Avskaffa föräldraförsäkringen

Den hälsosamme ekonomisten, lördag 4 februari, 2017

Om man ber någon ge exempel på det bidrag som är mest skadligt för arbetsutbudet plockar många fram sjukpenningen eller arbetslöshetsförsäkringen. Några, som tänker i termer av marginaleffekter, lyfter fram socialbidraget. Men de har alla fel. Det finns ett bidrag som gör större skada än alla andra bidrag och som sannolikt är en viktig faktor bakom att så få kvinnor hamnar i ledande ställning i svenska företag.

Det korrekta svaret är föräldraförsäkringen.

Föräldraförsäkringen är det enda bidrag som betalas ut till friska och arbetsföra människor på villkor av att de inte arbetar. Arbetslöshetsförsäkringen förutsätter att man inte lyckas få något jobb och sjukförsäkringen förutsätter att man är sjuk. Föräldraförsäkringen, däremot, betalas ut under sexton månader på villkor att den ena parten inte arbetar.

Förväntningar om att man ska vara helt borta från arbetsmarknaden under sexton månader sätter sina spår. Det gör det svårt att hålla kontakt med arbetsplatsen ens på deltid eller att jobba hemifrån. Det bygger på tanken att det är absolut omöjligt att kombinera föräldraskapet med någon typ av arbete. Och försöker någon ändå blir det givetvis reduktion av ersättningen.

Föräldraförsäkringen har på goda grunder varit föremål för diskussion om kvotering. Förmånen har däremot aldrig ifrågasatts mer principiellt, trots att den är ett tydligt brott mot arbetslinjen. Det finns goda skäl att subventionera barnafödande - länder som inte gör det har ofta en fertilitet som är betydligt lägre - men är föräldrapenningen verkligen ett bra sätt att göra det?

Föräldraförsäkringen kostar i dag ungefär 33 miljarder kronor och vi kan fundera över hur det svenska bidragssystemet skulle se ut om vi valde en annan modell för att betala ut stöd till barnfamiljer. Det naturliga alternativet vore barnbidraget. Om man använder pengarna som i dag går till Föräldraförsäkringen till barnbidraget skulle man kunna höja barnbidraget till 2 600 kronor per barn och månad - exklusive flerbarnstillägget.

Det finns dom som argumenterar för att ett höjt barnbidrag leder till att mammor stannar hemma med barnen. Att pappor skulle stanna hemma med barnen betraktas inte som ett samhällsproblem, så den farhågan lämnar jag därhän för tillfället. Är det så?

Om det vore så skulle det bero på inkomsteffekten - att familjens inkomst blir så hög att det är möjligt att vara hemmafru på permanent basis. Jag är övertygad om att detta inte är korrekt. Ett inkomsttillkott på 2 600 kronor i månaden får inte människor att stanna hemma permanent. Något som däremot kan leda till utanförskapsfällor är socialbidraget, som till skillnad från barnbidraget är villkorat av att familjen inte har några andra inkomster.

Effekten av ett högre barnbidrag blir att familjer som hade behövt socialbidrag på grund av låg inkomst inte längre behöver detta stöd. Räknar man på dagens socialbidragsnorm ser vi att en ensamstående trebarnsmamma kan behöva tjäna 24 000 för att komma över gränsen för socialbidrag. Men skulle man växla föräldraförsäkringen mot ett högre barnbidrag skulle denna grupp hamna över socialbidragsnormen.

Det förefaller osannolikt att inkomsteffekten - om den nu finns - skulle vara ett större hot mot arbetsutbudet än marginaleffekterna i socialbidraget. Detta är en myt som inte har prövats mot fakta - helt enkelt eftersom våra politiska partier inte behandlar våra trygghetssystem på ett förutsättningslöst sätt. De tar för givet att föräldraförsäkringen ska se ut som den alltid har gjort, trots att den är skadlig för arbetslinjen.

Då har vi behandlat låginkomsttagarna. Ett annat argument som används är att det för medelinkomsttagare blir för dyrt att stanna hemma med barnen det första året. Så låt oss pröva det argumentet.

Vi jämför en tvåbarnsfamilj med föräldraförsäkring respektive förhöjt barnbidrag. Vi kan anta att båda makarna tjänar 20 000 kronor i månaden. I det första fallet får makarna föräldraförsäkring med 80 procent av 20 000 kronor i två gånger sexton månader - alltså 512 000 kronor. Dessutom tillkommer VAB. I det andra fallet får familjen 3 600 kronor mer i barnbidrag under 16 år - alltså 614 400 kronor.

Att den totala skattefria ersättningen blir högre kan tyckas märkligt, men är en konsekvens av att föräldrapenningen även omfattar sociala avgifter. Det finns några andra teknikaliteter kring det som man bör tänka på som jag inte tar upp nu.

Siffrorna visar dock att kalkylen i stort sett går på ett ut. Man kan givetvis göra det möjligt för familjen att ta ut en del av barnbidraget i förskott om man så vill. Om barnbidraget förväntas täcka även kostnaden för inkomstbortfall kan det vara en poäng att göra det något mer framtungt. Det viktiga är att konstatera att alternativen är likvärdiga.

Skälet till att barnbidraget är så mycket bättre än föräldraförsäkringen är att barnbidraget inte förutsätter att någon stannar hemma från jobbet i sexton månader. Man har ekonomisk möjlighet att göra det om man vill, men man behöver inte. 

Säg att föräldrarna väljer att stanna hemma i sex månader i stället för alla sexton. De kanske hittar en lösning som gör det möjligt att arbeta hemifrån eller kanske får de hjälp av släktingar. Resultatet av denna omprioritering blir att familjen ökar sitt arbetsutbud med tio månader. Om alla barnfamiljer i genomsnitt väljer att öka sitt arbetsutbud med fyra månader får vi en ökning av antalet arbetade timmar i ekonomin med 640 timmar över en människas livstid (givet att befolkningen är konstant).

Om vi var och en arbetar 60 000 timmar över vår livstid innebär detta att sysselsättningen ökar med 640/60000, alltså mer än en procents ökad sysselsättning totalt. Räknat på BNP innebär det 42 miljarder i ökad produktion och 20 miljarder i ökade skatteintäkter. Den nya modellen innebär att vi får minskad inkomstojämlikhet, helt utan att behöva höja några marginalskatter. Vill vi behålla inkomstfördelningen som den var innan kan vi kompensera höginkomsttagarna genom att sänka marginalskatten och därigenom ytterligare öka arbetsutbudet.

Så, för att sammanfatta saken: Att avskaffa föräldraförsäkringen är något så ovanligt som en paretooptimal förbättring. Det är möjligt att utforma reformen så att inget hushåll förlorar.

1) Familjerna får själva välja hur många månader de ska stanna hemma och får lika mycket ersättning oavsett hur mycket de jobbar under föräldraledigheten. Valfriheten blir större.

2) Inkomstfördelningen blir jämnare, utan att marginalskatterna behöver höjas, då barnbidraget inte är inkomstrelaterat.

3) Familjer som i dag riskerar att hamna i fattigdomsfällor och behöva försörjningsstöd hamnar över gränsen för riksnormen. Det innebär att det lönar sig att arbeta även för en ensamstående trebarnsmamma med låg inkomst.

4) Sysselsättningen ökar med kanske en procent över en människas livstid. Det innebär att BNP stiger med 40 miljarder och att skatteintäkterna ökar med 20 miljarder.

Trolleri, eller hur? Nej, inte riktigt trolleri. Bara en tillämpning av principen om att man kan förbättra samhället genom att ta bort onödiga restriktioner på människors beteende. I det här fallet handlar det om att ta bort restriktionen om att man inte får arbeta samtidigt som man tar emot föräldrapenning.

Omvänt kan vi konstatera att föräldraförsäkringen i sin nuvarande utformning kostar nästan lika mycket i form av samhällsekonomiska förluster som den kostar statsfinansiellt. Om våra politiker verkligen hade gjort det dom säger att dom vill göra - att ompröva existerande regler och bidrag och att avskaffa dom som är ineffektiva - skulle föräldraförsäkringen för länge sedan avskaffats till förmån för ett förhöjt barnbidrag.

