Alla kostnader är inte lika

Den hälsosamme ekonomisten, fredag 5 maj, 2017

Insåg när jag skrev det förra inlägget om dagis och barnbidrag att det finns vissa nationalekonomiska kunskaper som nästan helt fallit i glömska bland politikerna. Till dessa hör begreppet "samhällsekonomisk kostnad".

Samhällsekonomisk kostnad definieras som samhällets kostnad för att tillhandahålla något till en viss individ i samhället. Att en viss utgiftspost i statsbudgeten uppgår till 10 000 kronor betyder inte nödvändigtvis att den samhällsekonomiska kostnaden är lika stor.

Låt oss ta ett exempel. Antag att staten beskattar mig med 10 000 kronor för att sedan omedelbart ge tillbaka dessa 10 000 kronorna. Hur stor är den samhällsekonomiska kostnaden för denna transaktion?

Tja, först säger ni kanske "10 000 kronor"? Men sedan inser ni att min uppoffring knappast kan vara så stor då jag faktiskt har fått tillbaka pengarna. Jag har det precis lika bra som jag hade innan.

Det korrekta svaret på frågan är att den samhällsekonomiska kostnaden bara är kostnaden för att administrera dessa två överföringar. Samhället i sin helhet har använt resurser för att göra en onödig överföring och dessa resurser uppgår kanske till någon hundralapp. Den samhällsekonomiska kostnaden för att ta ifrån mig 10 000 kronor och sedan lämna tillbaka pengarna igen är alltså hundra kronor.

Nu ska vi göra det mer komplicerat. Vi antar att staten tar ifrån mig 10 000 kronor och ger pengarna till min fattige granne. Hur stor är då den samhällsekonomiska kostnaden? Rent samhällsekonomiskt spelar det inte någon roll om jag eller min granne äger pengarna, så man blir frestad att ge samma svar som i det första exemplet - alltså hundra kronor.

Problemet är att vetskapen om att staten kan komma att ta ifrån mig pengarna som jag tjänat ihop på eget arbete kan få mig att bli mindre benägen att arbeta. Och när jag väljer att arbeta färre timmar än jag egentligen skulle vilja förlorar samhället resurser.

Det finns ett mått på hur stor den här förlusten är och måttet kallas "marginal social cost of public funds". Om marginal social cost of public funds är 0,3 innebär det att samhället förlorar trettio öre på varje krona som den tvångsvis överför från mig till min granne.

Så tänker vi oss ett tredje exempel. Det är att staten tvingar mig att arbeta med att plantera växter i min grannes balkonglådor. Hur stor är den samhällsekonomiska kostnaden för detta?

Svaret är att den samhällsekonomiska kostnaden uppgår till skillnaden mellan min grannes värdering av att få växter i balkonglådorna och värdet av min tid. Om jag egentligen skulle ha arbetat för min arbetsgivare värderas den förlusten till vad arbetsgivaren är beredd att betala för en timme av min arbetstid - alltså i runda tal bruttolönen inklusive sociala avgifter.

I statens budget ser alla kostnader lika stora ut. Men så är det inte i verkligheten. Låt mig ta tre exempel:

1) Barnbidrag

2) Arbetslöshetsersättning

3) Kommunal barnomsorg

I fallet med barnbidrag är förlorarna skattebetalarna och vinnarna barnfamiljerna. Nettokostnaden för att genomföra överföringen är ungefär lika med marginal social cost of public funds, eller 0,3. Kostnaden för 10 000 kronor i barnbidrag är alltså 3 000 kronor.

När det gäller arbetslöshetsersättningen blir det mer komplicerat. Då måste vi också ta hänsyn till att konsekvensen av att bidraget betalas ut kan bli att personen som tar emot bidraget väljer att inte jobba. Om vi för enkelhetens skull antar att så är fallet och att ersättningsgraden är 60 procent blir kostnaden för att betala ut 10 000 kronor 1,36*10 000/0,6+0,3*10 000=25 700 kronor. Då har vi räknat med att värdet av personens insatser på arbetsmarknaden om hen inte hade fått bidraget skulle ha motsvarat personens bruttolön samt sociala avgifter.

Slutligen, i fallet med kommunal barnomsorg motsvarar den samhällsekonomiska kostnaden värdet av den arbetskraft som måste användas för att producera omsorgen samt kostnaden för beskattningen, alltså 13 000 kronor. Sedan får konsumenten av barnomsorgen en nytta, som dock inte nödvändigtvis motsvarar kostnaden för produktionen.

Vad vi ser är en systematik där utgifter som inte påverkar människors beteende eller styr deras konsumtionsval också är de mest kostnadseffektiva. Ändå tycks politikerna ha en förkärlek att välja att lägga pengar på bidrag som styr beteendet eller valet av konsumtion.

Det ligger i politikens natur att styra människor till att göra saker som de själva inte vill göra - det kallas paternalism. Att tvinga människor göra saker som de själva inte vill göra är samhällsekonomiskt kostsamt och skadar ekonomin, eftersom politikerna inte gärna kan veta vilka beslut som är bäst för enskilda.

Skattetrycket är inte ett särskilt bra mått på de politiska ingreppens skadlighet, eftersom vissa utgifter är avsevärt skadligare än andra. Att betala ut 10 000 i barnbidrag har lika stora skadliga effekter som att betala ut 1 000 kronor i arbetslöshetsunderstöd. Skattetrycket är därför ett väldigt dåligt mått på graden av planekonomi i ett samhälle.

Använder man generella bidrag, som barnbidrag, går det att ha ett ganska högt skattetryck utan att ekonomin tar skada. Använder man bidrag som påverkar arbetsutbudet negativt kan det räcka med ett skattetryck på 20 procent för att vi ska få allvarliga problem. Det som är intressant är de samlade skadorna som skatter och bidrag orsakar.

Personligen är jag övertygad om att vi bör inleda reformarbetet med att hitta reformer där alla parter vinner på en övergång från specifika till generella system. Mer av vouchersystem och mer av generella bidrag som basinkomst och barnbidrag. Mindre av riktade bidrag, som arbetslöshetsersättning, föräldrapenning och kommunal barnomsorg.

Tänker man i termer av att minimera den samhällsekonomiska skadan som orsakas av politiska ingrepp i ekonomin kan man komma väldigt långt i liberal riktning utan att göra välfärdsstaten sämre. Tänk inte så mycket på vad en åtgärd kostar i statens budget, tänk mer på vilken den faktiska samhällsekonomiska kostnaden är.

comments powered by Disqus

Obligationsräntan snart tre procent

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Avkastningen på amerikanska statsobligationer är på väg att passera en viktig psykologisk gräns. I dag uppnåddes 2,92 procent, vilket är den högsta nivån sedan finanskrisen. Både högre inflationsförväntningar och förväntningar om högre tillväxt ligger bakom uppgången. Det ska bli intressant att se vad som händer när treprocentsnivån passeras. Såväl politiker som marknader är ovana vid att hantera inflation efter mer än tjugo år med minimala prisökningar. Det är inte bara i USA som …

Läs mer!

Sveriges största aluminiumsmältverk hotas av nedläggning

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Till min stora förvåning noterar jag att ett större svenskt företag riskerar att drabbas hårt av sanktionerna mot Ryssland . Det rör sig om Kubal,  som ägs av det ryska företaget Rusal . Verksamheten har inte varit speciellt lönsam, men nu verkar det som om krisen slagit till på allvar. Bland oss infödingar är företaget mer känt som Gränges Aluminium , men togs över av Rusal 2007. Läget blir inte bättre av att företaget nyligen slängdes ut ur Nordpool och därmed inte längre får köpa …

Läs mer!

Oproportionellt införa ny myndighetsprövning för några tusen arbetstagare

Den hälsosamme ekonomisten

Att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring kraftigt i ett läge då det råder brist på nästan all arbetskraft är inte jättebegåvat. Många är högkvalificerade specialister som nu kommer att tvingas genomgå en tidsödande behovsprövning.  Löfven räknar säkert med att kunna göra upp med Sverigedemokraterna i riksdagen, men jag är inte … Läs mer!

De små stegen åt fel håll

Den hälsosamme ekonomisten

Det är sällan ett politiskt beslut som avgör ett lands framtid. Det tas ständigt beslut när politikerna väljer väg i små sakfrågor som kan tyckas obetydliga. Men det är de små besluten som med tiden formar ramarna för ekonomin. Det är de små besluten som avgör om det lönar sig att arbeta eller inte. Under Alliansregeringen 2006-2010 fattades … Läs mer!

Löneglidning - vänj er vid ordet

Den hälsosamme ekonomisten

Löneglidning - vänj er vid ordet. Det råder påtaglig arbetskraftsbrist inom breda sektorer och vi väntar oss en huggsexa om arbetskraften framöver. Somliga frågar sig varför det ännu inte hänt? Förklaringarna kan vara allt från demografiska förskjutningar - där personer med hög lön gått i pension i stor utsträckning och ersatts med ungdomar som … Läs mer!

Svårt att styra med dubbla budskap

Den hälsosamme ekonomisten

Annika Strandhälls insats i Agenda i går illustrerar svårigheten att styra med dubbla budskap. Strandhälls budskap till väljarna är att det ska bli lättare att få sjukpenning, ordern till Försäkringskassan är att myndigheten ska göra det  svårare  att få sjukpenning. Det fungerar ett tag. Men en dag kolliderar budskapen med varandra. … Läs mer!

Regeringen misslyckas med både arbetslöshet och överskottsmål

Den hälsosamme ekonomisten

Det är onekligen en prestation av regeringen att missa sitt reviderade överskottsmål om att det strukturella överskottet i de offentliga finanserna ska uppgå till minst 0,3 procent. I alla fall enligt Konjunkturinstitutet,  som är regeringens expertmyndighet. Inte heller Ekonomistyrningsverket tror att målet uppnås. Som ni kanske minns sänkte … Läs mer!

Hack for Sweden driver utvecklingen framåt

Den hälsosamme ekonomisten

Besökte Hack for Sweden i dag och kan konstatera att det börjar bli en institution. Många kreativa programmerare samlas för att använda öppna data under en helg - de har bara drygt två dagar på sig för att ta fram en fungerande lösning. Jag vet inte riktigt hur reglerna ser ut, men den applikation som jag tyckte såg mest innovativ ut var … Läs mer!

Syrien sköt inte ner några robotar

Den hälsosamme ekonomisten

Läser uppgifter om att si och så många robotar skjutits ner av Syrien . Det förefaller dock ytterst osannolikt att Syrien skjutit ner ens en enda robot - och detta av flera skäl. För det första har den syriska armén bara tillgång till medeltida luftvärn, med vilket det inte går att träffa en modern kryssningsrobot - om man inte har extremt mycket … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism