Ryssland bildar opinion - i Sverige

Ingen bör vara förvånad över uppgifterna om att ryska agenter arbetar med opinionsbildning på svensk mark. Ofta är det svårt att dra gränsen mellan vanlig PR-verksamhet och påverkansarbete av utländska säkerhetstjänster. Kanske är det till och med samma sak?

Men visst går det lite utanpå vanligt PR-arbete att finansiera rättshaverister och extremister - i förhoppningen att de ska sätta käppar i hjulen för Sveriges säkerhetspolitiska samarbete. Om det handlar om PR är det i alla fall ett väldigt speciellt påverkansarbete.

Och låt oss utgå från att det även förekommer en del traditionellt spioneri. Naturligtvis ligger FSB långt efter NSA i arbetet med att avlyssna elektroniska kommunikationer. Men det räcker gott med att använda den information som redan finns tillgänglig. 

Facebook, Instagram, Twitter, mailtjänster och vanliga webbsidor. En vanlig sökrobot kan säkert skapa en alldeles utmärkt bild av den svenska försvarsmaktens planering.

Vi vet heller inte vilken kapacitet som Ryssland och Kina har för att avlyssna okrypterad kommunikation som sker över webben. Det kan mycket väl finnas utrustning på olika ställen i det svenska nätet som ingen ännu känner till. 

James Clapper, chefen för National security agency (NSA), har sagt att Edward Snowdens avslöjanden snabbade upp arbetet med att kryptera kommunikationen med sju år. Det är i så fall den viktigaste insatsen för att förhindra främmande underrättelsetjänsters avlyssning av civila och militära kommunikationer som någon enskild myndighet eller privatperson gjort.

NSA borde egentligen tacka Edward Snowden för att han gjort nätet betydligt säkrare. Säkerhet är något som NSA egentligen borde ha arbetat med. Men tyvärr ägnade sig myndigheten i stället åt att exploatera brister som man själva kände till och åt att fördröja säkerhetsarbetet. Informationssäkerheten för företag och privatpersoner nedprioriterades för att NSA själva ville utnyttja bristerna.

Men alldeles oavsett vad som händer med säkerheten i stort måste vi vara medvetna om att främmande säkerhetstjänster kan använda öppen och dold information för att lägga pussel.

Jag tror att vi har en läxa att lära här. Utan att se praktiska exempel på hur informationen skulle kunna användas av främmande säkerhetstjänster är det svårt att förstå problemet. Därför är mitt förslag att erfarna säkerhetsanalytiker får agera som om de vore FSB-agenter. Den säkerhetspolicy som tas fram bör sedan utgå från den analys som gjorts av "agenterna" - hur förhindrar man på bästa sätt främmande makt från att lägga det pussel som de med all säkerhet håller på att lägga?

Kommentarer till detta inlägg