500 är gränsen

Wednesday 11 March, 2020

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Regeringen har nu beslutat att förbjuda allmänna sammankomster med fler än 500 deltagare. Det är ett beslut som antagligen har mest effekt som symbolåtgärd - det skickar en signal om att det är acceptabelt för vanliga medborgare att börja vidta försiktighetsåtgärder.

Just detta är nog annars det största hindret för ett effektivt smittskyddsarbete - att människor som är försiktiga betraktas som onödigt rädda.

Men när staten sätter normerna i statsindividualismens högborg kan medborgarna tryggt följa efter och sluta ha sammankomster med 10, 50, 100 eller 200 deltagare också.

Samtidigt som flera spektakulära incidenter - där virus spritts under internationella konferenser - inträffat, är det lätt att överskatta betydelsen av konferenser för smittspridningen. En konferens är ju en konkret händelse som människor kan återkoppla till när de ska berätta hur de antagligen fick smittan. Lika vanligt är antagligen att man smittats på en bar som man kanske glömt namnet på dagen efter. 

För individen är det därför viktigt att tänka på att man inte är säker bara man undviker konferenser. Alla liknande situationer, med mänsklig närkontakt och många deltagare, är risksituationer. Tänk gärna konferens - med då mer typen av miljö, snarare än att det faktiskt behöver vara en konferens. För det är ju inte så att viruset tycker om konferenser - det tycker om människor och struntar blankt i vad konferensen handlar om.