Alla kostnader är inte lika

Den hälsosamme ekonomisten, fredag 5 maj, 2017

Insåg när jag skrev det förra inlägget om dagis och barnbidrag att det finns vissa nationalekonomiska kunskaper som nästan helt fallit i glömska bland politikerna. Till dessa hör begreppet "samhällsekonomisk kostnad".

Samhällsekonomisk kostnad definieras som samhällets kostnad för att tillhandahålla något till en viss individ i samhället. Att en viss utgiftspost i statsbudgeten uppgår till 10 000 kronor betyder inte nödvändigtvis att den samhällsekonomiska kostnaden är lika stor.

Låt oss ta ett exempel. Antag att staten beskattar mig med 10 000 kronor för att sedan omedelbart ge tillbaka dessa 10 000 kronorna. Hur stor är den samhällsekonomiska kostnaden för denna transaktion?

Tja, först säger ni kanske "10 000 kronor"? Men sedan inser ni att min uppoffring knappast kan vara så stor då jag faktiskt har fått tillbaka pengarna. Jag har det precis lika bra som jag hade innan.

Det korrekta svaret på frågan är att den samhällsekonomiska kostnaden bara är kostnaden för att administrera dessa två överföringar. Samhället i sin helhet har använt resurser för att göra en onödig överföring och dessa resurser uppgår kanske till någon hundralapp. Den samhällsekonomiska kostnaden för att ta ifrån mig 10 000 kronor och sedan lämna tillbaka pengarna igen är alltså hundra kronor.

Nu ska vi göra det mer komplicerat. Vi antar att staten tar ifrån mig 10 000 kronor och ger pengarna till min fattige granne. Hur stor är då den samhällsekonomiska kostnaden? Rent samhällsekonomiskt spelar det inte någon roll om jag eller min granne äger pengarna, så man blir frestad att ge samma svar som i det första exemplet - alltså hundra kronor.

Problemet är att vetskapen om att staten kan komma att ta ifrån mig pengarna som jag tjänat ihop på eget arbete kan få mig att bli mindre benägen att arbeta. Och när jag väljer att arbeta färre timmar än jag egentligen skulle vilja förlorar samhället resurser.

Det finns ett mått på hur stor den här förlusten är och måttet kallas "marginal social cost of public funds". Om marginal social cost of public funds är 0,3 innebär det att samhället förlorar trettio öre på varje krona som den tvångsvis överför från mig till min granne.

Så tänker vi oss ett tredje exempel. Det är att staten tvingar mig att arbeta med att plantera växter i min grannes balkonglådor. Hur stor är den samhällsekonomiska kostnaden för detta?

Svaret är att den samhällsekonomiska kostnaden uppgår till skillnaden mellan min grannes värdering av att få växter i balkonglådorna och värdet av min tid. Om jag egentligen skulle ha arbetat för min arbetsgivare värderas den förlusten till vad arbetsgivaren är beredd att betala för en timme av min arbetstid - alltså i runda tal bruttolönen inklusive sociala avgifter.

I statens budget ser alla kostnader lika stora ut. Men så är det inte i verkligheten. Låt mig ta tre exempel:

1) Barnbidrag

2) Arbetslöshetsersättning

3) Kommunal barnomsorg

I fallet med barnbidrag är förlorarna skattebetalarna och vinnarna barnfamiljerna. Nettokostnaden för att genomföra överföringen är ungefär lika med marginal social cost of public funds, eller 0,3. Kostnaden för 10 000 kronor i barnbidrag är alltså 3 000 kronor.

När det gäller arbetslöshetsersättningen blir det mer komplicerat. Då måste vi också ta hänsyn till att konsekvensen av att bidraget betalas ut kan bli att personen som tar emot bidraget väljer att inte jobba. Om vi för enkelhetens skull antar att så är fallet och att ersättningsgraden är 60 procent blir kostnaden för att betala ut 10 000 kronor 1,36*10 000/0,6+0,3*10 000=25 700 kronor. Då har vi räknat med att värdet av personens insatser på arbetsmarknaden om hen inte hade fått bidraget skulle ha motsvarat personens bruttolön samt sociala avgifter.

Slutligen, i fallet med kommunal barnomsorg motsvarar den samhällsekonomiska kostnaden värdet av den arbetskraft som måste användas för att producera omsorgen samt kostnaden för beskattningen, alltså 13 000 kronor. Sedan får konsumenten av barnomsorgen en nytta, som dock inte nödvändigtvis motsvarar kostnaden för produktionen.

Vad vi ser är en systematik där utgifter som inte påverkar människors beteende eller styr deras konsumtionsval också är de mest kostnadseffektiva. Ändå tycks politikerna ha en förkärlek att välja att lägga pengar på bidrag som styr beteendet eller valet av konsumtion.

Det ligger i politikens natur att styra människor till att göra saker som de själva inte vill göra - det kallas paternalism. Att tvinga människor göra saker som de själva inte vill göra är samhällsekonomiskt kostsamt och skadar ekonomin, eftersom politikerna inte gärna kan veta vilka beslut som är bäst för enskilda.

Skattetrycket är inte ett särskilt bra mått på de politiska ingreppens skadlighet, eftersom vissa utgifter är avsevärt skadligare än andra. Att betala ut 10 000 i barnbidrag har lika stora skadliga effekter som att betala ut 1 000 kronor i arbetslöshetsunderstöd. Skattetrycket är därför ett väldigt dåligt mått på graden av planekonomi i ett samhälle.