Den bistra sanningen är att jag inte ens tror att politikerna har insett att föräldraförsäkringen skapar stora kostnader för samhället. Det postiva är att dessa kostnader är helt onödiga och att systemet skulle kunna förändras med ett pennstreck. Att avskaffa föräldraförsäkringen ser jag också som en av de viktigaste åtgärderna för att kunna hantera den stora flyktinginvandring som vi haft de senaste åren.

comments powered by Disqus

En ny typ av infrastruktur behövs

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

I Godmorgon Världen diskuterades regeringens snabbtågssatsning. Trehundratjugo miljarder kostar den och står klar 2045. Om man nu inte vill genomföra denna satsning därför att man tror det kommer att finnas andra färdmedel 2045 - vad borde man då satsa på? Mitt förslag är att man lägger några av miljarderna på att utveckla ett automatiserat flygledarsystem för trafik på lägre höjd än 2 000 meter. Som drönarägare inser jag att de privata drönarna med tiden kommer att få maka på sig …

Läs mer!

Censur kostar pengar

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Läser att de ryska myndigheterna i sina försök att stänga av meddelandeappen Telegram  blockerade två miljoner nätadresser som tillhör olika molntjänster. I dag är det ganska vanligt att applikationer på nätet placeras på virtuella servrar hos till exempel Amazon och Google . Man kan givetvis skratta åt de ryska myndigheternas agerande. Avstängningen innebär ett kraftfullt skott i foten och ett stort avbräck för alla de företag och tjänster som använder molntjänsterna i Ryssland . Och …

Läs mer!

Hur färdas vi 2045?

Den hälsosamme ekonomisten

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit överens om att bygga snabbtåg som kan färdas i 300 kilometer i timmen. Tågen ska gå mellan Stockholm och Malmö respektive  Stockholm och Göteborg och satsningen ska vara färdig att tas i bruk 2045. Frågan vi bör ställa oss är vilka andra transportmedel som kommer att finnas tillgängliga … Läs mer!

Obligationsräntan snart tre procent

Den hälsosamme ekonomisten

Avkastningen på amerikanska statsobligationer är på väg att passera en viktig psykologisk gräns. I dag uppnåddes 2,92 procent, vilket är den högsta nivån sedan finanskrisen. Både högre inflationsförväntningar och förväntningar om högre tillväxt ligger bakom uppgången. Det ska bli intressant att se vad som händer när treprocentsnivån passeras. … Läs mer!

Sveriges största aluminiumsmältverk hotas av nedläggning

Den hälsosamme ekonomisten

Till min stora förvåning noterar jag att ett större svenskt företag riskerar att drabbas hårt av sanktionerna mot Ryssland . Det rör sig om Kubal,  som ägs av det ryska företaget Rusal . Verksamheten har inte varit speciellt lönsam, men nu verkar det som om krisen slagit till på allvar. Bland oss infödingar är företaget mer känt som Gränges … Läs mer!

Oproportionellt införa ny myndighetsprövning för några tusen arbetstagare

Den hälsosamme ekonomisten

Att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring kraftigt i ett läge då det råder brist på nästan all arbetskraft är inte jättebegåvat. Många är högkvalificerade specialister som nu kommer att tvingas genomgå en tidsödande behovsprövning.  Löfven räknar säkert med att kunna göra upp med Sverigedemokraterna i riksdagen, men jag är inte … Läs mer!

De små stegen åt fel håll

Den hälsosamme ekonomisten

Det är sällan ett politiskt beslut som avgör ett lands framtid. Det tas ständigt beslut när politikerna väljer väg i små sakfrågor som kan tyckas obetydliga. Men det är de små besluten som med tiden formar ramarna för ekonomin. Det är de små besluten som avgör om det lönar sig att arbeta eller inte. Under Alliansregeringen 2006-2010 fattades … Läs mer!

Löneglidning - vänj er vid ordet

Den hälsosamme ekonomisten

Löneglidning - vänj er vid ordet. Det råder påtaglig arbetskraftsbrist inom breda sektorer och vi väntar oss en huggsexa om arbetskraften framöver. Somliga frågar sig varför det ännu inte hänt? Förklaringarna kan vara allt från demografiska förskjutningar - där personer med hög lön gått i pension i stor utsträckning och ersatts med ungdomar som … Läs mer!

Svårt att styra med dubbla budskap

Den hälsosamme ekonomisten

Annika Strandhälls insats i Agenda i går illustrerar svårigheten att styra med dubbla budskap. Strandhälls budskap till väljarna är att det ska bli lättare att få sjukpenning, ordern till Försäkringskassan är att myndigheten ska göra det  svårare  att få sjukpenning. Det fungerar ett tag. Men en dag kolliderar budskapen med varandra. … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism