar en hel del av dessa signaler när vi möts över Skype och Zoom. Ansiktsuttryck, tonläge, gester och mycket annat försvinner när bilderna inte är i helfigur och tredimensionella. För att nå samma grad av interaktion via nätet som via fysiska möten krävs därför en ny teknik som är mer sofistikerad.

Det är här avatarerna kommer in. Avatarer kan förmedla en individs samlade sociala språk på ett sätt som en tvådimensionell video inte förmår. I dag finns teknik för att återge positionsbestämt ljud, ögonrörelser och gester. I framtiden kommer tekniken medge högre upplösning, ansiktsuttryck och mycket annat som inte kan förmedlas i dag.

Risken för att virus skulle pressa oss tillbaka till stamsamhället tror jag därför är överdriven. Kanske är det precis tvärtom - att virus tvingar oss att mötas elektroniskt och vidgar våra vyer? I stället för att bara möta människor i Sverige kommer via att möta individer från Indien, Australien och Mexico. Virusen gör därmed världen mer global i stället för mindre.

Men ändå finns det en begränsning. Vi kan bara interagera med ett visst antal personer per tidsenhet och vi kommer att välja att interagera med dem som vi har störst nytta av att interagera med. Vilka kommer det att vara? Sannolikt blir det individer som kan tillföra kunskap inom de allt smalare områden som vi tack vare globaliseringen kan fokusera på.

Fast även specialiseringen har en gräns. Då och då måste vi hämta inspiration från specialister på andra områden för att dra paralleller och då finns skäl att utvidga den egna specialistklanen tillfälligt. Dessutom kan vi vara medlemmar av flera specialiseringsklaner samtidigt och identiteten blir därmed inte lika hårt knuten till klantillhörigheten. Min slutsats blir att virus mycket väl kan bli en faktor som ökar globaliseringstrycket - detta trots att de fysiska mötena blir färre.

Många varnar för att människor kommer att kunna umgås med likasinnade och därmed frivilligt krympa sina vyer. Men även här tror jag att det finns motkrafter. När de kognitiva skevheterna och grupptänkandet blir så uttalat att det påverkar förmågan att fatta rationella beslut kommer några att bryta barriärerna för att se om det eventuellt finns sanningar även på den andra sidan.

Möjligheterna att specialisera sig och att grupptänka lär på ett sätt öka, men eftersom barriärerna mellan grupperna och specialiteterna är så små lär interaktion över klangränserna ändå bli nödvändig. Oförmågan att mötas fysiskt kan därför paradoxalt nog leda till ökad tolerans och mindre av klantänkande.

Ekonomiskt sett är det svårt att se något annat än att detta skulle förbättra produktiviteten och förmågan att lösa problem. De fysiska mötena är helt enkelt inte nödvändiga för att driva på globaliseringen, det räcker att våra tankar och känslor kan flöda fritt mellan jordens alla hörn.