Använder man generella bidrag, som barnbidrag, går det att ha ett ganska högt skattetryck utan att ekonomin tar skada. Använder man bidrag som påverkar arbetsutbudet negativt kan det räcka med ett skattetryck på 20 procent för att vi ska få allvarliga problem. Det som är intressant är de samlade skadorna som skatter och bidrag orsakar.

Personligen är jag övertygad om att vi bör inleda reformarbetet med att hitta reformer där alla parter vinner på en övergång från specifika till generella system. Mer av vouchersystem och mer av generella bidrag som basinkomst och barnbidrag. Mindre av riktade bidrag, som arbetslöshetsersättning, föräldrapenning och kommunal barnomsorg.

Tänker man i termer av att minimera den samhällsekonomiska skadan som orsakas av politiska ingrepp i ekonomin kan man komma väldigt långt i liberal riktning utan att göra välfärdsstaten sämre. Tänk inte så mycket på vad en åtgärd kostar i statens budget, tänk mer på vilken den faktiska samhällsekonomiska kostnaden är.

comments powered by Disqus

Slides.com - ett bra presentationsverktyg

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Har ni använt Google Slides vet ni att det finns en möjlighet att låta åhörarna följa med på sina plattor eller datorer via en speciell publik länk. Googles verktyg är dock inte speciellt enkelt att använda. Länkarna är komplicerade och det krävs inställningar i flera steg om man vill låt åhörarna följa med. Ett betydligt bättre verktyg, som dessutom helt gratis, är Slides.com.  Slides är uppbyggt på ett koncept som är bekant för alla som surfat på webben - det följer samma principer …

Läs mer!

Vi måste räkna på de verkliga kostnaderna för Nya Karolinska

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Nya Karolinska har nu hamnat på en hedrande trettondeplats bland världens dyraste byggnader . Sjukhuset har blivit ett slagträ i valrörelsen. Socialdemokraterna vill genom att sätta fokus på bygget ifrågasätta Moderaternas trovärdighet i hälso- och sjukvårdsfrågor. Tanken är att väljarna ska få en bild av att borgerliga politiker slösar bort skattepengar på dyra konsulter. Men man antyder också att det förekommer korruption - antingen riktig korruption eller vänskapskorruption. …

Läs mer!

Vet hut, UD!

Den hälsosamme ekonomisten

Utrikesdepartementets hantering av utredningen om Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd börjar lika sketchen med den norskblå papegojan .  "Nej, det finns inte utredning. Utredningen som inte finns är absolut inte inlåst i UD:s kassaskåp." Det är riktigt pinsamt. Tydligen har ett tiotal vittnen sett den icke existerande utredningen… Läs mer!

Den kinesiska länken

Den hälsosamme ekonomisten

Högre inflationssiffror i USA, men marknaderna skakade snabbt av sig oron för högre räntor. Kanske var skälet att Kina inte valt att minska ner på sitt innehav av amerikanska statspapper? Kina äger amerikanska statsobligationer för 1 000 miljarder dollar. Japan har också en ansenlig mängd. Skulle något av dessa länder dra ner på sina … Läs mer!

Risk för segregerad tandvård

Den hälsosamme ekonomisten

Skriver i dag i Dagens Samhälle om den rapport som jag skrivit för Privattandläkarna och som handlar om hur man skulle behöva förändra ersättningssystemen i barn- och ungdomstandvården för att undvika en uppdelning - där barn och unga med stora behov uteslutande blir Folktandvårdens ansvar. "I rapporten ' Framtidens tandvård för barn- … Läs mer!

Facebook blev elefanten i rummet

Den hälsosamme ekonomisten

Dagens lästips är tveklöst den här artikeln i Wired . Det är en lång artikel, men läs den gärna till slutet - ni kommer inte att ångra er. Det handlar om vad som händer när en enskild aktör får kontroll över informationsflödet och det slutar inte lyckligt - inte för monopolisten och inte för användarna. Man kan också se händelseförloppet … Läs mer!

Tuvalu försvann inte

Den hälsosamme ekonomisten

Minns ni Tuvalu , som var på väg att försvinna och som förekom som exempel på den globala uppvärmningens förfärande konsekvenser i Al Gores dokumentär "An inconvenient truth"? http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/2219001.stm https://www.theguardian.com/environment/2002/feb/16/weekendmagazine.globalwarming http://articles.… Läs mer!

Samma naturlagar gäller inte i VR

Den hälsosamme ekonomisten

Programmerade lite i VR i helgen och kunde då notera att samma lagar inte gäller för virtuella världar som för de fysiska. En sak är att man när man skapar ett objekt i VR fritt kan bestämma vilka naturlagar föremålet ska följa. Negativ gravitation? Inga problem, bara att ändra en parameter. I VR kan man flyga - antingen i virtuella plan eller … Läs mer!

Svårt för många att förstå varför privata aktörer kan vara effektivare

Den hälsosamme ekonomisten

Idévärlden - i dag med Andreas Bergh - är alltid ett intressant program. I dag handlade det om inkomstfördelning. Diskussionen kom också osökt in på frågan om vinst i välfärden. Min inställning i dessa frågor är antagligen nära nog identiska med Berghs. Men så har vi också suttit i samma korridor på Ekonomihögskolan i Lund och haft samma … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism