ekonomi

Avskaffa arbetslöshetsförsäkringen

Bild: 2017-03/img-20161214-190401.jpg

Har tidigare förklarat varför man bör avskaffa föräldraförsäkringen och ersätta den med ett barnkonto. Nu kommer nästa steg i en stor socialförsäkringsreform - att avskaffa försörjningsstödet och A-kassan och ersätta dessa bidrag med en generell basinkomst. Detta bör kombineras med att grundavdraget avskaffas.

Vilket är mitt case för dessa reformer? Det kanske viktigaste skälet är att utanförskap handlar om bidragsfällor och att människor blir beroende av bidrag. Försörjningsstödet har närmast hundraprocentiga marginaleffekter. Det enda som begränsar problemen är att det finns en tröskel för att ansöka om försörjningsstöd. Det innebär att bara hälften av alla som är berättigade faktiskt ansöker.

Kommunerna har också på senare år försökt styra om flyktingar från försörjningsstöd till arbetslöshetsersättning. Detta kan tyckas smart - sett ur kommunernas perspektiv - men jag är inte säker på att det är smart sett ur samhällets perspektiv. Vi har de senaste åren haft ett stort inflöde av flyktingar och vi vet att många i denna grupp riskerar att bli beroende av antingen försörjningsstöd eller arbetslöshetsersättning. Oavsett vilket system man tillhör är marginaleffekterna för personer med låga inkomster besvärande. Det är just i de inkomstgrupper där flyktingarna hamnar som marginaleffekterna är som allra störst.

Ser vi till fördelningen av inkomster i samhället kan vi konstatera att en tiondel av befolkningen har en disponibel inkomst som understiger 132 000 kronor. Detta är nästan uteslutande studenter och fattigpensionärer. Att hålla nere marginaleffekterna för studenter och pensionärer är relativt ointressant, eftersom de ändå inte arbetar. Det kanske skulle vara önskvärt att några arbetade, men det är inte i denna grupp som vi hittar den stora potentialen för ökat arbetsutbud. Studenterna ska studera och pensionärerna berörs ändå inte av de reformer som diskuteras här, eftersom de får sin inkomst från pensionen.

Ska man öka arbetsutbudet bör man alltså försöka påverka marginaleffekterna i inkomstdecil fyra och uppåt, personer som har en disponibel inkomst som överstiger 200 000 kronor. Arbetslöshetsförsäkringen är därför en osannolikt korkad konstruktion, som bygger på tanken att människor inte kan planera för framtiden. De som skulle behöva stöd - de som inte kommit in på arbetsmarknaden - lämnas utanför, medan de som skulle kunna spara en slant för att överbrygga tillfälliga perioder av arbetslöshet omfattas av systemet.

Det rimliga är att det fungerar tvärtom - att de som bevisat att de kan arbeta får starkare incitament att vara kvar på arbetsmarknaden, medan de som inte lyckats få in en fot får en grundförsörjning som ger dem möjlighet att bygga upp ett humankapital - som i sin tur gör det möjligt för dem att småningom träda in på arbetsmarknaden.

Politikerna är fångar i en modell som bygger på den moraliska föreställningen om att "... den som inte arbetar ska heller inte äta". Man bortser helt från den empiriska observationen att väldigt få människor som har möjlighet att förbättra sin situation accepterar att leva på 6 000 kronor i månaden efter skatt.

De skadliga marginaleffekterna finns i de högre inkomstdecilerna och jag skulle påstå att de värsta effekterna uppstår i decilerna 3-6, där arbetslöshetsförsäkringen slår till med full kraft. Statistiken talar sitt tydliga språk - utrikes födda har i genomsnitt 70 procent mer ersättning från arbetslöshetsförsäkringen än inrikes födda. Då har vi ändå inte tagit hänsyn till att deras ersättning i allmänhet är lägre. Arbetslöshet håller på att bli ett problem som nästan uteslutande drabbar invandrare - för etniska svenskar är arbetslöshet i dag något högst temporärt, något de lika gärna skulle kunna hantera genom att spara en slant på banken.

En misstanke som uppkommer, när man tar del av siffrorna, är att kommunerna har använt arbetslöshetsförsäkringen som en avlastning för sin egen kommunala ekonomi. Detta är ytterst olyckligt, då vi kan utgå från att marginaleffekten i arbetslöshetsförsäkringen är väldigt hög i dessa inkomstlägen. Vi har fått ett system med närmast hundraprocentiga marginaleffekter, trots att vi kunde haft betydligt lägre marginaleffekter om politikerna tänkt igenom saker och ting från början. Politikerna ser arbetslösheten som ett problem som har att göra med egenskaper hos invandrarna. Ett lika stort problem är dock att våra trygghetssystem inte är anpassade till personer som behöver ytterligare utbildning och kanske mer kunskaper om det svenska samhället. 

Ekonomer och tjänstemän som räknar på politiska förslag tenderar att hantera ersättningsgrader och marginaleffekter var för sig. Ersättningsgraden är effekten på inkomsten av att gå från bidrag till arbete. Marginaleffekten är effekten på disponibel inkomst av en ökning av arbetsinkomsten. När man studerar dessa effekter var för sig underskattas den kombinerade effekten av ökade arbetsinkomster och ett byte från ett inkomstslag till ett annat. Ett exempel kan vara någon som går från hundra procents sjukersättning med en bruttoersättning på 150 000 kronor till hundra procents arbete med en bruttoersättning på 230 000 kronor. 

Ersättningsgraden är i detta fall 64 procent och marginaleffekten, om man tar hänsyn till att bostadstillägget minskas, blir kanske även den 60 procent. Men detta sätt att räkna är bedrägligt då marginaleffekterna i regeringens kalkyler inte tar hänsyn till att personen går från ett ersättningsslag till ett annat. Det finns inget självklart sätt att väga ihop dessa effekter, så de redovisas i regel var för sig. Problemet är att kombinationen av marginaleffekt och byte av ersättningsform ger upphov till mycket större negativa effekter än de man ser i de officiella bedömningarna.

Genom att väga samman de olika effekterna kan man få en tydligare bild av den fattigdomsfälla som arbetslöshetsförsäkringen skapar. Jag skulle påstå att de officiella kalkyler som presenteras är ett slags halvmedvetet självbedrägeri. När man jämför dagens modell med en tänkt grundtrygghetsmodell måste man därför vara medveten om att det handlar om äpplen och päron. Det kan låta högt med 65 procents marginaleffekter i ett system med negativ inkomstskatt, men faktum är att dagens sanna marginaleffekter ofta är betydligt högre.

En annan faktor som leder till väldigt höga marginaleffekter är avtrappningen av grundavdraget. I snitt handlar det om fyra procent i marginalskatteeffekt och mycket mer för låga inkomster. Detta är oerhört mycket, med tanke på att Sverige redan har ett högt skattetryck. Med en plattare skatteprofil för icke-arbetsinkomster skulle det löna sig betydligt bättre för löntagare med små inkomster att arbeta.

Min bedömning är att det är möjligt att minska marginaleffekterna för utrikes födda påtagligt genom att göra några strategiska förändringar av skatterna och bidragssystemen. Det skulle leda till såväl högre arbetsutbud som en större inkomsttrygghet. Reformerna jag tänker på är i tur och ordning:

1) Avskaffa dagens arbetslöshetsförsäkring.

2) Inför en basinkomst på drygt 9 000 kronor före skatt.

3) Avveckla försörjningsstödet.

4) Ta bort grundavdraget.

Att en garanterat arbetsfri inkomst på en låg nivå skulle leda till att människor blir passiva är en ihärdig myt som saknar empiriskt stöd. Det är snarare ekonomiskt stöd till personer som bevisligen kan arbeta och sörja för sin egen trygghet som riskerar att leda till passivitet. Tänker man igenom modellerna från början - i stället för att låta populistiska utspel och grundlösa antaganden om människors beteende styra - finns goda förutsättningar för att hantera de utanförskapsfällor som våra nya medborgare tyvärr riskerar att kliva rakt in i.

Statsfinansiellt och fördelningspolitiskt är dagens system likvärdigt med en förändrad modell enligt ovan, möjligen skulle Ginikoefficienten minska med någon procentenhet. Så frågan är om politikerna är modiga nog att föreslå förändringar som leder till lägre utanförskap bland utrikes födda och andra generationens invandrare? Själv tror jag tyvärr inte det.

comments powered by Disqus


submit to reddit

« Genombrott för amerikanska spionutredare - Regeringen sänker skatten - på bidrag »