Coronapandemin och confirmation bias

Thursday 26 November, 2020

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Har observerat ett intressant samband mellan människors tendens att vilja bekräfta sina egna uppfattningar och artiklar i våra nyhetsmedier. Kvällstidningarna är bra på att utnyttja dessa kognitiva svagheter hos mänskligheten, men alls inte ensamma. Men för att förstå hur det går till att rigga fällorna måste vi förstå varför vi vill bekräfta våra egna uppfattningar.

Skälet är att vi är flockdjur. Kunskap eller visdom är något som ger individer hög status i flocken och i vårt moderna samhälle långt viktigare än att vara bäst på fotboll eller någon annan idrott - även om de bästa, som Zlatan, förvisso åtnjuter en hög status. Åtminstone så länge man är lojal mot den ursprungliga flocken (läs: Malmö FF).

Strävan att få rätt ger upphov till något som psykologer kallar confirmation bias. För att uppnå högre status måste en individ visa att hen gör en bättre bedömning av omgivningen än övriga flockmedlemmar. På savannen handlade det kanske om att inse att lejon är farliga. Den som först insåg detta räddade antagligen många liv genom sin klokskap och resten av flockmedlemmarna kommer därefter att lyssna mer på denna person.

Samma mekanismer styr vår interaktion på Facebook. Det är viktigt att dels inta en tydlig position som i någon mening skiljer sig från konsensus, dels att sedan få rätt. Notera att det handlar om att få rätt, inte att ha rätt. Sanningen har för oss mindre betydelse än att den övriga flocken erkänner att man har rätt. "Sanningen" kan mycket väl vara att jorden är platt, bara den omfattas av hela gruppen.

Det finns nog inget som människor förlorar så mycket pengar på som just "confirmation bias". Grupptänkande är nämligen katastrofalt om man vill göra väntevärdesriktiga förutsägelser. Och intressant nog triggas dessa psykologiska mekanismer av påtagliga hot mot gruppens överlevnad.

I dag är hoten mer abstrakta än på savannen i Afrika. I stället för lejon har vi nu global uppvärming eller det nu aktuella Coronaviruset. Confirmation bias förklarar att människor utifrån samma faktabas kan dra väldigt olika slutsatser om vilken strategi som bör användas för att rädda mänskligheten. Somliga menar att vi bör stänga ner allt, andra menar att vi bör leva som vanligt. Båda grupperna gör anspråk på att ha rätt och tror verkligen att deras strategi är den som räddar flest liv och hindrar ekonomin från att kollapsa.

Det finns ett annat - mer tekniskt skäl - till att pandemin triggar polarisering. Det är att virusets spridning karaktäriseras av instabila jämvikter. Små förändringar i policy kan därmed ge stora och svårförklarliga skillnader i utfall, något som gör att många olika förklaringar kan passa in - det handlar bara om att välja rätt exempel. Kort uttryckt är pandemin, precis som en fotbollsmatch, en process där små förändringar kan ge stora variationer i utfall. Trots att Hammarby och AIK är ungefär lika bra är det bara ett lag som kan vinna.

Strävan att få rätt gör att vi letar efter faktorer som talar för att vi håller på rätt lag. Vi är ointresserade av fakta, det som triggar vårt intresse är rubriker som antyder att vårt lag är bäst. Läser man kvällstidningarna utan att ha detta i åtanke kan analysen där verka apart. Som när Aftonbladet skriver att dödligheten i Sverige är lägre än normalt. När man sedan läser själva artikeln handlar det om dödligheten i oktober - alltså en månad då det inte dog speciellt många av Covid-19.

Så varför denna rubrik, när det är en helt ointressant uppgift egentligen? Jo, skälet är att tidningen vet att massor av människor redan har bestämt sig för om viruset är farligt eller inte och bara vill bekräfta sina egna uppfattningar. Man vill ha någonting att slå i huvudet på sina motståndare för att öka sin egen status. Det som triggar läsarna är påståendet att överdödligheten är nästan obefintlig. Men i en annan artikel i samma tidning kan man läsa om att det råder katastrofläge på akutmottagningarna i Tjeckien. Den artikeln riktar sig till en annan grupp läsare.

Att det uppstår konflikter på Facebook är kanske inte så konstigt, men beror inte nödvändigtvis på att det är Facebook som har skapat konflikterna. Det är nämligen en arena där personer som intresserar sig för samma fråga - men kanske har diametralt olika uppfattningar - slussas in i samma grupp. I samhället i övrigt är det ju tvärtom, att de som tror att jorden är platt umgås med andra personer som tror att jorden är platt. Vänsterpartister umgås med vänsterpartister och moderater umgås med moderater. Men Facebooks AI har inte förstått att alla som intresserar sig för Coronaviruset faktiskt inte har samma världsbild. När algoritmerna samlar alla i samma grupp blir det som på ett fotbollsderby mellan AIK och Hammarby - folk börjar slåss. Lyckligtvis kan man inte använda plankor och dylikt på Facebook så slagsmålen blir verbala - dock ofta väl så blodiga som fotbollsderbyn.

Kvällstidningarna är smartare. De använder sociala mekanismer för att trigga människor att läsa, men ser till att de olika grupperna läser olika artiklar. Med vetskap om vilka rubriker som triggar vilka läsare kan man parallellt driva teser om att Sveriges strategi är bäst i världen och att Anders Tegnell är en idiot. Trots att inga av artiklarna egentligen återger verkligheten på ett korrekt sätt speglar i alla fall genomsnittet konsensus. Det är lite som att ersätta ett vältempererat bad med att först lägga sig i en isvak och därefter i kokhett vatten.

Räkna därför inte med att få en korrekt bild av vad som är lämpligt att göra eller inte genom att läsa kvällstidningar. Den som vill försöka förstå vad som händer och vad man bör göra bör i stället försöka analysera fakta på egen hand. Vilket är det värsta tänkbara scenariot, hur många har blivit smittade och vilka länder har lyckats bäst?

Intressant nog väljer de olika länderna oftast en klok strategi. Man faller i regel varken för de mest extrema lockdownförespråkarna eller väljer en fullständigt liberal linje. Trots att massor av människor har väldigt starka uppfattningar på Internet fastnar de flesta länder för något slags medelväg.

Skälet är inte bara att man väger samman olika uppfattningar i den politiska processen, utan även att man i en beslutande position tvingas väga in fakta som enskilda individer kan välja att bortse från. Det går inte att "glömma bort" att viruset har en dödlighet på 0,6 procent och att upp till 50 procent skulle kunna bli smittade. Det går inte att glömma bort att det finns en grundlag och principer om mänskliga rättigheter som gör att vi inte kan svetsa fast stålbalkar framför människors dörrar för att hindra dem från att ta sig ut och smitta ner omgivningen.

Det hindrar inte att politiker och myndigheter kan begå allvarliga misstag. Dock är misstagen då i regel resultatet av att man försökt lägga ansvaret på någon annan eller saknat den kritiska massa av expertis som hade behövts.

Även myndigheter kan drabbas av grupptänkande. Den vetenskapliga kulturen, där man förväntas kritisera andra, är dock ett sätt att motverka bias. På ett vetenskapligt seminarium måste andra normer gälla, eftersom man annars aldrig skulle kunna närma sig sanningen. En organisation som har som ambition att komma fram till sanningen måste därför anamma regler som i andra sammanhang skulle leda till otrivsel och konflikter. Normen måste vara att hitta svagheter i ett resonemang i stället för att bekräfta etablerade uppfattningar.

Tanken att separera myndighet och vetenskap - som man gjorde när Smittskyddsinstitutet lades ner - var därför måhända inte så bra. Om en myndighet ska kunna fatta korrekta beslut i svåra frågor måste det finnas en vetenskaplig kultur där olika uppfattningar bryts mot varandra. Det räcker inte att de anställda är lojala mot organisationen. Risken är att det uppstår en åsiktsbubbla och en bunkermentalitet.

Algoritmerna på Facebook tvingar människor som tycker olika att mötas, trots vår naturliga strävan att komma överens och umgås med andra som tycker lika. Det blir lite som med den vetenskapliga kulturen, där kritik uppmuntras. Konflikter på Facebook är nog rätt bra och ett tecken på att människor som inte borde ha träffats ändå stöter på varandra. Det kanske är ett större problem att våra vanliga medier försöker vinna klick genom att förstärka våra befintliga uppfattningar.

Coronapandemin kan nog för många bli en övning i att tolka fakta. Många kommer med tiden inse att de inte tog in fakta som talade emot deras förutfattade uppfattningar. I bästa fall. När vi ser tillbaka på pandemin om några år kommer vi konstatera att den väg som de flesta länder valde trots allt var den rimliga och att en extrem linje på den ena eller andra sidan om den valda kursen kanske inte hade varit så lyckad. De som får rätt till slut är de som tolkade fakta objektivt och vägrade att ansluta sig till det ena eller andra laget.