ekonomi

Det italienska banksystemet är rökt

Bild: 2017-02/dsc03449.jpg

Inom kort på väg ner till Bryssel för att delta i behandlingen av yttrandet om Finanspolitisk kapacitet och automatiska stabilisatorer i Ekonomiska och monetära unionen. Funderar på om vi behöver vara oroliga för framtiden och konstaterar att vi behöver vara mycket oroliga. I EU är främlingsrädslan på frammarsch. Man kan fråga sig vad som provocerat fram denna rädsla - om det är terrorismen eller den ekonomiska krisen?

Men vi får konstatera att främlingfientliga krafter går framåt även i de länder som inte drabbats av eurokrisen. Det är inte Spanien och Grekland som vi pratar om - utan Holland och Frankrike. Om vi har den här typen av strömningar i delar av EU som ännu inte krisat ordentligt - vad händer då om det blir en verklig kris?

Jag tror vi kan vänta oss stora problem framöver. Italiens banksystem är rökt. Det finns inte en enda bank i landet som kan överleva på egen hand. Italien är ett land med 60 miljoner invånare och 130 procent av BNP i statsskuld. Man klarar inte av att hantera en bankkollaps på egen hand.

Sedan har vi Deutsche Bank, som är fundamentalt olönsam. Att banken ens existerar beror på att verksamheten har en hävstång på 25. Jag tror inte att banken kan gå under utan att någon märker det.

USA har sedan finanskrisen 2008 tagit ner risknivåerna betydligt. EU har inte varit lika effektiva. Våra banker är i dag de mest riskfyllda. Sedan kan man diskutera var de svenska bankerna passar in i ekvationen. Detta beror i huvudsak på hur säkra vi betraktar de svenska bolånen. Detta kan man bara teoretisera om, det enda vi vet är att historiska kreditförluster inte är någon bra prediktor på framtida kreditförluster.

Jämför de priser som bankerna tar ut för olika tjänster med deras avgifter. Man får då ett bra mått på hur mycket skattebetalarna subventionerar bankerna. Sanningen är att bankerna fortfarande har alldeles för många anställda för att verksamheten ska kunna gå runt. Det som saknas tar man ut genom risktagande. Och risktagandet fungerar, eftersom staten implicit garanterar bankspararnas insatta medel.

Systemet är inte stabilt. En kris i Italien kan fortplanta sig till Tyskland och vidare till Sverige. Vi har all anledning att vara oroliga. Kanske inte så mycket för den ekonomiska krisen som för dess politiska konsekvenser.

comments powered by Disqus


submit to reddit

« Tidiga insatser är A och O när det gäller sjukfrånvaron - Hur ska vi mäta integration? »