Är polisen det mest effektiva?

Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Läser i Sydsvenskan att två sociologer vill nedmontera polisen. Ska till att börja med konstatera att sådana tankar inte brukar sluta väl - kanske främst därför att de som föreslår dylika saker i regel inte har något bra förslag om vad de ska ersätta polisen med.

Men vad är det i allmänhet som avhåller människor från att begå brott? Jag skulle tro att den viktigaste förklaringen är sociala relationer. Vi har alla gjort investeringar för att andra människor ska betrakta oss som pålitliga och hederliga. Att då begå brott bevisar att vi varken är pålitliga eller hederliga. Att förlora omgivningens förtroende är en kännbar förlust som även får ekonomiska konsekvenser.

Om man inte har något förtroende att förlora är förlusten givetvis mindre kännbar. En pundare som stjäl cyklar utanför Centralen känner i stor sett bara av polisens negativa feedback. Och det räcker inte för att avhålla dem från att stjäla cyklar.

Steg ett för att bekämpa brottslighet är därför intressant nog att se till att människor har något att förlora på att begå brott och att bryta mot normer. Brottlighet kostar mycket pengar - kanske så mycket pengar att det för samhället är lönsamt att betala människor för att de *inte* ska begå brott.

Ett sådant bidrag måste rimligen betalas ut till alla medborgare, annars får man konstiga marginaleffekter och incitament. Att betala ut 1 000 kronor i bidrag kostar ungefär 300 kronor samhällsekonomiskt (marginal social cost of public funds). Om brott i första hand sanktioneras med böter (indraget bidrag) får man ett mer kraftfullt incitament är enbart fängelsestraffet eller de mer moderna fotbojorna. Att preventivt betala ut bidrag blir dessutom sannolikt billigare än att placera en betydande andel av befolkningen i fängelse. Att betala ut en basinkomst på 10 000 kronor till alla före skatt skulle kosta staten ungefär 50 miljarder kronor - om man räknar av andra bidrag med 100 procent och eventuella arbetsinkomster med 50 procent. 

Länder som har omfattande ekonomiska skyddsnät har förvisso i snitt lägre brottslighet än länder som har dåliga skyddsnät. Men kopplingen mellan brott och indragna pengar är inte alltid tydlig. Med en högre upptäcktsrisk och en lägre tröskel för straff går det både att kompensera brottsoffren (vid lindriga brott) och skapa incitament för brottslingen att leva hederligt. Det skulle ge ytterligare ett sanktionslager innan de tyngre åtgärderna måste sättas in.

Vad händer då med personer som blir av med sina bidrag? Svaret blir att de får en relation med socialtjänsten och tvingas förklara varför de ska få ersättning och vad de ska ha pengarna till. Ungefär som i dag alltså. Skillnaden är att socialförvaltningen kan fokusera på den lilla grupp som inte kan leva hederligt eller har grava problem med att sköta sin ekonomi. Det frigör resurser och administrationskostnaderna är en betydande del av dagens ekonomiska bistånd.

Att börja med att avveckla polisen är att börja i fel ände. Sociologernas förslag skulle förmodligen ta oss en bit mot ett primitivt klansamhälle. Däremot kan man fundera över hur ekonomiska sanktioner kan användas för att komplettera fängelsestraffet och fotbojorna. Att tvinga människor som lever utanför vedertagna normer att betala för de problem de orsakar andra kan vara ett bra komplement.

Men eftersom en ganska stor andel av befolkningen står på minus redan till att börja med bör vi fundera över om det finns något sätt att lyfta bottenplattan så att hederlighet lönar sig bättre än ohederlighet. Jag tror att en basinkomst på låg nivå skulle kunna fungera - om den villkoras med att man för att få ut pengarna måste leva sitt liv utan att begå brott.